Träningsvärken sitter som en smäck

Helt otroligt väder igår blev det. Hand i hand med bra väder går antingen löparskor eller kettlebell. Jag var inte särskilt sugen på löpning och släpade mig en styck kettlebell en sambo plus en ännu tyngre kettlebell till närmaste lekplats. Kan säga att det var fler kettlebellsvingare än lekande barn på den alldeles gigantiska lekplatsen (ganska ofattbart, en jättestor lekplats mitt i stan med all möjlig lekutrustning men inga ungar. Vad gör ungar egentlig en solig lördagseftermiddag? De sliter alla fall inte ut lekplatsen...).

Idag har jag typisk kettlebellträningsvärk: lår, rumpa, insida lår, axlar och armar. Precis som det ska vara. Jag lånade sambons 24kg kettlebell och gjorde några dubbelhandssving. Det känns idag måste jag erkänna. Belönade mig själv idag med en lång och underbar brunch i soffan med sambo och katter. Är det inte exakt så här livet ska vara en bra söndag?

Imorgon blir det antagligen att checka in ett annat gym. Det är så motigt att träna där jag tränar nu. Helt folktomt och personalen står och trampar kl 9 på kvällen och vill gärna hem en halvtimme innan stängningsdags och man är så medveten om att man är den ende som står mellan dem och tidig hemgång. Kan bli en förändring faktiskt när man själv kan dra kortet i dörren och komma och gå när det passar en själv. :)

Just nu funderar jag på en liten skogstur med ett par löparskor och strunta i träningsvärken. Träningsvärk är till för att tuktas eller hur?

Stora förändringar på gång :)

Eller ja, stor förändring för mig. Är som sagt vanemänniska och avskyr att bryta från mina rutiner. Men: *virveltrummor* Jag ska byta gym! (slut på virveltrumma). Det här är en stor grej för mig, att ens våga tänka på att rycka upp min lilla tillvaro på det vanliga gymmet. Tänk vad härligt att få träna med helt andra maskiner, träningsprogram och träna på ett gym med bättre öppningstider. Nästan så att jag trippar runt av yrsel.

Höstens ankomst har känts väldigt trist, och gymmet där jag tränar nu känns också för den delen väldigt trist, faktiskt lika trist som höst. Kände att jag behövde lite förnyelse och förnöjelse :) Varför inte?

Fördelar:

- Ombyte förnöjer ;)

- Bättre öppningstider

- Andra levande själar som också tränar. (så att man inte känner sig bortkörd en halvtimme innan stängningsdags, i med att man är sist på gymmet)

Nackdelar:

- Dyrare

- ehhhh....ja...dyrare som sagt

När fördelarna talar för sig så väl, vem är jag att säga emot?

Just nu funderar jag på att ge mig av i höstmörkret med min kettlebell. Dags att damma av den!

Träningssugen

Vaknade med halsont i veckan och har inte vågat träna. Tänk om förkylningen blommar ut och gör mig totalt däckad? Men jag är så träningssugen. Kettlebellen kallar på mig från sin dammiga vrå. Ska jag våga utmana ödet imorgon bitti och göra ett kort pass? Bara ett liiitet? Snälla lilla förkylning?

Ägg i gröten

Imorse provade jag att ha ägg i gröten och det var faktiskt inte så pjåkigt. Som ett mellanting mellan gröt/pannkaka/kaka. Jag var mätt jättelänge på gröten. Vanligtvis när jag äter havregröt är jag först stångmätt och plötsligt slår det över till en fruktansvärd hunger, som om man inte ätit på flera dagar. Idag gick jag faktiskt och köpte fler ägg och ska definitivt äta det imorgon igen. Ska nog ha lite vanlij i gröten imorgon för att göra det extra gott.

 

Höst/vinter rutin

Jag antar att det bara är att inse: Hösten är här och jag är så långt ifrån vår/sommar rutinen som man kan bli och istället står jag utan rutin och oroar mig för att jag tränar alldeles för lite. Jag är en typisk rutinmänniska. Varför bryta en bra vana liksom? Jag är verkligen urtråkig på det sättet. Jag kan variera intensiteten på passet, men gud nåde den som försöker ge sig på mina rutiner. Jag blir tjurig och sur som en småunge, men jag kan knappast hindra jordklotets rörelse, eller hur? Då måste det ändå vara lättare att precis som med gamla hundar "lära mig att sitta". Jag har stormtrivts med att sköta konditionspassen snortidigt om morgonen och styrkepassen med kettlebell kvällstid. Eftersom att det är helt enkelt är för mörkt att springa på morgonen måste jag hitta en annan tidpunkt att kondistionsträna, och dessutom konditionsträna på ett annat sätt. Det är fortfarande hyfsat kvällstid att ge sig ut och svinga kettlebell i alla fall. Jag har börjat återvända till gymmet, men det är såååå tråkigt att stå på trappmaskinen, och styrketräna med maskiner igen. Yogan startar nu september och det känns jättebra att jag har låst mina tisdagskvällar i alla fall till något som är så pass kul.

