Dags för Premiärmilen

2010-03-28 09:46   0 Likes   12 comentarios   0 Images

Compartir

Nu om lite mindre än två och en halv timme är det dags för mig att ställa mig i startfållan för Premiärmilen för årets första lopp. Börjar bli nervös nu.

Jag är nervös för att jag vet att det kommer göra ont. Att ta ut sig till max gör ont och jag måste fokusera så mycket att jag lyckas bortse från det under en mil. Jag har ett mantra jag brukar iterera: "Jag känner känslan - men det gör inte ont". Det låter mig acceptera att känna smärtan men trycker bort själva smärtan. Hoppas jag lyckas hålla det uppe.

Sen kommer frågan om vilken hastighet jag ska springa. Det skulle vara komplett grymt om jag lyckades springa under 40 minuter men chansen för att jag ska lyckas hålla fyraminuterstempo hela loppet är låg. Förra helgen lyckades jag köra 3 stycken 2 km intervaller i det tempot och det var grymt jobbigt. Pulsen ökade under hela intervallerna och kom aldrig till en platå. I slutet på varje intervall var jag uppe i 177 i puls vilket är typ 3 slag under den högsta pulsen jag varit uppe i (och då under korta intervaller) det senaste året. Men jag intalar mig att det var på grund av tretimmarsspinningen dagen innan. Men egentligen tror jag inte på det...

Så frågan är om jag ska vara realistisk och satsa på att fixa loppet på 41-43 minuter eller om jag ska satsa allt och låta det bära eller brista. För att man får ju inte glömma att om man går ut för hårt så kommer man tappa tid totalt sett. Det absolut bästa är att hålla en så jämn ansträngning (och därmed fart om man bortser från backarna) som möjligt.

Jag kan inte bestämma mig. Och nu är det två timmar och en kvart tills starten...

Träningvääärk!

2010-03-25 21:40   0 Likes   15 comentarios   0 Images

Compartir

Jag brukar inte få träningsvärk när jag tränar. Måste säga att jag saknat det. På något sätt känns det som om det inte tar om man inte får träningsvärk (fastän jag vet att det inte är sant). Men nu var det dags!

Jag har inte tränat någon intensivare styrketräning sen 3 mars innan min retliga hosta och förkylning så musklerna var redo att ta en beating. Den började i tisdags med att jag stack och klättrade för första gången med en kompis. Höll väl på en två timmar eller nått. Just då kändes det inte så mycket mer än att huden i händerna brände men dagen efter. Jösses! Benen i underarmarna kändes som okokt spagetti; trodde de skulle gå av när som helst. Musklerna i underarmarna däremot kändes som överkokt spagetti; inte mer än sladdriga strängar. För att inte tala om korsryggen!!! Och så känns det fortfarande!

Sen i onsdags var det dags att prova på några av övningarna från Styrka för joggare. Började med att springa i mina "barfotaskor" (Vibram Five Fingers) i ca 20 minuter på löpband. Snacka om att vaderna brände. Sen fick jag en blåsa under ena fotsulan också. Löpband är nog lite för mycket friktion för att det ska funka bra med barfotaskor är min gissning. Körde efter det ytterligare 20 minuter benövningar. T.ex. explosiva utfall med 16 kg kettlebells i vardera arm. Snacka om träningsvärk i lår och rumpa kan jag säga. Rumpan är ju fanemig överspänd och stel att jag studsar mot väggarna!

I dag var det egentligen planen att ta det lugnt. Det gick ju inte så bra med det om man säger så. :-)

Började morgonen med att träna crawlteknik i Vasalundshallen i 45 minuter. Jäklar, jag fixar inte andningen, jag blir hur andfådd som helst efter bara en längd. Rumpan gjorde sig klart till känna också under simningen. Vidare under min lugna dag så bestämde jag mig att efter jobbet göra ett försök att ta mig till byffes cirkelfyspass på Skrapan. Fullbokat var det i schemat och när jag kom dit så var även alla spontanplatser tagna. Men har man tur så har man! Klockan var 16:50 och medan jag stod och letade efter andra pass i schemat så hoppade antalet bokade paltser från 27/27 till 26/27 - måste varit någon som inte kom i tid. Den personens olyckliga försening eller miss gav mig den lyckliga äran att få delta!

