Sällskapsgympa

Yngsta sonen hängde med på gympa i dag. Roligt med sällskap! Han har varit väldigt nyfiken på vad det är jag gör när jag är och tränar. Nu vet han - får se om det gav mersmak eller om det avskräckte.

Koordination är svårt och passet var ju inte anpassat för barn, men det funkade riktigt bra ändå. Härlig start på dagen.

Om den lilla, lilla pudersnö som kommit inte gör att det har blivit för halt, hoppas jag att det kan bli ett löppass i morgon. We´ll see.

 

Lycka!

Att vara frisk - vilken fröjd det är!
Precis hemkommen från ett röjigt skivstång/konditionspass. Så skönt det är att kunna bränna på och känna att kroppen svarar! Jag har nästan glömt den härliga känslan under deppiga och infektionsfyllda december. Men nu har det vänt!
Känner mig totalavslappnad och...ja, rent lycklig!
Aaaah!

Ny människa!

En vilsam vit vecka i ljuvliga Luleå har gjort att jag känner mig som en ny människa!
Pigg, utvilad och äntligen helt frisk. Laddad till tusen stack jag ut och sprang i dag. Det blev en riktigt härlig runda trots att jag hade grym träningsvärk efter fredagens ridtur på min kusins islänningar.

Det är helt klart kvar en del till den forna formen, men äntligen känns det som om det har vänt. Lovely!

Ragnarök

Har försökt att dra igång lite smått. Det går trögt, känner fortfarande av halsen trots penicillinkuren. Vansinnigt.

Ska försöka ta en tur i morgon igen, men vet egentligen inte riktigt om det gör någon nytta eller om jag bara blir sämre? Jag tror aldrig att jag har varit med om någon segare förkylning! Inte någon segare vinter heller. Stockholmsvintrar sucks! Alla som tror att det är mörkt i norra Sverige på vintern vet inte vad de pratar om. Där finns ju den ljusa snön! Här är bara blött, mörkt, lerigt och hemskt. Det känns som att leva i ett konstant jävla Ragnarök. Jag tror inte jag har sett solen på tre veckor - minst!

Men på lördag åker vi norrut. Det ska bli en fröjd! Kanske lite längdskidåkning i den ljusa, vita snön kan jaga bort de förbannade bacillerna.

Tjuvstart

Stod inte ut längre med den här vidriga sjukvilan. Dr House ville ju att jag skulle vila i tio dagar, men det får räcka nu. Gav mig ut på en lugn tur några varv runt Långan. Det var stelt, segt och alldeles, alldeles underbart. Så klart.

Hoppas att det vänder nu och att jag blir kvitt den här infektionen from hell.

Läkarens dom

Blev ingen träning igår. Bytte faktiskt om och var på väg ut när jag fick en sån hostattack att insåg att det inte skulle gå. Sämre än någonsin bokade jag en tid hos doktorn i dag. Domen blev luftrörskatarr och tio dagars penicillinkur. Fick lite House-vibbar av doktorn. När jag frågade när jag kunde börja träna spände han ögonen i mig och sa:

"När du är frisk!".

"Ja, jo, men jag tänkte om jag slutar hosta kanske jag kan börja fast jag äter penicillin?"

"Nej. Du ska vila, alla tio dagarna." Så såg han sådär doktorssträng ut. 

Ytterligare TIO DAGAR bortkastade! Det verkar ju inte riktigt klokt! Jag försökte beveka honom:

"Men om jag inte har några symptom, då kanske…"

"Nej. Du ska vila. Punkt slut"

Jaha. Det känns jobbigt - kommer att tappa allt!

Men han bjöd på undersökningen eftersom de råkat dubbelboka och jag fick sitta och vänta en stund. Det var ju gulligt. Han skulle bara veta att det för mig var underbara 20 minuter! Jag skulle nästan kunna betala för att få sitta i fred i ett varmt ombonat väntrum och stirra hypnotiserat på en tv-brasa.

Är nog lite sliten i alla fall...

Men det var då själva..

Det här måste vara den segaste förkylning jag har varit med om! I dag är första dagen på typ två veckor som jag inte vaknar med taggtråd i halsen. Nu får det vara nog!

