Mentalt i nästa steg, innan det nuvarande är avslutat

Nu är det bara en och en halv vecka kvar på det 16 veckor långa kostprogrammet för viktminsking. Och vad det är svårt att fokusera på ett bra avslut!! I tanken är jag redan i nästa steg, då jag ska satsa på muskeluppbyggnad. Känns MYCKET roligare. Varför ska jag alltid ha så svårt när det börjar närma sig slutet på vilket "projekt" som helst? Det har gått så mycket bättre än vad jag trodde, så nu känns det liksom som att det inte är så mycket mer att kämpa för. Har de senaste veckorna fuskat lite grann... Men för att klämma ut det sista nu av de här dagarna har jag bestämt mig för att rapportera här vad totalresultatet blivit i vikt och mått. Det ger mig nog lite mer motivation... :)

Intressanta iakttagelser på gymmet

Här om dagen när jag bestämde mig för att bara ta ett lugnt pass på gymmet pga regält ont i axlar och nacke och dålig sömn, fick jag chansen att studera folket på gymmet lite grann… Herregud vilka knäppisar det finns bland alla ”vanliga” människor (som faktiskt är i majoritet).

Iakttagelse nr 1: Två killar som springer på löpbandet i flip-flops. Förstår inte hur det funkar, de måste ju få kramp i tårna efter ett tag.

Iakttagelse nr 2: Mer upplevelse än iakttagelse – en kille frågar ifall han får köra emellan på kinesismaskinen jag tränar baksida axlar i. Visst, det är klart han får. Men tror ni inte att han kör världens längsta dropset och jag får vänta jättelänge innan jag kan fortsätta min träning.

Iakttagelse nr 3: Tjej som stannar upp i konditionsträningen och viftar med handen framför ansiktet. Är inte det en extremt löjlig rörelse?

Iakttagelse nr 4: Tonårstjej på löpbandet, iförd i minimal topp och byxor där linningen nästan sitter nere vid grenen. Hon går med vickande rumpa och viftande armar, som inte säger något annat än ”Titta på mig, titta på mig!” Ja, ja, det är väl inte alltid så lätt att vara tonåring…

Iakttagelse nr 5: Annan tjej som går på löpbandet. Hon har verkligen riktiga jättelökar, och vill absolut visa upp större delen av dem i linne med smala axelband och push up-bh. Är man inte på gymmet för att träna? Om hon var rädd om de där jättebrösten skulle hon stoppa in dem i tre träningsbh:ar för att få ordentligt med stöd, och kunna träna ordentligt. Men det verkar inte vara det som var syftet med hennes gymbesök.  

Nu är som sagt de flesta på gymmet helt vanliga och vettiga människor, några mindre rutinerade motionärer medan andra ser ut att vara rätt seriösa. Men ibland undrar man över vissa människor… På många sätt är de där knäppisarna roande. Sen kan man ju också fundera över vad andra tänker om en själv. Jag anstränger mig i alla fall för att visa hänsyn, plockar alltid undan efter mig och torkar alltid bort svetten efter mig själv. Sen kan alla piffiga människor säga vad de vill om min svettiga och ansträngda uppsyn. :-)

 

Stockholm Horse Show

På söndag kväll är det dags för Stockholm Horse Show. Åh, vad jag längtar! Det ska bli så roligt att se alla duktiga ryttare och hästar. Normalt är jag inte ett dugg intresserad av att gå och titta på sportevenemang. Tycker att ifall jag inte är med själv och utför något kan jag inte se någon mening… Men det här är lite annorlunda. Och vem vet, man kanske kan plocka upp något att pröva själv, trots att ens egen nivå är rätt låg.

Dålig motivation trots resultat

Man säger ju att motivationen kommer med resultaten, och det tycker jag stämmer för det mesta. Men när motivationen minskar trots att man fått resultat…. Där befinner jag mig nu. Jag har uppnått det särskilda målet som jag hade, och jag har svårt att formulera något exakt mål just nu.