Låt säga så här: Det var jobbigt så det räckte! Burpeesarna kändes som de gick i slow motion - speciellt när byffe skulle visa hur det skulle gå till. Jag fattar inte hur den mannan kan röra sig så snabbt! Lika så i benböjen. Måste vara skägget! Värst för mig var alla armövningar; spagettin gjorde sig påmind fortfarande. Jag, losa02 och Virpi_h kämpade i alla fall oss igenom passet till slut (tydligen var lillalillan också där men henne missade jag tråkigt nog).

Nu håller jag på att diska (OK då, jag erkänner, jag diskflyktar på Communityn) och känner hur ryggen börjar ge sig till känna. Jag kommer lägga mig lite ihopdragen i sängen och jag kommer vakna som ett ihopknutet gummiband.

Nu saknar jag inte träningsvärk längre!

PS Snacka om att jag började ångra att jag höll på att utmana byffe i backintervaller och burpees! Helt har jag inte ångrat det ännu, men kanske i morgon bitti...

Good... but not good enough!

2010-03-21 22:45   0 Likes   0 comentarios   0 Images

Compartir

I dag på eftermiddagen, efter Styrkan för Joggare, gav jag mig ut på ett löppass i snöovädret och slasken. Det var nog första gången det här året jag sprang själv. Kändes ganska ovant. Tog inte ens med mig musik för att kunna fokusera totalt på löpning (OK, jag orkade inte leta upp min mp3-spelare!) så jag var verkligen ensam.

Jag ska springa Premiärmilen nu om en vecka och kände att jag borde satsa ganska hårt på löpning nu innan jag måste minska nu den här veckan för att kunna vara i topp på loppet. Jag har nu sprungit med F&S Jogging-gäng i bortåt ett halvår och där går det grymt bra. Jag springer alltid i intensivgruppen och jag är oftare än inte först upp i backintervallerna. Så låt säga så här, förutom att träna löpning har jag tränat upp självförtroendet.

Med tanke på mina resultat förra året och med tanke på hur bra det gått på Joggingen så har bestämt mig för att försöka komma under den magiska 40-minuter/mil-gränsen i år. Tanken var först att fixa det på Midnattsloppet men de senaste veckorna har jag funderat på om jag inte skulle ha en liten chans att fixa det redan nu på Premiärmilen.

Förra året körde jag Parloppet (5 km) utan någon hastighetsträning alls (men jag joggade till och från jobbet varje vardag - typ 16 km per dag) och kom in på precis under 20 minuter (4 min/km). Sprang också Stockholm Halvmarathon på 1,32 (4:36 min/km) Och nu med tanke på att jag kört grymt mycket korta intervaller, och många av dem i backar, med F&S så kände jag att jag borde ha förbättrat mig rejält.

Så idag var jag ute för att se om det stämde. Tillåt mig skratta!!! (Hahaha!) Det gjorde det inte...

Jag bestämde mig i går för att prova att springa 2*4 km på en snitttid om 4 min/km för att se om jag skulle ha en möjlighet att fixa milen om en vecka i samma hastighet. Joggade ner de 10 minutrarna till Råstasjön körde igång hårt! Gissa vad jag upptäckte, jag hade noll (zip, nada, zero, 0/-inf) löpekonomi i min löpning runt den rätta hastigheten. Det var läskigt, jag sprang som en giraff med kramp.

Att köra 4 km var inte snack om. Efter 2,18 km (ett varv runt sjön) var pulsen uppe i 176 (jag har inte varit uppe i högre än 180 det senaste året så det lär vara runt 90% av min maxpuls) och jag var tvungen att låta fyrakilometersintervallen bli en tvåkommaartonkilometersintervall. Lyckades köra två till sådana intervaller med ungefär 8 minuters vila emellan dem.