Jag måste helt enkelt sätta mig ner och försöka komma fram till ett schema som funkar. Jisses vad jag ojar mig bara för skiftet av årstid. Får man himla med ögonen åt sig själv? För då gör jag det nu. Lite flexibel i träningsrutiner måste man väl ändå vara?

Träningsvärk: belöning eller straff?

Styrketränade ben, rumpa och mage igår och sådär lagom till lunchtid infann träningsvärken sig som på beställning. Träningsvärk, ska jag se den som belöning, ett kvitto på att vissa muskelgrupper får känna på hur det är att leva, eller ska jag se den som ett straff

Appropå annat, på jobbet om fredagar har vi eftermiddagsfika, vilket innebär att man efter en i förhand bestämd lista köper med sig kakor till fikat. Trevligt naturligtvis, men...jag väljer mina synder väl. Naturligtvis vill jag gärna eftermiddagsfika med mina arbetskamrater, men det ska väl gå bra att göra det även om man väljer bort att äta just kakan? Idag kändes det nästan som om de tyckte att jag förstörde hela fikat. Överhuvudtaget är det i sociala sammanhang jobbigt att ständigt och jämt hamna i den sitsen.

Vem släckte lampan?

I måndags gick jag upp kvart i fem för att ta en liten löparrundan. Hemma insåg jag inte riktigt hur mörkt det faktiskt är om morgonen. Joggade genom stan och närmade mig löparspåret och jag tvärstannade av något som faktiskt var ja...gammaldags rädsla...skogen är ju så mörk. Jisses. Det kändes som en mörk mur och jag ville verkligen inte in i mörka läbbiga skogen. Jag vände och tog en runda genom stan istället. Hur kunde det bli så mörkt, så snabbt? Vem släckte lampan och framförallt, kan jag inte få tilbaka det härliga morgonljuset? Gärna imorgon tack. Om det går för sig.

Funderingar på att bli med pulsklocka

Jag går just nu i pulsklockfunderingar och försöker verkligen fundera ut vad jag vill ha ut av konditionsträningen. Just för tillfället vilar ögonen på Garmin forerunner 50. Som inför alla större inköp jag gör måste jag vela, läsa, titta och besvära butiksbiträden innan jag verkligen slår till. Just nu verkar jag mest vela och bita mig i läppen. Ska jag eller ska jag inte....hmmm...beslutsångest...måste kanske tänka över det här på en liten löparrunda eller en skön promenad. (träningsvärkande ben röstar för promenad dock, och man kanske ska lyssna för en gångs skull).

Löparturer och yoga i Grekland

Tog mig ner till stranden en morgon för att yoga och omgivningen var inte hel fel. Dimmiga berg i bakgrunden och havet som skvalpade och varma vindar. Underbart var det. Soldyrkarna låg dessutom kvar i sina sängar och susade fortfarande, så det var i princip bara jag på stranden, ensam med mina solhälsningar. Någon gång måste jag åka på yogasemester i varmt klimat. Just att det varmt fick kroppen att slappna av.

Löpningen var lite knepig men väldigt kul. Man kom bort från sina vanliga vanor och spår och testade annat underlag. Grekisk stadsterräng är minst sagt intresant, och sedan vidare mot strandpromenaden och ut från stan. Så fort man kom bort från stan var omgivningarna andlöst vackra, med morgondisiga berg i bakgrunden och stenig terräng. Någon gång var man bara tvungen att stanna upp för att helt enkelt se sig omkring. Nästa gång jag semestrar utomlands ska absolut löparskorna följa med på fler turer. Man missar hela vackra Grekland känns det som, när neonskyltarna lyser starkare än den vackra omgivningen.

Jag köpte nya sandaler inför resan förresten. Jag gillar verkligen sightseeing och tvingar alltid med sambon på långa omständiga turer för att se vackra arkeologiska lämningar. Jag brukar köpa sandaler som ser fotriktiga ut, som visar sig vara värsta köpet någonsin. Den här gången köpte jag vandringssandaler i en liten vildmarksbutik och de visade sig vara det bästa köpet någonsin i sandalväg. Sammanfattningsvis dyra och bra, fast med betoning på bra.

Morgonstund har guld i mund

Helt otroligt vad bra det gick imorse! När stan fortfarande susar sött, springer jag flåsande, eller nej, känns nästan som om jag svävar fram stundvis. Underbart! Förr gick jag morgonpromenad, men det går inte alls att jämföra med känslan när man har sprungit. Känns verligen som om jag har hittat en bra tidpunkt och träningssätt som fungerar rent mentalt bra.

Var bara tvungen att dela med mig av positiv energi ^_^