I kväll sticker jag ut och springer en liten sväng. Det får bära eller brista, för nu står jag inte ut längre.

Feber

Istället för att ge med sig, eskalerade mitt halsonda och i helgen kom febern smygande. Har en otäck hosta som sitter djupt i bröstet. Så nu ligger jag hemma och försöker ta det lugnt så att jag ska bli frisk. Det är inte min bästa gren. Det kryper i mig och jag känner mig missnöjd och orolig för att tappa kondisen.
Dessutom har vi jättemycket att göra på jobbet. Att behöva vara hemma just då gör mig också stressad.
Nåväl, det är inte mycket att göra åt, bara att lyssna på kroppen och inse att inget blir bättre för att jag ångar på som vanligt.

Det är i alla fall en härlig dag att vara hemma på - snöstormen ryter utanför fönstret - jag älskar det!  

Skofröjd

Måste bara berätta om besöket hos löp- och skoexperten! Det var så roligt, men verkligen en hel vetenskap.
Många aha-upplevelser blev det. Nu fattar jag till exempel äntligen skillnaden mellan vanligt steg och framfotalöpning! Jag ska testa att springa så när jag kör intervaller sen. Tror att jag har bromsat upp farten ganska mycket genom att alltid sätta i hälen.

En annan aha! var att jag förmodligen har haft för små skor! Vi hade en lång diskussion om varför, tjejer i synnerhet, ofta vill ha mindre fötter än vad de egentligen har. Jag hör till dem. I mitt fall handlar det om att jag ofta lidit av att jag är lång och stor (växte snabbt och blev 1.75 redan i 6:an med resultatet: smek(ök)namn Älgen…) Snygga fina tjejer var de där små, tysta med små nätta fötter.
Nu förtiden gillar jag att vara lång, men den där isande känslan när man reste sig på skoldiscot och insåg att killen som gjort misstaget att bjuda upp en nådde en till midjan gör sig påmind ibland. Det är inge kul att känna sig som en klumpig jättekvinna. Så jag hajade till när han sa att jag behövde ett par skor i storlek 40 . Jag stammade "men jag har 39!". Vad fan spelar det för roll egentligen? Så - goodbye blåa tånaglar! Härmed ska inhandlas skor i rätt storlek.

Andra glädjande besked var att jag (i alla fall enligt honom, jag hoppas att han inte bara ville vara snäll) hade ett riktigt bra löpsteg, "helt neutralt och med bra pendelrörelse i armarna". Det blev jag himla glad över att höra! Provade massor av olika skor för att känna skillnaden, för och nackdelar osv. Himla intressant.

Åh, jag är sjukt löpsugen!!

Ja, hrm - nu måste jag jobba också! Ha ha!

Ingen tvekan

om att det inte blir någon löptur idag…

Värre i halsen, trots att jag attackerade med jodgurglingar, c-vitamin, echinagard, strepcil och te med honung i går.

På ett sätt är det skönt att det liksom inte är någon tvekan om att jag inte kan träna. Fast jag är grymt sugen. Fin, kylig morgon här hos mig, hade varit toppen med en tur i trevligt sällskap.

Har en intervju med en sko/löpningsexpert som jag ska göra vid elva, sen kanske jag sticker hem och sitter och skriver hemma. Fick idén tack vare alla diskussioner om skor här på Shapelink (så tack för det!:-)) som jag har följt med i, lite förundrat . Själv hör jag nämligen till dem som inte har har någon som helst koll. Jag har haft mina löpardojjor i evigheter och vet knappt vad det är för märke. Kanske får jag en aha-upplevelse efter att ha pratat med ett proffs.

Tror inte att jag behöver besöka vårdcentralen (som för övrigt fungerar finfint här där jag bor. Snabb service och bra med tider). Det kanske verkar som om jag är sjuk ofta? Men vad jag kan påminna mig har jag bara varit dålig en eller två gånger på två år… Och feber har jag inte haft på den dag jag minns. Det kan inte vara mycket? Särskilt med tanke på alla infekterade människor man stöter på överallt.

Till alla andra småkrassliga - nu kryar vi på oss!