Missat mål

Idag hade jag tänkt att jag skulle iväg på ett skivstångspass på eftermiddagen. Men, så kom i veckan en inbjudan till ett kreativt mingel där dessutom två av mina vänner ska presentera sitt senaste projekt och jag behöver verkligen komma ut och träffa folk i branschen och knyta kontakter.

Har satt som mål att gå på minst ett skivstångspass i veckan eftersom jag måste träna upp mig för kursen i slutet på maj. Eftersom jag var så trött igår kväll tänkte jag att jag lägger mig tidigt och så vaknar jag utsövd och går på ett morgonpass istället... När klockan ringde vid 06.00, så hade jag ingen lust alls och bestämde mig snabbt för att inte gå.(Ursäkter jag vet.)

Tyvärr gör detta att jag inte når mitt mål den här veckan, men jag inbillar mig att det är bra att ta en mellanvecka ibland också. När jag pressade in ett skivstångspass förra veckan, ledde till ännu en förkylning och jag låg i soffan hela helgen.

Det är lite knepigt att få till sina egna pass ibland när man leder själv. Har haft två pass den här veckan och har ett till på söndag. Skivstången är ju så pass slitsam på kroppen att jag vill ha en dags vila efter för att orka.

Ja, ja. Jag ger inte upp ännu. Kanske vågar jag mig på ett pass imorgon istället, med risk för att jag får svårt att leda mitt söndagspass p g a träningsvärk. Kanske kan man minska vikten och då få in ett pass...

Slutet gott...

Idag var det sjukt stressigt på jobbet. Deadline och chefer som plötsligt ska ändra på allt är inte en bra combo. Dessutom hade jag pass idag och ju närmre jag kom arbetsdagens slut, desto mindre sugen kände jag mig på att ge mig iväg till Friskis.

Stressade till Hemköp vid kvart över fem för att hämta ut ett paket och köpa koriander till kvällens middag. Självklart fanns ingen koriander på Hemköp, så det blev en tur till Coop också. (Man kan ju inte laga koriandergryta utan koriander...) Sen, hem och flytta bilen eftersom det var städdag idag och därefter laga mat. Puh! När maten väl var klar var det för nära inpå passet för att äta, så jag fick slänga i mig två mackor istället och sen iväg. 

Inte så mycket folk på passet innan, och inte så mycket folk som väntade på mitt. Jaha, det här blir segt tänkte jag. Inte jättesugen på att hålla pass som sagt, men blev lite glad när jag såg mitt största fan/stalker. (Beror på hur man ser det som någon sa.) Musiken drog igång och tjugo sekunder in i passet hade olusten släppt och detta blev det bästa passet på länge! Efteråt kom mitt fan/stalker fram och beklagade sig för att jag delade passet. Hon hade varit förra veckan och var inte alls nöjd med den ledaren jag delar med. Vi pratade lite och jag berättade om när jag hade pass och att jag skulle vikariera på tisdag på en annan anläggning och hon verkade nöjd över informationen.

Jag var som sagt inte alls sugen ikväll, men det slutade med att jag gick därifrån med ett stooort leende på läpparna! Alla borde få pröva på detta det är så himla kul! :D Nu sitter jag i soffan och har fått äta min koriandergryta och är bara såå nöjd. Det är det här som gör att jag orkar med mitt knäppa jobb. Och är det någon där ute som funderar på att börja leda/instruera, men inte riktigt vågar, så säger jag bara just do it! Det är inte så läskigt som man tror och de positiva effekterna är oändligt mycket större än nervositeten.

Min egen fanclub

Idag kom en tjej på mitt pass som brukar komma på mina pass, men på en annan anläggning som ligger i andra änden av stan. Då blir man glad! Dessutom hade hon släpat med sig en kompis, så fancluben växer. ; )

Är inte helt nöjd med passet dock... Vet inte om det kommer att lägga sig eller om jag blir tvungen att ändra lite. Får fundera på det i veckan. Har nämligen tre pass till innan veckan är slut. Puh!

Idag lyckades jag i alla fall hålla takten. Gjorde bort mig rejält i förra veckan. Då tappade jag takten i var tredje låt, typ. Konstigt det där. Har aldrig problem med takten annars, men när man står i mitten kan man tappa bort sig helt.

Annars är jag mest orolig för att bli sjuk. Verkar som alla blir sjuka nu, både här på Shapelink, bland de andra ledarna och på jobbet. Det blir mycket handsprit på jobbet. Hoppas att det funkar.

Kaos

Tur i oturen att jag var sjukskriven före jul, för annars hade jag aldrig orkat med det kaos som nu infunnit sig på jobbet. Företaget ska spara 50M och min avdelning har gått från drygt 1M i vinst till drygt 5M i förlust. Eftersom jag är fackligt engagerad, så blir det mycket jobb med detta.

