Det brinner...

Vad var det som hände egentligen? När jag slutade jobba i juni blev det mer träning än någonsin. Det blev ett sätt att ändå känna att man hörde till någonstans, när jobbet inte längre fanns. Träffa ledarkollegor och receptionister, träna lite, snacka bort en stund och ta en fika.

Så började semestern och det var upplagt för träning. Jag var ju helt beroende av mina dagliga endorfinkickar. Packade med alla grejer, men på något sätt låg de bara där i väskan ouppackade hela semestern. En runda kom jag ut på som i och för sig var gudomligt skön och inte alls jobbig som jag trodde innan.

Efter det åkte jag på något virus som aldrig riktigt gav med sig. Till slut bröt förkylningen ut i förra veckan och jag har varit för sjuk för att träna. Första feberfria dagen igår...

Så nu blir det till att lägga på ett kol! På tisdag kör sista sommarschemat igång och jag har tagit två pass i veckan på det. Dessutom är det fyra veckor kvar tills jag ska leda skivstång/kondition, som jag skulle klassa som ett av Friskis tuffaste pass och jag måste göra passet och träna upp mig så att jag inte dör av träningsvärk när terminen börjar. Dessutom måste jag göra ett nytt medeljympapass innan terminen börjar.

Just nu har jag i hemlighet lite av den där känslan, "vad faan har jag gett mig in på det kommer aldrig att gå", samtidigt som jag kör stenhårt med min nya devis "hur svårt kan det va?". Imorgon kliver jag upp och sätter igång! Det är bara att köra hårt!

Här är skivstångspassets musik. (Har inte hunnit med konditionsbiten riktigt ännu men jag tänker mig favoriter i repris typ It´s like that med Run DMC vs Jason Nevins.)

Can We Live  -  Jestofunk
Just Fine  -  Mary J Blige
Electric  -  Robyn
Live  -  Lenny Kravitz
Pop  -  N'Sync
On and On  -  Nikka Costa
Double Nature  -  Mustasch
Dancing Drums  -  Anada Shankar
D.A.N.C.E  -  Justice
Trick Me  -  Kelis
Kiss  -  Prince
Traveller  -  Talvin Singh
Love Letters  -  Aaron Zigman
Everything About You is New  -  Massive Attack
Everybody's Got a Family  -  Massive Attack

Bästa passet hitills!

Idag var jag inte alls sugen på att leda pass. Är ju helt uppe i Skivstången, så jympan känns mer som en bisyssla just nu. Var så uttråkad på jobbet att jag stack till Friskis i god tid och fick sitta och vänta, och det är ju aldrig kul.

Efter en stund började det fylla på med folk och en tjej satte sig mittemot mig i fiket. Efter någon minut frågade hon om det var jag som hade haft samma pass veckan innan och när jag sa att det var det så kom det idel lovord från hennes sida. Hon tyckte att passet var så bra och musiken var superbra. Jag blev ju så klart jätteglad och tackade för berömet.

Sedan var det dags för passet och jag såg både en och två stammisar i mängden. Kände redan direkt att jag var taggad som bara den och släppte loss helt. Vilket pass det blev. Jag fick så mycket tillbaka från motionärerna! Verkligen kul när man känner att de tycker att det är kul. Jag var som ett enda stort leende hela passet.

Efteråt var det många som kom fram och gav beröm och frågade om nästa pass och om musiken. Sedan kom dessutom en annan ledare fram och gav så mycket positiv feedback att jag blev helt rörd.

Livet är väl härligt! Jag känner mig helt hög på endorfiner. Till er som har favoritledare/instruktörer, säg det till dem! Det är väldigt kul att höra och kan vända hela ens dag. Den positiva feedbacken lever vi på länge och för en som haft det som jag har på jobbet så är det fantastiskt att få höra att man gör något bra och att folk uppskattar det.

Nu är det bara 3 dagar kvar...

Snart fri!