Så den djupa sanningen jag kommit fram till är att man blir bra på det man tränar. Med friskis har vi varvat transportlöpning på runt 4:45 min/km med korta intervaller. Oftast har intervallerna bara varat runt hundra meter men ibland har de blivit så "långa" som kanske 800-meter. Mycket backar har det som sagt också blivit. I intervallerna har jag nog legat på 3-3:30 min/km. Men det är inte detta jag skulle behövt vara bra på nu om en vecka. Det var läskigt att känna hur dåligt rent tekniskt jag sprang. Jag skulle verkligen behövt springa mer runt 4 min/km. Dock kände jag redan på de andra två intervallerna jag körde idag att det klart blev bättre intervall för intervall. Fastän jag blev tröttare så kände jag klart att jag sprang mer och mer avslappnat. Det syntes visserligen inte på pulsen (var uppe i 177 som max) men det kändes i kroppen.

Men att springa under 40 minuter nu om en vecka är att glömma. Kanske blir det ett resultat någonstans mellan 41-43 minuter men 40 blir det icke! Detta resultat får jag vänta med tills Augusti om ens då.

Men oavsett hur tråkigt det känns att bli nedtagen på jorden så känns det bra att jag blev det nu och inte senare inför viktigare lopp. Ska ju springa Lidingö Ultra 50k den 8 maj (5 mil alltså) och då måste jag ju verkligen träna som jag tänker tävla. Så min träning fram tills dess få bli många långa mil på lite under 4:40 min/km (mitt mål är att springa loppet på under 4 timmar). Sen kanske jag får ett nytt försök att bryta 40-minutersmuren på blodomloppet med Communityn (det hade inte suttit helt fel).

Gör om, gör rätt!

Styrka för joggare

2010-03-21 22:09   0 Likes   10 comentarios   0 Images

Compartir

Började dagen idag med en tvåtimmars kurs på F&S City om Styrka för Joggare. Riktigt bra var det. Det var en sjukgymnast som ledde det hela och kändes riktigt bra att höra hans tips om hur man styrketränar för att bli en bättre löpare och för att undvika skador. Kondenserat kan man väl säga:

• Styrka kan ge bättre löparekonomi


• Träna olika typer av benböj, gärna på ett ben då det aktiverar höftmuskler och fotmuskler som du inte gör på två ben.


• Träna bålen och bröstryggen


• Det finns inga bevis för att skador minskar med en sko som är anpassad till en löpares pronation.


• Det kan finnas en vits att prova på s k barfotalöpning (med skor med minimal dämpning) som komplement då det stärker fot och vad men skonar musklerna som är på framsidan av skenbenet (som har lätt att bli överbelastade och ger smärtor i "benhinnorna"). Skador på knän minskar, antagligen pga att man inte kan öka löpmängden för snabbt (fötterna och vaderna blir trötta innan knäna hinner bli skadade). Jag har själv ett par Vibram Five Fingers och kan bara hålla med.

Borde kanske läsa kompendiet också och se om han säger samma sak som min hjärna har fått för sig att han sa på seminariet. Annars kanske jag ljuger mer än vanligt.

Förresten, följande bit konversation skulle med lätthet kunna passa in på tjuvlyssnat

Sjukgymnast: Det är en myt att man i knäböj inte ska böja mer än 90 grader.
Deltagare: Men sjukgymnaster säger att det är dåligt.
Sjukgymnast: Bara dåliga sjukgymnaster. Vem sa det?
Deltagare: Min syster!

2577

2010-03-20 17:36   0 Likes   18 comentarios   0 Images

Compartir

2577 är så många kalorier jag brände idag på spinninglångpasset enligt klockan. Jäkla skönt att vara tillbaka i sadeln efter förra gångens brytning. Men nu är bara frågan hur fan jag ska lyckas sätta i mig 2577 kalorier extra idag för att lyckas återhämta mig!

