viiva's Blog

Passade på att hälsa på mina föräldrar och samtidigt ta en tur i skogen under påsken. Än har inte tjälen släppt varför det inte heller var speciellt blött i skogen. Solen värmde både mig och den lilla snö som låg kvar alldeles lagom för att jag skulle få känna på värmen och för att skaren skulle bära mig på de strängar av snö som fortfarande fanns kvar. 

Jag skrapade under veckan ihop 29 km varav 5 av dessa var promenad. Jag har börjat lyssna mer på kroppen nu och förundras över hur tydligt den faktiskt talar till mig. Passen tidigare under veckan hade för mig olika ansträngningsgrad och en vända på ett motionsspår var lika jobbigt mentalt som denna sista vända var i min rygg och övre delen av ändan. 

Tänk att det mentala visar sig som smärta och jobbigt i kroppen medan trixiga skogsstigar som tvingar mig både att koncentrera mig samtidigt som de ger en djup tillfredställese i form av att vara ett med naturen visar sig som sann ansträngning i kroppen. Ett motionsspår kan bli jobbigt efter en kilometer och en runda på skogsstigar blir jobbig när den faktiskt är det.

Summa av det hela är att jag ÄLSKAR skogsstigar och ska sträva efter att varje pass kunna utföra den löpning jag faktiskt trivs bäst med. En utmaning i logistik och tid precis som för de flesta andra.

Önskar alla er andra en underbar vecka och många fina träningspass!