viiva 
Blog
Viktoria Ivarsson, 48year viiva's Blog
Share
RSS feed
Första dagen på träning till halvmaran
2015-03-03 16:23
 0 Likes
 0 Comments
 0 Images |
 Share |
Jag har bestämt mig för att försöka följa ett generellt träningsprogram till halvmara. Jag påbörjar det nu och det är egentligen framräknat till Göteborgsvarvet. Min halvmara går lite senare men det skadar ju inte att vara ute i god tid!
Lite duggregn idag och 30 min sakta jogg i stan blev det. Jag såg under min tur att ett kortare elljusspår faktiskt verkar vara snöfritt så på torsdag blir det skogen i stället. Jag längtar mig tokig ut i skogen just nu.
Ligament nedanför mina knän samt benhinnor känns lite ansträngda. Stretchar, masserar och smörjer med liniment. Hoppas det blir bättre när jag kommer ut på mjukare underlag. Känner dessutom av min högra ljumske. Har gjort det förr när jag ökar träningsfrekvensen. Ont långt in i ljumsken när jag för benet bak, känns mest vid gång. Är vig och stretcher regelbundet höftböjarområdet. Måste börja googla och leta vad det kan vara som känns, inget jag normalt läser om.
Varför är det så jobbigt med vilodagar?
|
2015-02-27 19:34
0 Likes
0 Comments
0 Images |
Share |
Med ett tidigare ryggproblem som fortfarande är ett problem är vilodagar ett måste för mig. Inte ens en promenad dag som igår kan jag räkna som vilodag eftersom det känns i kroppen. Varför vill huvudet alltid tvärtom mot kroppen och går de att synkronisera på något smidigt vis?
Jag är stel på morgornarna och tackar mig själv för det höj- och sänkbara skrivbord jag köpt, annars skulle inte vardagen funka.
Igår på min promenad var jag först stel i höger ljumske och höger vrist vilket löste sig efter några kilometer och sedan på slutet byttes ut av stelhet i höften. Antagligen trött i ryggen vid det laget. När jag ökar träningsmängden verkar jag hamna här, trots styrketräning och rörlighetsträning. Kanske helt enkelt för mycket för mig?
Tänker bita ihop och köra på en stund men försiktigt lyssna på kroppen. Skriker den för högt så....
Struken på grund av brunst
|
2015-02-25 19:25
0 Likes
0 Comments
0 Images |
Share |
Så skulle det stått om ett sto med vissa humörsvängningar strukits för att hon inte ansågs tävlingsmässig för dagen.
Mina svängningar känns ungefär lika dant och just idag gjorde jag mitt pass men fick en riktig mental dipp efteråt och en trötthet i kroppen som inte känns naturlig. Återkommande fenomen som jag önskar bli av med.
Mer träning, medicin eller terapi?
Längtar ut i skogen nu!
|
2015-02-23 19:07
0 Likes
0 Comments
0 Images |
Share |
Första inlägget efter en lång paus från mitt guldmedlemskap i Runners World.
Däremot har jag definitivt inte tagit paus från träningen. Jag tog ett beslut för ganska precis ett år sedan att jag seriöst var tvungen att göra något åt min onda rygg och det vis den stoppade min löpning på. Jag kontaktade en massör och personlig tränare som knådade, förbjöd mig att springa samt satte upp ett enkelt styrketräningsschema som jag kunde sköta hemma. Stor frustration följde de närmaste månaderna när jag bara gick promenader och skötte min styrketräning. Min sambo fick hota med diverse följder ibland när han märkte att jag faktiskt ville fuska lite och springa i alla fall.
Räddningen var nog de långa vandringar han och jag företog oss. Dalaskogarna är en dröm att vandra i och det blev många dagar och nätter av obeskrivligt lugn och lycka.
Nu närmar sig våren. Jag springer ca 15 km i veckan, styrketränar och yogar. Får en obestämbar smärta i mest hela kroppen vissa dagar, jag vet inte var den kommer ifrån eller vad jag ska göra åt den men min rygg klarar löpning! Nu längtar jag bara till att snön smälter bort i skogen så att jag kan tassa runt på skogsstigar och elljusspår igen.
Mitt första mål för våren är Springcross den 18 April. Jag är inte så mycket för lopp men de är bra draghjälp när det gäller att planera sin träning.
Träningen i dagsläget sker på gym, vilket knappt hänt förut eftersom det känns som jag ska kvävas i inomhusluften och bland så många främmande människor. Dock ger det resultat. Känner mig stark!
