Terränglöpning

Långtur!

Sprang till Hellasgården och runt Källtorpssjön. Halva rundan runt sjön är verkligen ren terränglöpning, ingen höjdare egentligen för mina sladdriga och ostadiga vrister, men utsikten och miljön är värt lite smärta. Tryckte till högervristen vid ett par tillfällen så det gjorde riktigt ont. Känner av det lite nu efteråt också. På ovansidan av foten, ganska precis under fotknölen. Men det går nog till sig. 

Det är så fantastiskt att springa där. Man måste hela tiden koncentrera sig på var "stigen" tar vägen och spana efter de gula prickarna på träd, klippor och stubbar. Dessutom gäller det att hålla koll på var man sätter fötterna, som sagt. Riktigt roligt. Man känner inte hur trött man egentligen är.

Andra halvan springer man på en normal, kuperad och rolig stig. Mycket trevligt. Kroknade väl något på vägen hem, skulle nog haft med mig något att dricka. Fick gå lite i sista backen... Men jag höll igång i 80 minuter i alla fall. Underbart!

Sliten

Försökte hålla lite tempo i dag. Men oj vad det tar emot just nu. Känner mig tung och lite sliten. Det gör till och med ont lite här och där när jag springer, det brukar det aldrig göra för mig. Ändå har jag ju inte kört hårt på något sätt? 

Nåja. En god natts sömn kanske gör tricket. Skulle vilja ta en långtur i morgon. 

Vilken dag!

Kände mig piggare idag och tog ett lugnt långpass i skogen. Hade tänkt ladda upp en bild så ni också fick se hur ljuvligt det var, men jag lyckas inte. Men ni får ta mig på mitt ord. Fåglarna sjöng, stigen var mjuk och fjädrande, det doftade ljuvligt och solen sken.
Det är dagar som den här som fyller på energin. Lycka!

Feber

Hade grym träningsvärk och kände mig lite hängig idag. Men det var ju så härligt väder och jag längtade ut i skogen så jag snörde på mig dojorna och gav mig ut fram på eftermiddagen. Jisses vad tungt det gick! Blev helt knäckt av minsta motstånd och kunde inte hålla någon fart alls. 

När jag kom hem tog jag febern efter någon timme - då hade jag 37,6. Ingen jättetemp, men det förklarar i alla fall varför det gick så trögt. Hoppas nu att det inte bryter ut något utan att det bara var något tillfälligt. Jag har verkligen sett fram emot några dagars ledigt med härlig löpning på schemat. Skulle bli så besviken om jag måste vila istället. 

Hur skadligt kan det vara att springa med feber som jag just råkade göra? Sliter det mycket på kroppen?

Kvällstur

Det blev en skön kvällstur efter middagen. Värmde upp och körde lite tempoväxlingar, men kroppen kändes lite seg. Antar att det var en kombination av gårdagens långrunda och de många glasen med vin som slank ner hemma hos Infrva som bjöd på underbart mysig och god middag igår. Tack Ingela! (Jag är fortfarande mätt!)
Hon berättade i alla fall att ni har pratat om att ses i sommar. Vilken fantastisk idé! Hoppas verkligen att det kan bli nåt av det.
Cykeln har blivit ordentligt ompysslad och står och väntar blank och nypumpad. I morgon susar jag till jobbet! Rustad med extra mycket tålamod och kärlek till min nästa ska jag nog lyckas hålla sams med alla Tour de France-wannabes. Håll tummarna!

Nej men nu!

Precis när det börjat bli så härligt ute att den mest inbitne soffliggaren blir sugen på att dra på sig löparskorna, har jag kommit ur fas med min träning. 

Min tid har helt enkelt inte riktigt räckt till. Det har varit ett par otroligt intensiva veckor både på jobbet och privat. Men nu kommer jag att hitta tillbaka till mina gamla goda vanor! Och sånt farligt avbrott är det nu inte frågan om, jag har hållit igång, men det har blivit nog så många vilodagar i veckan. 

Gav mig ut på en långrunda i solen i dag - fantastiskt, underbart ljuvligt! Visserligen gick det tungt bitvis, men det var bara en såndär dag då allt bara är härligt ändå.

Nu ska cykeln vårrustas.

Trött

I går var jag på skivstång/kondition 75 minuter med ledar-Åsa som blåser på så man inte kan låta bil att ta ut sig till max.

I morse kändes kroppen darrig och öm, sådär som den kan kännas precis innan träningsvärken sätter in. Grejen är att jag har lovat min kompis här på jobbet att vi ska springa på lunchen...

Oh - det kommer att bli jobbigt. Kan man ladda på något sätt, tro?

Vårtecken

Jaha - då har man varit en hårsmån från döden ännu en gång. Eller i alla fall nära en krock.

Jag kommer springandes fram emot ett övergångsställe som man delar med cyklisterna. Precis när jag kommer fram slår det om till grönt, jag slänger en blick över axeln och får se en cyklist komma ångandes. Jag springer vidare på min halva av gångbanan. När jag befinner mig ungefär mitt på övergångsstället pressar sig cyklisten förbi, FRAMFÖR mig så att jag måste tvärbromsa för att vi inte ska kollidera. Det handlar om centimeter! Han vinglar till och cyklar vidare som om inget har hänt. Inte ett "oj, ursäkta, hur gick det" eller ens en blick för att se hur det gick. Jag blev så himla rädd! Ändå såg jag ju honom men utgick från att han i fall han nu skulle svänga skulle göra det BAKOM mig. Helt otroligt!

Och jag vet att det inte är bra med fördomar, men än en gång fick jag vatten på min kvarn om att män med svåra Tour de France-drömmar i övre medelåldern är en absolut livsfara i trafiken. Cheklistan var löjligt komplett: Vadderade cykelbrallor? Check. Tighta cykelkläder? Check. 40 + och en liten ölmage? Check. Racecykel? Check. Övertro på sin egen snabbhet och smidighet? Check.

Den enda trösten är att adrenalinet som pumpade hjälpte mig hem de sista trötta kilometrarna.

 

 

Vem har tagit min energi?

Alltså - jag fattar inte vad som är fel! Hela kroppen känns tung och trött och seg, som om jag inte riktigt är vaken. 

Försökte gå ut och igår för att få luft och energi, sen gick jag på ett härligt pulspass på eftermiddagen på Friskis. Men det går så trögt, får liksom jobba för varje steg. 

Ska vila i dag, så får jag hoppas att jag är piggare i morgon då det ska lunchlöpas med min snabbspringade kollega.

 

Kostfunderingar

Långpasset blev bara 53 minuter långt. Inget att ringa hem om, men jag pallade inte mer. Den tunga känslan från i går höll i sig. 

Funderar på om jag ska gå tillbaka till GI-kosten jag höll dec-jan. Upplevde ju att jag slapp de här viktsvängningarna med vattensamlade en viss tid i månaden, som nu har kommit tillbaka. Å andra sidan blev jag ju lite tom och orkeslös, ibland nästan svimfärdig när jag tränade hårt och inte åt så mycket kolhydrater.

Svårt dilemma.

Får läsa på lite om träning och kost.