I väntan på att förhandlingarna ska starta funderar jag på mina alternativa karriärer, för jag tror inte att jag har jobb så länge till. Är fortfarande sugen på att bli friskvårdsterepeut, men jag måste ha en plan för hur jag ska försörja mig efter utbildningen innan jag hoppar på den.

Jag har i alla fall tagit nästa steg inom Friskis och idag har jag varit och visat upp min skivstånsteknik. Fick godkänt för tekniken och är härmed anmäld till kursen i slutet av maj tillsammans med en annan jympaledare från Malmöföreningen. Det ska bli riktigt kul!

Nu måste jag satsa lite på skivstången igen så att jag inte får skämmas på kursen.

Smygpremiär

Idag var det till slut dags för smygpremiären på vårens jympapass. Eller snarare plötsligt. Jag tycker att jag har scannat musik hela hösten, men det går ändå inte att gardera sig från sista-minuten-ändringarna. Min infann sig igår kväll kl 23, då jag insåg att jag var tvungen att byta ut en låt i sista konditionsblocket. Sagt och gjort, jag bytte låten och funderade på nya rörelser samt resten av passet, innan jag till slut kom ner i varv och somnade vid tvåtiden.

Upp klockan åtta, jag vill inte säga att jag studsade direkt, men jag var ju lite ivrig att testa det nya upplägget. Åkte ut till vår anläggning på Ön där jag inte är så ofta eftersom det ligger lite off om man bor i stan. Väl där får jag inte musiken att funka, därefter får jag inte headsetet att funka. Gaaah! Får hjälp och allt löser sig. Repar nya låten samt de andra konditionslåtarna och det verkar som att det sitter.

Eftersom det här var det enda jympapasset på den anläggningen idag var det fullt. Och ca 20 pers till eftersom vi gav efter för grupptrycket när det kom så mycket folk som ville vara med. Där står jag mitt i med ca 130-140 pers som bara tittar på mig. På mina ordinarie pass är jag van vid 20-30 motionärer, så det här var en smärre chock.

Allt går vägen. Missar ett byte här och där, men inga stora missar. Men j****r vilket jobbigt pass jag hade gjort. :P Höll på att stryka med på kuppen, men jag frågade runt lite och det verkar som det bara var jag som hade en nära-döden-upplevelse. Så, jag kör passet några gånger till innan jag utvärderar.

Kul var det i alla fall. Fick mycket beröm och frågor om när och var jag har pass i vår.

Imorgon väntar jobbet på mig... Känns rätt OK. Har fått veta att min vikare kommer att jobba dubbelt med mig hela nästa vecka, vilket jag är oerhört tacksam för. Psykologen säger att jag ska ta en halv dag i taget. Utvärdera vid lunch om jag orkar jobba resten av dagen. Hon var f ö på mitt pass idag, så jag lär väl få höra om det var en nära-döden för henne idag. :)

Träningsvärken from hell har nästan gett med sig. Fick den efter skivstång-/konditionspasset i måndags och har haft svårt att gå i veckan för att benen inte riktigt har burit mig. Lite massage från naprapaten i fredags tror jag gjorde susen.

Det som inte dödar...

Laddad för ett tufft Skivstång/Konditionspass med min favoritledare stack jag i måndags iväg till Friskis. Uppvärmningen var avklarad och vi hade just kört ben med fria vikter när vi skulle övergå till att köra rygg med stång. När jag lyfter stången klämmer jag tummen mellan stången och brädan och skalar av all hud. Blodet forsar och jag springer ut i receptionen för att bli omplåstrad. Det gjorde inte så ont, men det beror nog på adrenalinhalten i blodet. Nu har jag ett 25-öringsstort sår på tummen som nog kommer att ta ett tag att läka ihop.

Utöver detta har jag svår träningsvärk i nedre delen av kroppen, framför allt framsida lår. Kanske ändå inte var så smart att börja med skivstången igen samma vecka som jag måste bygga och repa in det nya passet. Hmm.

Nya tag!

Efter en tids tystnad här på bloggen känner jag att nu är det dags att komma igen. Jag har inte varit så aktiv med bloggandet, men träningen har flutit på som vanligt. Hade begynnande benhinneinflammation som nu har gett sig tack vare två veckors vila under julen. Egentligen hade jag tänkt träna och hade packat med alla träningskläder, men så fick jag ont i halsen och lyckades dessutom ligga däckad i maginfluensa två dagar, så det blev inget med det.

Vårterminens pass ska på plats till den 11:e. Musiken är så gott som spikad, men jag har knappt börjat med rörelserna. Känns som att det är lätt att falla in och göra samma pass som förra terminen, så man får tänka om både en och två gånger. Som tur är är jag sjukskriven även nästa vecka, så jag har lite tid på mig.