Långlöpning på helgerna med Friskis?

2010-03-14 21:26   0 Likes   27 comentarios   0 Images

Compartir

Det är många som inte upptäckt det men Friskis har inte enbart träning på anläggningar utan även utomhus. För löpare finns det både Jogging (tisdagar och torsdagar) och Joggcross (måndagar och onsdagar). Det är helt underbart bra pass.

På Jogging brukar det bli ungefär 70-80 minuter löpning. Det börjar med uppvärmning och lite töjning innan allvaret sätter igång. Vanligtvis körs Jogging av tre olika ledare i tre olika intensiteter, bas, medel och intensiv, som skiljer sig först och främst på löphastigheten men också på att intensivpasset (och till viss del även medelpasset tror jag) har stort fokus på olika typer av intervaller, ofta i backar. Detta gör att det finns ett pass som passar en oavsett hur duktig löpare man är - med betoning på ETT pass.

För mig är det intensivpasset som passar mig. Det här är ett utmärkt pass för att förbättra hastigheten i sin löpning i och med intervallerna. Det är också bra för att öka den löpstyrkan i och med backarna. Men detta är långt ifrån det ända man behöver som löpare.

Framför mig har jag en bok som heter Uthållighetsträning, En bok för bättre resultat skriven av Camilla Porsman Reimhult (kan rekommendera den fast det finns andra böcker jag skulle rekommendera ännu mera...). I den boken delar de upp passen i följande kategorier:

• Distansträning


• Snabb distansträning


• Mjölksyraträning


• Toleransträning


• Återhämtningspass

Friskis baspass kan nog passa som snabb distansträning för nya löpare och intensivpasset kan passa som mjölksyraträning för erfarna löpare. Medelpasset ligger någonstans däremellan. Möjligtvis kan baspasset också användas som återhämtningspass för lite erfarnare löpare. Men det är uppenbart att friskis inte täcker hela spektrat av möjliga pass. Mest uppenbara missen är distansträningspassen. Vad som skulle behövas är ett pass som håller på längre än de normala 70-80 min löpning (kanske mellan 2 och 3 timmar istället) men som går i en långsammare hastighet. Speciellt är dessa pass viktiga i en uppbyggnadsperiod för att:

• förbättra kroppens förmåga att använda sig av fett som energikälla


• bilda mitokondrier och kapillärer lokalt ute i de arbetande musklerna


• anpassa muskler, senor, ledband, brosk och även huden till slitage.


• ge mental träning för att orka långa lopp


• förbättra uthålligheten


• förbättra återhämtningsförmågan 

Tar vi till istället spinning så finns det många olika alternativ där i princip alla kan användas av alla genom att bara anpassa motståndet till vad som passar en själv. Detta gör att hela spektrat kan fyllas upp.

Nu är det ju självfallet så att löpare inte behöver någon ledare eller utrustning för att kunna träna men faktum är att det är otroligt trevligt att springa i grupp plus man tar ut sig på ett sätt som man aldrig skulle göra om man sprang själv.

Så med den bakgrunden, så tänker jag skicka in förslaget till Friskis att erbjuda distanspass på helgerna som komplement till de övriga passen. Jag har fått positiv återkoppling på dessa tankar från ledare som Rosmarie (som är notorisk med sina underbart hårda intervallpass!) men hon vill gärna att trycket på F&S både kommer från ledare och motionärer. Så jag tänker skicka in det förslaget men om det är flera här som skulle vara intresserade av samma sak så ger det ju självfallet större tryck om jag kan hänvisa till flera intresserade motionärer.

Så vad tycker ni? Är det någon här som, om det fanns ett distanspass på helgen, skulle följa med ut någon gång?

Hear me roar!

