Mindre än två veckor kvar...

Så var det mindre än två veckor kvar till Lidingö Triathon Terräng. Dags att toppa formen! ;-) Så här ser denna och nästa veckas planering ut.

Måndag: Orientering 60 min. (Klart)
Tisdag: Simning intervall. (Klart)
Onsdag: Intervaller. Cykel+löpning 6x6 min med 4 min vila. (cykel+löpning sedan vila osv).
Torsdag: Vila
Fredag: Backträning. Löpning 8x45 sekunder. Vila tills puls = 90 slag/min.
Lördag: Vila
Söndag: Intervaller. Löpning 8x90 sekunder med 60 sekunder vila.

Måndag: Vila
Tisdag: Lätt löpning 45 min.
Onsdag: Lätt simning 30 min.
Torsdag, fredag & lördag: Vila
Söndag: TÄVLING!! (750 m simning - 20km cykel - 5km löpning)

Det ska bli riktigt skoj att köra en triathon sprint.

Efter detta är det Lidingöloppet som gäller (23 sept). Upplägget inför Lidingöloppet blir enklast möjliga:

Måndag: Löpning 18 km
Onsdag: Orientering 60 min
Fredag: Löpning 25-30 km

Härligt att träna när man är småsur!!

Idag jobbade frugan över som vanligt. Men till skillnad från normalt så är både hon och jag på semester. Rinde henne klockan 12:00 och frågade när hon skulle komma hem. "Jag är på väg nu". Svarade hon. "Vi kan väl åka till stranden när jag kommer hem". Kul tänkte jag. Timmarna gick, så klockan 15:00 ringde jag igen... Samma visa som vanligt: "Jag är på väg hem nu..." Grrr, tänkte jag. Så istället för att åka till stranden, hoppade jag upp på hojen och tok-cyklade till Märsta och tebax (41,5 km). Jag hade mjölksyra upp i halsen på väg tillbaka i motvinden, men det blev nytt rekord: 1h16min. Medelhastigheten låg på 32.76 km/h. Härligt!! Så från att vara lite småsur, sitter jag nu här glad och nöjd. Och kanske hinner vi också ut en stund på stranden, vem vet... :-)))

48 dagar kvar...

Blogger Lews? Då måst ju jag oxå blogga!! ;-)

Idag cyklade jag lite drygt 40 km. Höll lagom styrfart på ca 29 km/h. Härlig sol och härlig vind (åtminstone åt ena hållet)! Efter den lilla cykelrundan hade jag planerat att springa 10 km med frugan. Sagt och gjort. Jag dumpade cykeln, snörde på mig löpardojorna och gav iväg gen. Uj, uj, så stum jag kände mig i gluteus maximus, men efter 2 km kom jag dock igång. Jag och frugan höll rätt lugnt tempo, ca 6 min/km. Men så hux flux fick frugan ryggskott! Aj aj aj. För mycket karate, tror jag. Vi hade då hunnit 5 km åt ena hållet och såluda 5 km hem. Stappel, stappel, stappel. Tillslut kom vi hem. Sedan dess har frugan varit sängliggande och hon kommer bannemig inte upp!! Så hon måste sjukskriva sig imorrn. Synd för henne att hon inte är intresserad av fotboll... ;-)

Andra styrkepasset sedan skadan...

Körde styrke idag. Känns lite olustigt, må jag säga. Ryggskadan sitter i bakhuvudet. Hela tiden känner jag efter så att fötter och vader inte domnar av. Men det gick bra. Är otroligt svag jämfört med tidigare. Men so what. Allt har sin tid.

Det börjar för övrigt dra ihop sig lite smått till triathontävlingen. Bara 52 dagar kvar. När jag cykelpendlar till och från jobbet (2x18km) har jag därför tänkt avsluta med ett ca 5 km löppass, för att lära låren att ställa om från cykel till löpning. Det kommer att behövas, om jag ska spöa min gode vän, och Iron man veteranen, Hägglöv. Om jag leder efter simningen med 3 minuter och lyckas göra bra växlingar till cykel och sedan löpning har jag kanske en liten liten chans att hålla undan in i mål. Hoppas, hoppas - det skulle vara såååå coolt att spöa honom!!!

61 dagar kvar... :-)

Vilket väder!! När jag kom hem från jobbet, plockade jag ned våtdräkten och drog till närmsta insjö (5 min hemifrån). Simmade 1250 meter på lite drygt 20 min. LOVLEY!

Jag ser att bästa sim-tiden år 2004 på Lidingö Triathlon Terräng var 11:15 (750 meter). Mitt träningsmål fram till den 13 augusti är att spöa den tiden. Jag tror faktiskt att det är möjligt, det är ju trots allt hela 61 dagar kvar!!!

Stelkramp!

Jag kände mig pigg som en mört idag. Så jag bestämde mig för att åka till gymmet och pumpa lite skrot. Första styrkepasset på 4 månader. LOOOOL så tungt det var!

Jag körde:
3x10 Chins
3x25 Situps
3x12 Dips
3x10 Axelpress

Shit så stum jag blev!! Efter styrkepasset kom jag på den geniala idén att springa hem (ca 1 mil). Har ni haft en sån där dröm när ni springer och springer men aldrig kommer framåt? Så kändes det idag. Jag var heeeeelt stum i benen. Uj uj. Men, jag har i alla fall inga skador efter Stockholm maraton, och det känns ok. Sliten som tusan, men that’s it.

