Nystart

2008-10-19 15:08   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Aaah. Nystädat! Finns inte mycket som slår det. Har dessutom tvättid ikväll, så det blir rena lakan också. :) För att ytterligare öka hemmafrukänslan har jag precis satt en deg till kavring och ska plantera lite vinterväxter i blomlådorna på balkongen.

Den här veckan har jag haft två egna pass och vikarierat på två. Det blev kanske lite mycket, men det har funkat bra. Kände lite i syretopparna att jag hade tappat lite kondis efter mina två förkylningar, men annars inga problem. Mycket beröm har jag fått för mitt pass. Vad var det för låt, vliken bra musik, vilket bra och jobbigt pass, osv. Man får akta sig så att man inte blir för självsäker. 

Nu ska jag vila ett par dagar innan det är dags att dra igång igen. På onsdag har jag pass, på torsdag har jag bokat Skivstångspass med min favoritledare och sedan pass igen på lördag. Måste försöka klämma in lite yoga för jag är enormt stel på baksidan av låren.

Det känns bra att mitt ledarskap utvecklats så snabbt och det är tur att jag får min bekräftelse någonstans eftersom jobbet inte erbjuder det. Har tagit tag i min situation och ska träffa företagsläkaren på onsdag för att göra upp en plan för vad jag behöver hjälp med. Förmodligen blir det samma stresshantering som en kollega har gått på och rekommenderar varmt.

Aaarghh

2008-10-04 11:13   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

Jaha, då var man förkyld igen. Känns inte bra att ha dragit på sig en till på så kort tid. Det var nog inte så smart att gå på Skivstång i torsdags trots allt. Funderar allvarligt på att börja med akupunktur eller något annat immunförsvarshöjande.

Jag tror i och för sig att det har mycket att göra med att jag är såå less på mitt jobb. Var på hälsoundersökning igår. Ni vet, de väger, mäter, tar blodprov och blodtryck och så får man fylla i ett formulär om hur man mår. Först blev jag lite sur för jag hamnar alltid högt i BMI, men jag har aldrig varit i bättre form egentligen. Men så blir man osäker på om man inbillar sig att man är vältränad och så är man inte det. Farliga tankar det där...

Hur som helst, så behövde sjuksystern bara ställa en fråga om hur det var på jobbet och jag börjar lipa och kunde inte sluta. Jag har nog inte förstått att jag mådde så pass dåligt, utan man går till jobbet och biter ihop helt enkelt. Hon tyckte i alla fall att jag skulle få lite samtalsterapi som hon tyckte att jobbet skulle betala (inte troligt att de gör), och jag tror nog att det är en bra idé. Det har inte gått så långt att jag behöver sjukskrivas än, men om jag kör på i den här takten är det inte långt kvar. Säga upp sig trodde hon inte på eftersom det är risk att jag går ner mig ännu mer. Det läskiga är just det att jag inte trodde att det var så illa. Jobbigt när man inte har ett signalsystem som fungerar, eller så är det helt enkelt förkylningarna som är signalerna.

Jag lyckades i alla fall få en vikarie till mitt morgonpass idag. Man får vara glad för det lilla. :)

Förkyld

2008-09-27 10:29   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

Så har man åkt på säsongens första förkylning. Vaknade vid tvåtiden inatt och kände mig torr i halsen och allmänt olustig. Har sovit dåligt resten av natten och steg upp kvart över sju då jag var tvungen att börja messa ledare för att se om någon kunde ta mitt pass kl 10. Tyvärr var det ingen som nappade och jag fick ställa in. Känns lite jobbigt att man numera när man är sjuk måste försöka fixa ersättare till sina pass. Men, men, hoppas på att vara frisk igen till tisdagens pass.

Vilken ego-boost!

2008-09-24 21:33   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Det här med att leda pass är verkligen en ego-boost! Ikväll har jag lett en tapper skara motionärer (15-20st) och även om jag kände att det bara var en eller två som gav mig energi tillbaka, så gick jag därifrån med ett stoort leende på läpparna. Det här är ju sjukt kul! Tänk att det svänger så fort. :)

Hursomhelst har jag efter dagens pass bestämt mig för att byta bort härliga Eva Cassidys Fields of Gold eftersom jag märkligt nog inte lyckats hålla takten en enda gång hitills. Det får nog bli Eagles Desperado istället. Känns skönt att ha tagit det beslutet.