Svår träningsvärk drabbade mig efter förra helgens Skivstångsutbildning. Jag hade p g a jobb missat skivstångspassen sista två veckorna före utbildningen och det straffade sig såklart även om träningsvärken gav sig snabbt. Jag åkte med en annan tjej från föreningen som har varit jympaledare i 12 år och är en riktig stålkvinna som tränar nästan varje dag, så jag kännde mig som en riktig mes i jämförelse, i alla fall tills vi mötte resten av kursdeltagarna.

Jag hade förhoppningen om att få komma och slipa på min teknik, men antalet deltagare som inte riktigt hade tekniken var för stort, så jag fick klara mig själv en hel del. Några tips på vägen fick jag dock och fann några teknikfel på egen hand. Konstigt det där, för i Malmö är de noga med att man har koll innan man släpps iväg på utbildning, medan andra föreningar är det lite si och så med förkunskaperna.

Nu lyssnar jag på musik som en galning för mitt första pass. Svårt att inte hamna i något slags hip-hop/rock-träsk... Tänkte även signa upp mig för att träna med instruktör i gymmet. Har aldrig varit särskilt förtjust i gymmet, men jag inser att det kan vara bra att få någon som verkligen tittar på att man har rätt teknik. Sen tänkte jag kombinera med Cirkelgym som jag prövade på Skånskt Svett och som var en kul form av gymmande. Tur att jag jobbar sista veckan nu, så att jag kan ägna mig helhjärtat åt träningen inför hösten. : )

Min egen jympa-DVD

Äntligen har jag fått DVDn med mitt pass! Det var intressant att se sig själv leda jympa en hel timme.

Positivt är att jag sträcker på mig och är tydlig i mina rörelser. Dessutom såg jag både stark ut och som om jag hade hur mycket energi som helst. Negativt är ingenting egentligen. (Förutom att tightsen är så tighta att de inte lämnar något åt fantasin. ; ))

Jag kan såklart alltid bli bättre på att få kontakt med gruppen, men jag tyckte att det var stor skillnad mot hur man såg ut när man gick utbildningen för ganska exakt ett år sedan. Känns bra att ha sett detta, nu vet jag vad jag har att jobba på. Lite komisk parantes är att en motionär som var på passet fuskar sig igenom hela passet. Det där är ju svårt att se när man leder eftersom man står i mitten och vänder sig åt olika håll hela tiden, men det blev väldigt tydligt när man ser hela passet som åskådare.

Skånskt Svett gick av stapeln i helgen. Jag ledde ett pass med 9 andra ledare och det blev succé när jag iförd afroperuk ledde till Chic-Le Freak (Freak Out). Förutom det hann jag med att testa Cirkelgym som jag definitivt kommer att göra igen, samt ett jympapass med de olika nivåerna bas/medel/intensiv i ett. Jag kan ärligt säga att jag trodde att jag skulle spy under intensivdelen och när man tyckte att det var skitjobbigt la de till något så att det blev 100% jobbigare. Puh! Jag blir nog aldrig intensivledare. Fyy faan.

Denna veckan har också förhandlingarna på jobbet avslutats och resultatet blir att jag blir uppsagd den 31 maj. Arbetsbefriad från den 12/6. Jag ska njuta av sommaren! Det blir mycket träning, sol och bad. Sedan blir det allvar. Jag är så glad och lättad över detta. Det har varit en skitjobbig tid, men nu blickar jag framåt.

Jag passade på att göra en hälsoundersökning i söndags. Det var en tjej som går en sådan utbildning som jag är intresserad av som gjorde testet. Jag fick cykla på cykel och så mätte de skelett, kollade syreupptag osv. Det visade sig att jag har högsta poäng på kondition (inte så konstigt kanske) och att jag dessutom bara ligger två kilo från min idealvikt. Det var lite förvånande faktiskt. Inte för att jag tycker att jag är överviktig, men jag är ganska tung för min längd. Jag passade naturligtvis på att pumpa henne på all slags info ang. utbildningen, framtidsutsikter osv.

Imorgon drar vi till landet och nästa helg är det dags för Skivstångsutbildningen. Can´t wait! : )

Uppladdning pågår!

