I form igen som nybliven mamma

Konversation mellan min man och mig på min ätdag:

Pär: ”När vill du äta?” Jag:”Om ett par timmar, kanske”. Pär: Då kanske du ska ta din våffla nu, eller inte alls?” Jag: ”Inte alls!?! Jag måste ha min våffla!! Det är viktigt!!”

Både min man och jag blir sura och irriterade ifall det går för långt mellan våra måltider, så vi brukar alltid planera rätt hyfsat när vi ska äta. Så också i lördags, som var dagen den veckan som jag fick äta vad jag ville. Hade under flera dagar lovat mig själv att jag skulle få äta en våffla eller två på lördagseftermiddagen. Det är ju så himla gott, och hade sett fram emot min våffla. Och så föreslår min Pär att jag ska hoppa över våfflan, så att vi kunde äta middag en viss tid. Det går ju inte!! Inte kan man gå och lova sig själv något, och så strunta i det!?! Men efter att ha hört mitt närmaste desperata tonfall, tyckte han att det var helt ok att skjuta på middagen, och tog faktiskt en våffla själv, trots att Pär oftast inte äter sånt.

Nu är jag inne på min sjätte vecka ”på kostprogram”, och jag har upplevt att det är otroligt viktigt för mig att få äta vad man vill under en dag varje vecka. När jag får det, då kan jag stå ut med resten av veckan utan några större problem. Jag vet ju att jag får äta det där jag så gärna vill ha, bara jag väntar till lördag. Och resultaten har varit bra, varje vecka hittills.