 

Det har gått tolv veckor av de sexton som jag går på kostprogram för minskning av vikten. Jag har gått ner 4,6 kg under den tiden, och måtten över midja och mage har minskat med 5 cm, och övriga mått har minskat 1-3 cm. Resultaten är jag väldigt nöjd med. Sista veckan har jag dock stått still. Antagligen pga att det slunkit ner en del mat som inte borde hamnat i magen. Har inte ”orkat” vara hungrig. (Dock har tanken på godis faktiskt varit väldigt långt borta.)

 

Nu har jag fyra veckor kvar där jag hoppas att ca ett kilo till kommer falla bort. Det blir som en förberedelse för den period efter helgerna då jag tänkt satsa på att få mer muskler. Men fy fasiken vad svårt det är att hålla sig borta från mat när jag inte har ett mer specifikt mål än så!!! Min önskan är inte att bli smalare, men hårdare. Får försöka fundera fram ett bra, mer specifikt mål, men har ännu inget.

 

För att klara de närmaste veckorna ändå är min plan att ta dag för dag och se det som en utmaning att hålla mig till mitt program, inte fundera på hela veckor. Jag vet att jag kan klara det, men det är så jobbigt att aldrig få bli riktigt mätt, bara icke-hungrig. Har visserligen en ätdag i veckan, men det är inte tillräckligt. Vad jag längtar efter att köra ett riktigt tufft träningspass och sen kunna gå hem och få äta massor av bra mat. Det är en härlig känsla!!

 

Jaha, det är väl bara att bita ihop… Idag har det så här långt inte varit några problem.

Snö...

Det var lite vitt ute imorse. Det kanske är lite väl entusiastiskt att kalla det snö, men nästan. Det som låg på trädgrenar, löven på marken och alla biltak såg faktiskt ut som snö. (På marken var det plusgrader, så det blev faktiskt cykeln till jobbet idag också.)

 

Snö eller inte, får det mig att fundera på vintern. Har bestämt mig för att köpa längdskidor, så det är kanske dags att gå och titta på dem i helgen. Över jul- och nyårshelgerna är planen att vara i södra Dalarna, och där hoppas jag att det kanske är lite snö då så att jag kan använda dem. Säfsen som ligger knappt en och en halv mil därifrån har snögaranti i sina backar, men det säger ju inget om hur det ser ut i skogen. Jag hoppas i alla fall. Om inte borde det väl finnas snö senare under vintern när vi åker upp. Jag har inte åkt längdskidor på många år (förutom prövat på räfflade, dvs vallningsfria, hyrskidor där man vi staka sig i nerförsbackarna), så det ska bli roligt att ta sig några turer i vinter.

 

Någon som har rekommendation på längdskidor?

Tjoho!! Vilken födelsedagspresent!

Idag är min födelsedag, och min underbara man har gett mig en så fin present. Jag hade tänkt att jag skulle kontakta en personlig tränare som kan hjälpa mig med träningen efter nyår, då planen är att fokusera mer på att bygga muskler. Nu har min Pär gått och pratat med en av Sveriges främsta fitness-tjejer, som jag ska få träna hos efter nyår. Hon kommer att starta eget då, så inget är bokat ännu, men det ser ut som det ska funka. Det ska verkligen bli roligt!! Och lite pirrigt känns det också.

Byte av gym, både roligt och jobbigt

Jag har bytt till nytt gym. Jag som aldrig skulle börja träna på SATS, eftersom jag tycker att en stor gymkejda blir rätt opersonlig, har faktiskt bytt till just SATS. Den främsta anledningen är att om vi hittar en ny lägenhet som vi gillar, kanske vi flyttar under det kommande året, och då är det ju rätt praktiskt att ha kort på en stor gymkedja. En av deras anläggningar finns också nära det nya kontoret. Ett stort, stort plus är naturligtvis att min man tränar där, så nu kan vi träna tillsammans. Det ser jag verkligen fram emot.

