Logo

Logga in

Logga in mig automatiskt vid nästa besök

eller

Glömt lösenordet?  ·  Skapa konto
56176
  • Sidor

  • Det finns inga sidor

tombjo Link Blogg

ManTomas Björklund

Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

AddthisDela med dig   FeedRSS feed

Sida: Första | Föregående | 8 · 9 · 10 · 11 · 12 | Nästa | Sista

Pojkspoling

2010-02-15 22:56   Pepps 0 Boostningar   Speech_bubble 19 Kommentarer   Images 1 Bild Small_addthisDela med dig

Communityslumpen valde att jag skulle raka av mig skägget och buden som communityslumpen ger, följer jag.


Känner ni igen den här pojkspolingen?



Det här var ju roligt! Mer slump följer...


/The Dice Man

 

Bilder

9d5e2d3f3dec65fe45a0602a4b74612d
 

I'm the dice man, you're the dice!

Jag bad i går kväll om hjälp med att välja om jag skulle spara mitt skägg eller raka av det. Nu i efterhand visade det sig vara dumt att fråga communityn. Ni tycker ju olika allihopa! Vissa tyckte jag borde bli slätrakad eller spara det runt munnet men andra röstade på att jag skulle spara det det.

Så det finns bara ett sätt att bestämma vad jag ska göra: Slumpen. Ikväll kl 21.30 så bestämmer ni på communityn genom slumpen hur mycket skägg jag ska ha de nästkommande två månaderna. 
Nu kan jag ju inte ha alla er där hemma rullandes var sin tärning utan istället så tar jag antalet inloggade kl 21.30 och låter den siffran agera bas för slumpen.

Så här kommer det gå till. Jag tar antalet inloggade när klockan går från 21.29 till 21.30 och så tar jag resten efter att ha delat med 3. Som exempel är det 6 inloggade så blir resten 0, är det 7 inloggade så blir resten 1, 8 inloggade ger resten 2 och sen ger 9 inloggade resten 0 igen, osv. Förstår ni?

Det här är vad jag kommer göra vid de olika resterna:
0 – Behålla skägget
1 – Raka allt skägg förutom runt munnen.
2 – Raka bort allt skägg


Vad tror ni det blir? Hur känns det att vara del av detta livsavgörande beslut?


Spänningen stiger...


/The Dice Man


 

 

Skägget i brevlådan

2010-02-14 20:09   Pepps 0 Boostningar   Speech_bubble 17 Kommentarer   Images 1 Bild Small_addthisDela med dig

Alltså nu behöver jag Communityns hjälp. Det är så att med ett par års mellanrum har jag de senaste 10 åren provodlad helskägg. Varför kan man fråga sig men till den frågan har jag nog inget bättre svar än att jag gillar förändring och tycker att det skulle vara kul att prova.


Men alla dessa provodlingar har jag fått avbryta av den enkla anledningen att mer har sätt ut som någon gallrat en i en skog med fjällbjörkar än en riktig urskog. Och inte nog med att det varit glest, jag har såpass ljust skägg också så på ett par meters håll så ser man knappt det.


När jag pluggade på Chalmers så fanns där en skäggförening där man kunde vara medlem om man med sitt skägg såg dräggig ut på ett par meters håll. För mig var man tvungen att gå mycket närmare för att jag skulle se dräggig ut, tyvärr.


Men nu har jag provat igen sedan i julas och vete fan om det blivit något tätare sen förra gången. Snart har två månader gått, mycket längre skägg vill jag inte ha och det känns som jag måste bestämma mig och om det ska bli naturskog eller om jag ska kalhygga hela eller delar av ansiktet. Funderade på svedjebruk ett ögonblick men vid närmare eftertanke lät det som en dålig idé.


Nedan ser ni hur jag såg ut i höstas.



Dagens burr sågs senast live på Triathlonet igår eller nedisat i dagens rapport från Vikingarännet.


Så vad tycker ni?

 

Bilder

488701eb154709f837ff39ec2693f083
 

Vikingarännet

2010-02-14 18:35   Pepps 0 Boostningar   Speech_bubble 24 Kommentarer   Images 1 Bild Small_addthisDela med dig

Så där ja. Nu var det avklarat. Är hemma igen, duschad och rätt färdig.