//Håkke

Tja... nu då?

Det känns som att man är inne i ett litet vakuum nu efter maran. Här har man laddat och tränat i tre månader och nu är det över.

Men då är det bra att ha nya hägrande mål, som Lidingö Triathlon Terräng. Jag måste lägga lite krut på simningen, så idag tog jag på mig våtdräkten och gav mig ut på en 1 km simtur i öppet vatten. Det var faktiskt riktigt härligt. Jag är lite ovan att simma i öppet vatten, så vågorna gör mig lite sjösjuk. Men det är sånt som går över.

Det börjar för övrig kännas bra i benen igen. Jag har haft träningsvärk i låren sedan Stockholm Marathon, men den börjar släppa.

- 1 dag...

Tjoho, det gick ju!
Från soffpotatis till maratonlöpare på tre månader! Tänk vad man kan göra med sin kropp bara det finns lite motivation. Jag väger nu 79,8 kg, alltså - 10 kg på tre månader. Och dessutom har jag ju fått (lite) bättre kondis!

Loppet gick lugnt och fint, och jag hade inga [svåra] krämpor. Här kommer ett kort referat.

Första 5km försökte jag ligga på 65% av max (fart 6:05/km). Det gick lugnt och fint, och vädret var underbart. Jag startade i sämsta stargrupp, och det var en och annan stressad löpare som ville springa förbi.


Mellan 5-15km ökade jag till 78% av maxpuls (fart 5:44/km). Denna puls kändes bra och jag ville inte gå över den. Det kändes lockande att öka farten, men vis av erfarenhet valde jag att ligga kvar på denna puls. Solen sken och den rytmen bland övriga löpare började jämna ut sig.

Just innan jag sprungit halva sträckan (2:03:46) ökade jag farten något. Började ligga på ca 80% av maxpuls. Allt kändes bra. Denna puls höll jag fram till 26km.

Vid 27 km stod mor och far och hejade. Då kändes allt frid och fröjd. Jag spänstade på. Och vipps var pulsen uppe i 85%. Aj, aj. Dags att bromsa.

Vid 30 km började jag känna mig trött i höftböjarna. Och det blev svårt att hålla uppe pulsen. Den gick ned till 75% och jag förmådde inte riktigt att öka tempot. Även om tiden blev sämre över Västerbron (pga. relativt brant stigning) fick jag möjlighet att vila höftböjarna. Skönt.

Jag sackade rätt mycket i tid (inte placeringsmässigt) sista milen. Lite småsegt mellan 34-36km. Pulsen låg på ca 75%. Lite ont i magen och ryggen. Men det var mer psykiskt jobbigt än fysiskt.

Vid 35 km höll jag en kilometerfart på 6:30. Jag kunde nog ha stålsatt mig och håll nere kilometertiden, men just nu ville jag bara i mål. ”Vad spelar det för roll om man går in 2 min snabbare?”, tänkte jag.

Sista kilometer gick dock lätt. Härligt med alla som hejade! Tiden i mål blev 4.18.50.

Nästa år springer jag igen - och jag tycker även att du ska testa!!

//Håka

Sista träningspasset...

Just nu känns det lika pirrigt som den där gången jag skulle uppträda inför klassen. Lika ångestladdat som inför första tentan. Lika osäkert som inför körkortsprovet. Lika famlande som inför lumpen.

Jag räknar ned dagarna. Klockan tickar. Tvivlet kommer. Har jag verkligen förberett mig så gott jag kan? Kunde jag inte ha kört något hårdare i söndags för två veckor sedan? Ska jag verkligen springa i mina nya skor? Borde jag inte ha bantat bort ytterligare två kilo? Kommer kroppen hålla?

Jag vet att när jag väl står där på startlinjen kommer jag vara helt lugn. Och jag vet att jag kommer att njuta av de 30 första kilometrarna. Och när jag väl kommer i mål, väntar frugan med Champagne. Och jag kommer att må som en kung. Men just nu är det för långt till dess. Just nu minns jag bara hur jobbigt det var att genomföra mitt förra Marathonlopp. Hur jag huttrade trots att det var stekande hett. Att det gjorde så ont i benen, att jag inte noterat att en tånagel lossnat. Hur jag räknade steg, trots att det var 10.000 meter kvar.

Men vissa saker måste man gå igenom. Efter uppträdandet kände man sig stärkt. Efter tentan insåg man att man ju var rätt vass på matte ändå. Och körkortsprovet var ju enkelt, och lumpen inget man ångrar.

Idag genomförde jag mitt sista lätta träningspass. 8 km i lugnt tempo. Jag har inte ätit några kolhydrater idag, för att tömma kroppen på glykogen. Imorgon börjar kolhydratladdningen.

Tärningen är kastad.

En vecka kvar...

Idag körde jag intervallträning.

Började passet med 15 min uppvärming följt av lätt stretch. Sedan körde jag 3 intervaller á 15 sek i stegrande tempo.

Därefter började intervallträningen: 8 x 88sek (ca 400m) med 60 sek vila. Kändes ok. Under intervallerna låg jag på ca 85-88% av maxpuls.

Jag avslutade passet med 15 min lätt jogging hem + grundlig stretch.

Nu återstår bara ett enda pass...