Ville bara dela med mig av den glädje jag känner just nu. Jag kommer att sova som en prinsessa.

Ett ufo i mitten

2008-09-20 12:58   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Idag var det dags att leda pass för tredje gången och jag var rätt nervös. Kändes som en evighet sedan jag ledde sist (läs tisdag). Skulle jag komma ihåg ändringarna, lyckas hålla takten i den där svåra rörelselåten och dessutom kunna slappna av och leda? 

Det gick sådär. Tappade takten i rörelselåten, och när jag väl hade gjort det tappade jag ordningen på rörelserna. Kanske är det lättast att bara byta ut den, men jag vill inte heller röra till det ännu mer i huvudet.

Sen undrar man ju hur lång tid det ska ta att komma loss i sitt ledarskap. Känner mig som ett ufo i mitten. Det här måste jag verkligen jobba aktivt med i höst. Tar gärna emot tips på hur!

På väg ut gick jag efter en av mina motionärer som i dörren plötsligt vände sig om och berömde mig för mitt pass. Jag blev så glad! Vi bytte några ord och jag lättade mitt hjärta om min nervositet och berättade att jag var alldeles ny som ledare. Hon var så nöjd för att passet var enkelt och effektivt. Hon kände att hon hade fått jobba igenom hela kroppen ordentligt. Det är ju vid de tillfällena man känner att man i alla fall har kommit en bra bit på vägen.

Panik!

2008-09-12 20:32   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

I morgon är det så dags för mitt första schemalagda pass. Det som jag dessutom ska bli "luffad" på som det heter på friskisspråk. (luf=ledaruppföjning) 

Det är samma person som diplomeraren och jag är ganska nervös. Har varit bortrest på kurs och har haft en riktigt tung vecka på jobbet, så jag har inte riktigt hunnit repa in ändringarna. Var och repade lite i onsdags kväll efter en kollegas pass och har just avslutat ett tvåtimmars träningspass. Det är så många små ändringar att jag har svårt att hålla allt i huvudet.

Dessutom fick jag ju kritik för att jag inte var tillräckligt avslappnad och inbjudande. Lär inte var mer avslappnad i morgon direkt, men jag hoppas att hon har överseende med det.

Usch! Varför gör jag detta? Sjukt jobbigt just nu! 

Att ta kritik

2008-09-05 22:29   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Till slut infann den sig. Diplomeringsdagen.

Jag kände mig hyfsat lugn hela dagen. Några adrenalinrusher blev det ju, men jag kunde ändå jobba normalt. Stack hem lite tidigare, åt ett stadigt mellanmål och repade en sista gång. Allt flöt på och jag kännde mig säker på mitt pass. Jag stack iväg till Friskis i god tid. Nu skulle det äntligen bli av.

Väl på plats mötte jag min kollega som kommit för att stötta. Vi småpratade lite, det kom en del folk. Min support kom och var som vanligt pigg och glad. Idel lyckönskningar och pepp.

Till slut var det dags att gå in i salen. Jag testade volymen och sedan började vi släppa in och jag tänkte att motionärerna såg inte så farliga ut ändå. Passet flöt på även om jag missade ett steg här och där. När passet närmade sig slutet kände jag att ett lugn sprida sig. Jag hade klarat det.

Efteråt var jag extremt nöjd. Jag hade ett leende från öra till öra. Vilken känsla! Nu skulle jag bara tala med diplomeraren. Samtalet gick bra och jag fick mitt diplom, men jag skulle behöva flytta en låt och byta rörelser i en annan, balansen var inte tillräcklig osv. För varenda punkt som räknades upp sjönk jag en aning. Det var så många små saker att jag inte hörde berömmet för det som var bra och när jag cyklade hem kände jag mig lite stukad. Här hade jag som alltid haft svår scenskräck vågat sätta ihop ett pass och leda en grupp och så kände jag mig bara tom.

