Kläder har alltid gjort det. Väskor, smycken och skor likaså. Triggat den där shopaholicen jag har i mig. Den som får mig att komma hem med ännu en tunika, snarlik de tre andra i som hänger där i garderoben och samlar damm tillsammans med oanvända klänningar och byxor som jag kommer att kunna ha om jag går ner två kilo.
Men det som har väckt mitt ha-begär den här gången har verkligen fått mig att undra om jag kanske håller på att bli lite besatt. Jag suktar efter en pulsklocka!
Har tillbringat större delen av helgen instängd i en bollhall, något som kan vara ganska utmattande. Hade tänkt vila, men det var en så fantastisk kväll att jag bara var tvungen att ta en runda runt Långan. Så när medaljhjälten var badad och nattad stack jag ut en sväng. Kände mig ganska pigg, värmde upp och körde lite fartlek. Koltrastsång, spegelblank sjö och vitsippor i massor. Magiskt. Precis vad som behövdes efter det inferno en knatteturnering i handboll orsakar.
Premiärcyklade till jobbet idag. Min cykel verkar ha tappat formen under vintern. Kanske är den besviken för att det har fått stå bakom huset i snö och slask och inte i ett varmt garage som den brukar? Hur som helst var bakhjulet helt skevt och wobblade järnet. Först blev jag full i skratt, men så kom jag på att det kanske var farligt, att hjulet kanske tänkte lossna! Särskilt när jag susade i nerförsbackarna.
Hmm, det blir nog en tur till min lokala cykelreparatör. Problemet med honom är bara att man aldrig hör vad han säger, han är en såndär oljig, ingrodd typ som undviker ögonkontakt och mumlar när han pratar. Det är svårt att veta om han kan laga den eller inte, men får man en lapp där det står när man kan hämta den igen då vet man att det finns hopp.
Blog
Lisa Wallström, 53year 
Share
RSS feed 
0 Likes
5 Comments
0 Images 
Share 