2010-03-11 23:03   0 Likes   15 comentarios   0 Images

Compartir

Musklerna spänns. Lungorna andas. Hjärtat pulserar. Endorfinerna skuttar som små vägglöss. Nu djäklar Communityn, tombjo is back in town! Niagarafallet från näsan har ersatts av en svettpärlflod från pannan.

Var ute och sprang för första gången på en vecka och tränade för första gången sen det avbrutna 3h-spinningpasset i lördags. Hade inte krafterna jag hade för en vecka sen och benhinnorna krånglade men vad gör sådana petitesser när man får vara ute jogga i den härligt friska luften i den härliga hagaparken men en härlig grupp friskisar?

I morgon blir det något lite mindre konditionskrävande (typ skivstång eller cirkelfys) och sen blir det nog något längre löppass till helgen också. Förutom att jag tänkte ta och titta förbi Vildmarksmässan med en kompis på lördagen. Någon mer som ska dit?

Vi är ett par som kommer att försöka övertyga F&S att starta långpass med Jogging på helgerna (typ som det finns långpass med spinning på Horan) någon mer än jag som skulle tycka det vore skoj?

Tankar ur ett feberrus

2010-03-09 17:44   0 Likes   5 comentarios   0 Images

Compartir

Nu när jag ligger här i min lägenhet och försmäktar utan snus (vem var det som länkade till den Pippivideon?) så börjar jag fundera.

När man är frisk så känns det som om man är odödlig. Det känns som man kan springa hundra backintervaller och likväl köra burpiees när man kommer fram. Men sen, sen när man har råkat ut för någon jäkla förkylningsvirus så blir man så liten och ynklig. Man ligger i sängen, skakar och mår pyton. När man väl är uppe och stapplar (med en puls på ca 100 vilket är lika högt som på ett skivstångspass för mig) så önskade man att man hade rulator. Då känns det helt otroilgt att man någonsin känt sig eller kommer känna sig pigg.

Och sen så blir man så där äckligt pigg igen ändå. Förkylningen släpper och energin pumpar i ådrorna. Man vill fixa träna-allt-utmaningen på en dag och man kommer inte ihåg hur krasslig man kände sig. Så ser jag det framför mig i alla fall, men jag är fortfarande i fas krasslig.

Tänk så djupa tankar man får i feberrus!

Och nej, så farligt är det inte med mig. Men 38,6 graders feber gör än ändå lite seg.

Feber

2010-03-08 09:47   0 Likes   10 comentarios   0 Images

Compartir

Jahapp, då är man hemma med feber då. 38,4 grader för att vara exakt.

Det började som en harkling under löpningen i torsdags, fortsatte med ont i halsen i fredags, avbrutet långspinningpass i lördags efter att kroppen inte svarade riktigt som den borde. Sen i går mådde jag ganska bra och tog en långpromenad genom hagaparken och på brunnsviken och i dag så smällde det.

Vaknade i natt flera gånger av hosta. Drömde konstiga feberdrömmar om att försöka hitta ett gränssnitt mellan andning och lungor vid olika typer av aktiviteter . Säkert påverkat av att jag är programmerare på dagtid och att jag läste en bok om träningslära innan jag somnade.

Tilläggas kan göras att min vilopuls ligger på 70 nu mot normala typ 44. Ganska solklart att kroppen inte mår bra. Kolllade också det ortostatiska pulstestet som jag skrev om i förrförra inlägget men det visade inte mer än 10 pulsslag i skillnad mellan stående och liggande (vilket är helt normalt) så det testat kastar vi snabbt ut som tecken på sjukdom.

Nu blir det långsam vandring ner till Solna Centrum för inköp av Noskapin och sen kryper jag ner i sängen igen.

HanniBunny i mål!

2010-03-07 19:42   0 Likes   21 comentarios   2 Images

Compartir

Vår HanniBunny (#17666) är i mål.

Länk till HanniBunny:s tråd där vi har följt henne under hela dagen: http://traningsdagboken.org/sv/blog/hannibunny/mot-mora

Imagenes anexadas