Pilgrimsvandring
|
2014-01-05 16:48
0 Likes
2 Comments
0 Images |
Share |
Idag tog något stort sin början. Jag och min älskade pojkvän har bestämt oss för att vandra Romboleden. För de som inte vet så är det en Pilgrimsled som går från Munktorp i Västmanland till Trondheim i Norge.
Första deletappen blev för vår del Munktorp till Malma kyrka.
Nästa etapp blir Malma kyrka till Hed (tror jag).
Sedan finns stor chans för ett äventyr på 12 mil upp till vår stuga i Björbo. Första biten är tråkig med mycket asfalt och raka vägar, efter Skinnskatteberg tror jag däremot det blir mer stigar och skog.
Just nu kör jag korta löpturer och lite styrka men mitt fokus ligger på dessa vandringar. Det är så kul!
Vill du ha bra karaktär?
|
2013-11-20 19:40
0 Likes
0 Comments
1 Image |
Share |
Äntligen!
Nu är jag igång igen. Förkyld visserligen... Känner dock att det schema jag gjort den här gången och början med promenader kommer att bli helt super!
Har en gammal skada i ryggen och det gäller att vara glad för lite.
Hjälpen jag fått som funkar är en alldeles egen coach. Vill du också ha en? Det är inte säkert du kan få den bästa men det är för att ha finns här hos mig :-)
Check this out: http://coachguide.se
Attached images
Möte vs Tjejmilen
|
2013-09-09 09:18
0 Likes
0 Comments
0 Images |
Share |
Står på perrongen och inser att det är Tjejmilen idag, vilket jag helt har missat. Massor av fnittriga tjejer som är klädda i sina bästa löparkläder försöker bräcka varandra i vem som tränat minst och vem som har sämst kondition. ”Jag har inte sprungit milen EN ENDA gång i sommar!” ”Jag ska bara haka på Britta och FÖRSÖKA komma i mål!” är uttalanden som haglar genom luften.
Varför är vi kvinnor så dåliga på att tala om att vi faktiskt kan och att när vi försöker vårt bästa så är det faktiskt nog?
Själv känner jag en klump av ångest i magen. Hur går det med min löpträning? Jag vet att min kropp sagt ifrån efter en jobbig sommar och att träningen fått stå tillbaka. Dock har jag en liten djävel som sitter på min axel och säger att jag borde kunna bättre, borde ha bättre karaktär än så, visst är du lite gnällig..
Nu är det så att jag inte ens vill springa Tjejmilen. För mycket folk för mig. Jag trivs bäst i skogen för mig själv.
Ja, visst ja! I somras sprang jag faktiskt 16 km i min underbara skog, glömde visst det..
Nu sitter jag på tåget i propra kläder och förbereder mig för mötet jag ska på idag med mina fantastiska kolleger i Raid. Kommer att bli en kreativ och mycket trevlig helg.
Innerst inne kanske jag hellre skulle sitta med fjärilar i magen, i mina bästa löpartights för att sedan i en svettig, kämpande klunga ta mig runt i ett soligt Stockholm och sikta på att slå mitt eget rekord på milen. Eller?
Prosit!
Skoja att jag nyser varje dag nu. Inte direkt allergisk men slemmig i halsen efter jag sovit och känns lite trögt att andas i början av löppass. Vet att jag upplevde samma förra sommaren.
I alla fall känns det väldigt bra just nu. Ska bara ta tag i mina backintervaller igen. De ger mycket.
Trevlig sommar alla löpare!
Yes!
Ny stad, ny skog, nytt spår och allting är så jäkla bra hittills!!!
Jag är så nöjd och glad. Kändes riktgtigt bra med mina 5 km idag. Om det nu var 5 km... spåret skall vara så långt men runkeeper säger något annat, vilket har hänt förut. Dessutom visar min sambos edmondo inte samma sträcka som min. Vem har rätt?
Upp och ner
Just kommit hem från en underbar lång weekend i Edinburgh. Har förmånen nu för tiden med en underbar sambo som vill ut i naturen med mig. Vi har tagit långa promenader i staden och sett vackra byggnader och gator.
Fram för allt har min sambo varit jätte taggad och drivande på att vi skulle ut och klättra först upp på Arthur's Seat, som är en topp med utsikt över staden. Sedan en mils tur i Pentland Hills med klättring upp och ner, hagelregn och storm.
Hur kan det vara så fantastiskt kul med en sådan ansträngning i sämsta möjliga väder? Är det bara kärleken som bär oss eller kanske att få känna att en öm, seg och lite ovillig kropp går att övertala till att utföra dessa fantastiska saker?
Jag är lycklig och stark!