Imorgon smäller det! F&S Malmö anordnar Skånskt Svett som är en inspirationsdag för Skånes alla funktionärer. Jag ska tillsammans med 9 andra jympaledare hålla ett pass med hits från -79 till idag med anledning av att F&S Malmö fyller 30 år iår.

Det ska bli jättekul även om jag ett antal gånger undrat om jag har tagit mig vatten över huvudet. För ett år sedan skulle jag aldrig ha gjort detta, men nu finns ingen återvändo. Det är bara att köra! Jag hoppas att adrenalinet ska hjälpa mig att släppa loss i mitt ledarskap.

Wish me luck!

At last!

Idag har jag alltså LUF:ats. Till slut kan man väl tillägga, vi har flyttat datumet så mycket att vi nu är på sista två veckorna på terminen. Videoluf hade jag beställt, så inom en vecka borde jag ha en CD med passet. Iiiih!
Det gick superbra tycker jag, så det ska bli spännande att se om det ser lika bra ut som det kändes. Fick mycket beröm för musik och rörelseval och kritik för mitt "stoneface", men det vet jag ju om att jag har och det var därför jag beställt videoluf.

Men ett tag trodde jag inte att det skulle bli av. Vaknade i natt och hade lite känningar i halsen och ja, jag vet jag brukar själv skälla på de som kör när de inte mår hundra, men jag har flyttat detta så många gånger att jag inte ville göra det en gång till. Dessutom hade jag en total meltdown på jobbet för min chef tyckte att jag skulle jobba över, men det gick ju inte eftersom jag hade pass vid 17. Dessutom är det ju hans fel att jobbet inte var klart eftersom han inte hade lagt ut detta när jag var på semester förra veckan och idag när jag kom till jobbet var det så klart strömavbrott i två timmar.
Till slut var jag tvungen att hämta skyddsombudet. :( Jag är sååå trött på mitt jobb nu. Vill bara bort...

Så, ett bra slut på en skitdag helt enkelt. : ) Vad skulle jag göra utan Friskis?

Lance och jag - en framgångssaga!

Jag har slagit löprekord! Jag har sprungit - håll i hatten - sju kilometer för första gången i mitt liv. (Man får väl räkna bort en del orientering under skoltiden, för då kunde jag konstigt nog springa hur långt som helst.)

Är väldigt stolt eftersom jag alltid har hatat att springa, men det är ju den enklaste motionsformen att pyssla med när man är på semester. Efter en vecka i solen på Gran Canaria med tre stycken sexkilometerspass, tänkte jag att det är nu eller aldrig. Måste pusha mig lite och så tog jag den extra vändan. Är ju alltid roligt när man får gratulationer från Lance Armstrong i slutet. Fånigt men sant. : )

Som jag ser det har jag tre prylar att tacka för detta. Mina skor som fixar min överpronering (med dem blev det ju otroligt mycket lättare att springa), min iPod med Nike+ (alltid kul med prylar och statistik) och sist men inte minst min pulsklocka. Utan pulsklockan springer jag på som en galning och då är det inte konstigt att jag inte orkar hålla på så länge, med den kan jag hålla mig på ett pulsintervall som gör att jag klarar att springa längre än ett par kilometer. Med pulsklockans hjälp tränar jag på ett annat sätt och känner inte att jag behöver pusha mig tills jag nästan kräks.

Jag trodde aldrig att det skulle hända, men jag funderade t o m under löpningen på om jag skulle anmäla mig till ett lopp. :0 Tror inte att det händer i och för sig, men bara att jag leker med tanken är stort för mig.

Idag har jag varit och träffat ledarkollegor som jag ska hålla pass med på ett Friskiskonvent här i Malmö i maj. Känns lite pirrigt att göra pass ihop med andra mer erfarna ledare, men hoppas att jag kan släppa prestationsångesten och bara ha kul och snappa upp ett och annat från kollegorna.