Det var en helt fantastiskt vacker dag idag. Bättre väder kunde man inte önska sig (förutom möjligtvis ännu mera medvind). Jag kom ut till Uppsala bortåt halv nio snåret och lyckades efteranmäla mig (jag bestämde mig ju i förrgår för att åka) lite senare efter att först ha ställt mig i fel kö. Jag drog på mig kängorna och spände för första gången fast dem i skenorna (det var ju första gången någonsin jag åkte långfärdsskridskor) och gav mig av sisådär ett par minuter över nio.



Tydligen gjorde jag inte ett så där fantastiskt jobb med att fästa skenorna för vänsterskenan ramlade av två gånger under den första halvtimmen till åkarna bakom mig och min egen fasa. Förutom det började loppet med att det bara brände i svanken och baksidan av låren för varje glid framåt. Det här var alltså innan en mil hade gått.


Men jag antar att den brännande känslan har mycket att göra med teknik för under loppet, medan min teknik gick från obefintlig till dålig, så förvandlades den brännande känslan till enbart ett molande. Mycket bättre!


Men inte gick det snabbt. Första milen gick väl på timmen och andra på 45 minuter. Där stannade förbättringarna upp och jag nötte på i ca 48 min/mil resten av loppet.














När det var två mil kvar då kände jag att orken hade jag men ryggen, benen och fötterna hade fått mycket stryk. Men när man bara har två mil kvar av åtta då får man fanemig inte pjoska! Så det var bara att köra på och faktiskt öka farten. Det var ju ingen idé att ha några krafter kvar vid målet. Och dit kom jag, utpumpad, 6 timmar och 31 minuter efter starten.

 

Bilder

Bd14a0f9d7635e55ffbdcdb1703b330c
 

Allting löser sig (förhoppningsvis bara inte isen)

2010-02-14 06:24   Pepps 0 Boostningar   Speech_bubble 5 Kommentarer   Images 0 Bilder Small_addthisDela med dig

Så fort man tror att en utmaning är omöjlig att genomföra så blir den omöjlig. Tror man däremot att den blir lätt, ja, då har man i alla fall en chans.


Därför tror jag att Vikingarännet idag blir lätt som en plätt! Att jag aldrig åkt långfärdsskridskor förut gör det ju en aning svårare men vafan, man kan väl lära sig under tiden. Mitt motto är att allting alltid löser sig. Kanske inte till det bästa men på något sätt så kommer man i säng varje kväll och vad mer kan man begära.


Man ska inte överdriva svårigheter här i livet.


Rapport avlägges ikväll.

 

Koordination? Yeah... right....

Var tvungen att tjuva Maria_Beckers video från Aerobixdelen av F&S Triathlonet idag.


 








 

Till förstagångsåkare av vasaloppet

Hittade följande efter en del sökande i mina gmail-arkiv. Det är ifrån när jag åkte Vasaloppet för 3 år sedan. Jag hade aldrig stått på ett par längdskidor innan. HanniBunny, this is for you!


 


































En fråga bara, varför kan jag inte titta in i kameran?

 

Hur är ett joggingpass med Rosmarie?

2010-02-11 22:18   Pepps 0 Boostningar   Speech_bubble 9 Kommentarer   Images 0 Bilder Small_addthisDela med dig

Var ute på F&S Joggingen idag med Rosmarie. Efter uppvärmningen körde vi ENBART intervaller!


Och det var inte vilka intervaller som helst, det var lååånga backintervaller. De första två intervallerna hade visserligen en nedförbacke på kanske 50-100 meter. Men med tanke på att den längsta intervallen var totalt ca 700 meter så var det inte mycket att hänga i granen. Totalt blev det 5 intervaller.


Den första intervallen kom jag två. Sen kände att nu djävlar ska jag ta och komma först! Alltså intervaller har du ju ingen direkt nytta av om du inte pressar dig till max. Så det var det jag gjorde och andra intervallen vann jag. Sen de nästkommande två intervallerna hade jag ingen chans på (de var relativt långa och vi sprang på tå). Men sista intervallen var en kort en i värsta uppförsbacken.