 

Första gången på SATS var i tisdags, och då funderade jag verkligen på ifall jag inte begått ett misstag. Jäklar vad mycket folk det var!! Det var svårt att få ihop den träning som jag tänkt mig eftersom så mycket var upptaget. Men stort är det… De gym jag tränat på tidigare har kanske haft ca 10 löpband. Det här har minst 30 st, och det är de proportionerna på hela gymmet. Som tur är var det inte alls lika mycket folk när jag tränade igår, och jag hade inga problem att träna det jag ville. Lite märkligt det där, att folk börjar veckan med att träna och sen orkar de inte riktigt på slutet. Men det är väl krogen som gäller för många även på torsdagar…

 

Det är en väldig blandning av folk. Från människor som ser väldigt seriösa ut, till tjejer på tjugo någonting som slötränar konditionsmaskin i par, babblande oupphörligen.

 

Tror nog att det blir bra det här ändå…

Halvvägs genom period med kostprogram

Jag är nu halvvägs igenom min period då jag äter enligt kostprogram för att minska i vikt. Resultatet efter åtta veckor är – 3,6 kg på vågen och mindre mått lite här och där, tex 4 cm mindre runt midjan. Det är verkligen över förväntan, och jag hade trott att det skulle vara jobbigare. Ska inte säga att det inte varit jobbigt, för det har det, särskilt i början. Men det gick rätt snabbt att bli rutin. Den allra största fördelen med ett kostprogram är ju att man inte behöver planera eller fundera så mycket själv. Det är bara att konstatera vad man ska äta och så äter man det.

 

Kläderna sitter mycket lösare nu, och jag känner mig mer nöjd med min spegelbild. Trots det hade jag trott mina muskler skulle bli mer synliga. Ha! Det är bara att konstatera att jag inte alls har så mycket muskler som jag trott. Jag kämpar visserligen på med min styrketräning, men när energin ligger lite på underskott är det ju svårare att bygga muskler än annars. Efter julhelgerna, är min plan att börja träna riktigt tungt. Då kommer jag också att äta mer. Men en sak i taget…

 

Nu räknar jag inte med att resultaten blir lika stora under de kommande åtta veckorna. Jag gissar att det kommer att vara svårare att få kroppen att lämna ifrån sig lika mycket. Det ska bli intressant att se vad som händer…

Kvalitet och kvantitet på mat påverkar faktiskt mig också

Jag har länge sagt att min vikt verkar vara konstant. Att det inte verkar spela någon roll ifall jag vräker i mig eller ifall jag äter mindre än vanligt. Jag har tyckt att jag ändå inte går upp eller ner i vikt. Men den senaste tiden har jag fått bevis på att jag har VÄLDIGT FEL. Nog kan jag gå upp i vikt. Se bara på vad som hände under semestern, då jag knappt tränade och vi åt så mycket att maten nästan stod ut ur öronen. Då ökade jag två kilo. Och nu har jag gått ner nästan tre kilo på sex veckor, eftersom jag äter bra mat och något mindre än jag behöver.

 

Nu kan jag konstatera att jag måste ha haft helt fel uppfattning om hur mycket jag ätit när jag ”ätit mycket” och hur lite jag ätit när jag ”ätit lite”. I framtiden ska jag bli bättre på att inte få för mig saker och sedan ha det som sanning, vare sig det gäller kost eller något annat i livet.

Träna när man är hängig... huvudet vill ofta så mycket mer än kroppen

Vad det är svårt att hålla sig borta från träningen när man bara känner sig lite hängig!! När det känns som om man kanske är på väg att bli sjuk, men inte riktigt är det. Mycket lättare är det naturligtvis när man har mer kännbara symtom. Då är det ju inget snack om saken, då stannar man hemma och vilar. Men som jag är nu, haft ont i huvudet i ett par dagar och en känsla i kroppen som säger att allt inte står helt rätt till.

 

Igår beslöt jag att jag skulle vila, och har även bestämt mig för att jag blir tvungen att låta bli det pass jag tänkt köra ikväll också. Inget kul!! Men jag låter kroppen få bestämma. När det gäller träning brukar det ju bli bättre på sikt om man lyssnar på den. Förhoppningsvis är jag då helt pigg till på söndag när vi ska åka iväg till en bekant och rida. Det vill jag verkligen inte missa.