Annars är jag väldigt sugen på min skivstångsutbildning i slutet på maj. Dessutom har jag börjat fundera på ytterligare intensiteter, men jag måste nog hejda mig lite så att det inte blir för mycket. En sak i taget.

 

 

LUF, influensa och varsel

På onsdag ska jag LUF:as (LUF=Ledaruppföljning). Det innebär att någon på F&S Riks uppdrag kommer och kollar mig när jag håller ett pass för att se att jag håller mig inom ramarna, samt ger tips så att jag kan förbättra mitt ledarskap. Jag har beställt en videoluf. Brukar hata att se mig själv på film, men insåg under utbildningen där vi filmades en del att detta var ett superredskap för att kunna studera hur man rör sig. Det ska bli mycket intressant att få se sitt pass.

Har haft lite tveksamheter ang en av låtarna i uppvärmningen där jag tycker att jag och gruppen tappar lite energi. Tänkte därför att jag skulle byta den innan LUF:en, men tiden har inte räckt till och det blev inte direkt bättre av att jag insjuknade i influensan i onsdags. Trodde att jag hade klarat mig från den i år, men icke. Nu har jag legat på soffan i flera dagar och ätit godis och febern har fortfarande inte gett med sig. Hoppas verkligen att den är borta i morgon, för annars måste jag ställa in LUF:en. Hur konditionen kommer att vara om jag nu hinner bli frisk vågar jag inte ens tänka på.

F ö kan jag berätta att jag är varslad. Förhandlingar inleds i morgon och som vice ordförande i fackklubben skulle jag egentligen ha varit med, men får snällt stanna hemma och ägna mig åt att bli frisk istället. Jag är nog den enda som känner mig lättad över detta beskedet. För mig känns det som om alla möjligheter ligger för mig. Dags att spotta i nävarna och köra.

 

Människor är märkliga

Idag hade jag pass och jag tyckte att både jag och gruppen hade bra energi. Efteråt kommer det fram en motionär och frågar om inte passet är lite väl kort. Det är 53 minuter och det är enligt konstens alla regler, svarar jag. (God knows att det är väldigt strikta riktlinjer för hur passen ska läggas upp inom Friskis.) Men hon som du delar pass med har mycket längre pass, säger motionären. Det tror jag inte, vi ska se till att vara ute ur lokalen på 55 minuter, så så mycket längre kan det inte vara. Motionären lommar iväg och jag packar ihop.

Senare i receptionen kommer hon fram igen och nu har hon minsann diskuterat med de andra motionärerna som också tyckte att det saknades något. De blir inte tillräckligt trötta säger hon. Nähä, men om du böjer ordentligt på benen, sträcker ut armarna ordentligt och inte sparar på krafterna ska du nog se att det blir jobbigare, svarar jag. Men du ska inte ändra på ditt pass, frågar motionären. Nej, det ska jag inte svarar jag. Men du kanske ska gå på våra intensivpass istället, svarar jag. Motionären går iväg.

Nu frågar man sig. Hur tänker motionären i fråga? Vart ville hon komma med detta? Trodde hon att jag skulle ändra mitt pass för att just hon inte tycker att det är bra eller vad? Inom Friskis säger vi alltid att det finns plats för alla och att alla har olika smak. Det är ju det som är tjusningen med att alla får välja musik själv och att motionären därmed kan välja en ledare som passar en både rörelsemässigt och musikmässigt. Det enda som hände var att hon förtog hela känslan efter passet för mig. Kanske är det jag som lyssnar för mycket på fel personer, men jag blev bara så förvånad och fattar helt enkelt inte vad hon ville uppnå med sina kommentarer.

Envis

Så här kan man inte ha det tänkte jag, missa målet redan tredje veckan...
Sen bokade jag morgonpasset Skivstång/Kondition idag kl 11. Det var härligt, men jag lyckades inte köra med lite vikt, så nu väntar jag med spänning på hur träningsvärken blir. Ska det funka att leda ett medelpass imorgon eftermiddag?
Det måste det! Det här blir en ny och nyttig erfarenhet.