Blodtrycket är inte nere på normal nivå ännu, men jag hoppas att jag inte ska få bestående problem med detta. Jag sover bättre och känner mig piggare även om jag hade önskat att stödet från min arbetsgivare varit bättre. Nu får jag gå tillbaka till jobbet och försöka hålla distans till alla dumheter de hittar på och försöka omvända den negativa energin till något positivt.

På många sätt har 2008 varit ett bra år, detta trots sjukskrivningen. Jag har tagit på mig nya uppdrag och känner att jag har vuxit med uppgifterna. 2009 satsar jag på att göra förändringar jobbmässigt. Vad är inte klart just nu, men jag har någon slags tanke om att inte vara kvar längre än till sommaren. Det här året planerar jag även att gå vidare inom Friskis och utbilda mig till Skivstångsledare.

Nu kör vi!

Det snurrar

I måndags gick jag hem från jobbet på inrådan från psykologen. Till slut blev det bara för mycket.

Just nu verkar allt hänga i luften. Det är många olika tankar som snurrar i huvudet. Vet inte om jag blir sjukskriven längre än första veckan eller ej och det är därmed svårt att koppla av. Läkaren som för en och en halv vecka sedan sa att det bara var att höra av sig om jag inte orkade mer, har tydligen kommit på andra tankar.

Sen får jag så mycket ångest för passen jag måste fixa vikarie till. Har ju redan varit sjuk två gånger den här terminen. Känner mig som en smitare. Egentligen är det så fel att jag måste ställa in passen eftersom det är de som ger mig energi just nu, men jag får ju inte jobba för Försäkringskassan.

Utöver detta har jag en del fysiska besvär av min stress. I och med att jag har fått högt blodtryck, så är jag illamående, har huvudvärk och jag som aldrig har svårt att bestämma mig kan inte längre ta några beslut.

Funderar mycket på alternativa karriärer. Har hittat en utbildning till Hälsoterepeut på Sverigehälsan. Någon som har erfarenhet av den eller känner till någon annan bra utbildning? Känner nu att om jag gör en så radikal förändring, så måste det leda till jobb.

 

En erfarenhet rikare!

I torsdags skulle jag vikariera på ett aerobic-/steppass. Eftersom jag inte är någon hejare på aerobicvarianterna skulle jag hoppa in med ett medelpass, så att vi i alla fall erbjöd någon träning för motionärerna.
Glad i hågen åker jag ut till vår anläggning ute på Ön i Malmö. Passet skulle börja kl 20 och det var första gången jag skulle leda där, så lite nervös är man ju.

Hur som helst. Kommer dit, byter om och testar volymen. När klockan är 20, så har jag tre trötta motionärer i salen. Jag går då ut och frågar hur många som tagit biljett, så att jag kan vänta om några fortfarande byter om. Det var fem biljetter tagna, men efter några minuters väntan inser jag att det bara blir de som redan är där.
Jag sätter igång passet och försöker peppa allt jag har, men får bara stenansikten och en och annan halvtrött blick. Känner mig inte så poppis. : / Jag kör i alla fall passet och försöker maxa mitt ledarskap och kommer med idel glada tillrop, men får ingen respons. När sista rörelselåten går igång känner jag mig i alla fall nöjd med min insats och då händer det. En av motionärerna packar ihop sina grejer och går. (WHAT?)

När jag kommer ut i receptionen efteråt berättar de som jobbar där att motionären hade beklagat sig lite över att hon inte blev tillräckligt trött av passet. Tacka f-n för det när hon inte tar i utan bara surar sig igenom hela passet.
Jag är i alla fall en erfarenhet rikare och har svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att ha ett pass igen med så få deltagare. Jag kommer i alla fall aldrig mer att vikariera för en aerobicledare. : )

Aj, jag tror det är benhinnan...

Jag tror att jag har en begynnande benhinneinflammation... Smärta efter träning ca 10 cm rakt upp från inre fotknölen som enligt de internetsidor jag hittat ska vara benhinneinflammation. Smärta när man trycker där och stelhet på morgonen. Det är samma fot som jag hade problem med senan på utsidan nere vid fotknölen. Kan tänka mig att det hänger ihop med det. Surt.

Träningsveckan hitills har inte riktigt blivit som jag hade tänkt mig. Istället för skivstång igår hoppade jag in och vikarierade för en ledarkollega och yogan föll bort någon gång där emellan. Men jag hoppas att jag ska ta mig i kragen och släpa mig till yogan på söndag. Kanske är det extra viktigt med tanke på foten.

Jag har tagit tag i min mentala hälsosituation också. Ska träffa psykologen jag blev rekommenderad till på onsdag. Det känns skönt att jag har tagit tag i det. Jobbet står naturligtvis inte för det eftersom jag inte gått in i väggen än. Detta trots att både företagshälsan och psykologen tyckte att det var klart jobbrelaterat och att de borde stå för notan. Jag tycker det är så bakvänt. Jag spar ju pengar och besvär åt dem genom att ta tag i detta i tid. Men, men jag tänker ju gå ändå.