Dagen efter hade jag ett långt samtal med min underbara support. Hon tog sig tid att höra på mina funderingar och sa så många kloka saker. Även om jag inte riktigt trodde på allt. Jag tänkte mest på alla ändringar. Efter jobbet gick jag hem och deppade. Satt i soffan ensam med en påse godis.

Förmodligen var det det som behövdes, för dagen efter vaknade jag tidigt och började genast klippa om passet och även om jag inte har bytt rörelserna än, så känns det som att det kommer att gå som en dans. Jag tror att både kroppen och hjärnan var helt slut efter en längre tid av stress inför diplomeringen. Att då ta kritik var inte lätt vill jag lova. Nu har jag förstått att det är bara ytterligare en sak som jag kommer att bli mycket bättre på det i framtiden. 

Genrepet avklarat!

2008-08-24 18:50   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

Idag har jag haft mitt genrep med grupp. På vägen dit började jag känna mig lätt illamående och undrade vad f-n jag hade gett mig in på. 4-5 pers skulle komma, men klockan slog tre hade bara två dykt upp. Typiskt. Det blir liksom bättre när det är en grupp, om än liten.

Men, men, jag körde på och allt kändes bra, ingen nervositet ingen stress. Då händer det plötsligt. Jag får en blackout, på ett av de mest självklara ställena. Var tvungen att gå och titta på pappret och fick starta om låten. Efter det var jag lite lätt stressad under någon låt, kändes plötsligt som om jag inte kunde passet alls. Men, efter en eller två låtar lyckades jag skaka av mig känslan.

Jag får tänka som mina kompisar sa. Bättre att det hände idag än på diplomeringen. Fick f ö mycket fin kritik för passet och mitt ledarskap. Det här kommer att gå vägen!

Sen hoppade jag in i en dusch och tog på nya träningskläder och stressade iväg till en kurskamrats diplomering. Hon var lysande. En ny friskisstjärna är född!  

På onsdag ska jag möta min support och köra passet en sista gång med henne och fila på detaljerna. Sen är det allvar!

Marathon

2008-08-20 23:15   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Nu börjar snart mitt marathon mot diplomeringen. Och den veckan jag har kvar så har jag en del arbete att göra. Jag måste testa musiken i hallen (så att jag inte får problem med för mycket bas osv), repa in passet ordentligt, köra med grupp och testa headsetet. Jag har bokat in tre långa pass i jympasalen där jag ska diplomeras. Måste ju vänja mig vid den. 

Jag börjar få lite diplomeringsnerver och det blev ju inte bättre av att jag blev sjuk i lördags. Feber till en början som sedan gick över till halsont, som jag lyckades skrämma på flykten med världens äckligaste huskur. Sen var jag i princip frisk igår. Jag har nog aldrig blivit frisk så fort, men för säkerhets skull väntar jag med träningen till fredag.

Sen har jag två kurskamraters diplomeringar att gå på också. Hoppas bara att foten klarar detta. Har fortfarande lite stelhet dagen efter, men inget ont.

Kommer på mig själv med att spela musiken i huvudet och tänka mig rörelserna. Har väldigt svårt att koncentrera mig på jobbet, så det är tur att man inte är kirurg eller något annat komplicerat. :)

Tummen ur!

2008-08-07 20:06   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Nu gäller det. Tre veckor kvar till diplomering. Iiiiih!

Just idag har jag varit på en kompis diplomering i spinning som gick jättebra. Hon var helt självklar som ledare och verkade aldrig ha gjort annat. Jag blev ju helt slut redan i uppvärmningen förstås. Lägger alltid på för mycket motstånd. Nej, spinning är nog inte min grej. Jag känner mig hämmad träningsmässigt av att sitta på en cykel.

Jag har i alla fall mixat klart musiken till mitt pass och är riktigt nöjd. Fick beröm av min support igår, både för musiken och för den tredjedelen av passet jag hitills hunnit med att göra. Nu gäller det bara att få tummen ur och göra de resterande två tredjedelarna.

Sen ska det övas. Både själv och med grupp innan det är dags för the big bang. Måste bara få ur tummen...