Jag började bakom en grupp på 4-6 personen och kom inte förbi. En tredjedel upp i backen hittade jag öppningen och smet förbi ett par. En lång kille hade slitit sig lite från gruppen men jag ökade stegfrekvensen till att likna den från en trummvirvel och pressade mig. Fan vad jag pressade mig. Jag närmade mig honom, kom upp på sidan, tänkte att nu djävlar har jag chansen och pressade mig ännu hårdare. Med mjölksyran pumpandes i låren och endorfinerna sprutandes ur öronen gled jag förbi honom. Halva intervallen var över och jag vågade inte se bakåt. Jag fortsatte pressa och jag tyckte höra mig de andra försvinna bakom mig men litade inte på det. Fram till målet, fram hela vägen över mållinjen, eller snarare under då det i det här fallet var en bro. Jag kom fram och jag kom fram först. Jag hängde med armarna mot knäna, benen darrandes, bröstet värkandes och jag kände hur magmusklerna arbetat hårt för att driva på och stabilisera benen.


Känslan av att ha gett allt är den bästa som finns. Man känner att man bara vill skrika ut men man har inte syret till det. Ingen utmaning är en övermänsklig och man känner att ja, det här är att leva livet till max.


Så är ett pass med Rosmarie!

 

Dagens utmaningar

1. Vakna klockan 04.30 och försöka somna om. Misslyckas.


2. Ha massa extra tid på morgonen och gå och gymma på F&S Kista.


3. Sitta hela dagen på möten halvsovandes.


4. Ge blod. Lyssna på introlåten till vampyrserien True Blood på spelandes på radio i blodbussen och bli tappad samtidigt.


5. Leta efter långfärdsskridskor som passar mina längdåkningspjäxor på Stadium. Misslyckas.


6. Inse att jag behöver ett par riktiga kängor så att jag kan ha dem för långfärdsskridskor, turskidor och fjällvandring.


7. Inse att jag behöver ta mig till naturkompaniet och inser att den enda som är öppen är den i Sickla. Missar bussen dit, går vilse, hittar inte över spåren och kommer fram 19.40 - 20 minuter innan stängningsdags.


8. Bli intalad att jag inte borde köra några kombikängor utan ett par kängor för långfärdsskridskor och turskidor och ett annat par för fjällvandring.


9. Hitta ett par Lundhags som är sköna men DYRA. Börja tveka och bestämmer sig för att vänta.


10. Ta sig hem trekvartssovandes


11. Titta på Big Bang Theory fyra-femtedelssovandes


12. Skriva det här inlägget fem-sjättedelssovandes


13. Gå och lägga sig "limes x/(x+1) när x går mot oändligheten"-sovandes


God Natt

 

Back in business

2010-02-09 23:42   Pepps 0 Boostningar   Speech_bubble 7 Kommentarer   Images 0 Bilder Small_addthisDela med dig

Idag föll alla bitarna på plats.


Det började med att jag presenterade ett arbete på jobbet som jag har hållit på med i två månader nu. Nu är det nästan ur världen. Sen var det dags för löptur från Ringen.


I går morse trodde jag inte att jag skulle springa något alls den här veckan. Har haft ont i högerknät sen förra tisdagens löptur i snömodden. Men när jag gav mig ut idag så kändes knät jättebra.


Tyvärr så började smalbenen djävlas efter ett antal rundor upp och ner på drottninggatan. Men efter att jag slitit av mina broddar så började det genast kännas bättre. En halvtimme senare så kände jag hur jag var back in business. Underbart att känna det. Har inte fått tränat som jag velat de senaste två veckorna (pga massa andra roliga grejer som besök av mamma från skåne och bröllop i Göteborg) men nu jäklar är jag tillbaka.


Jag säger som Darkwing Duck: Nu blir vi farliga!


 

 
Sida: Första | Föregående | 8 · 9 · 10 · 11 · 12 | Nästa | Sista