Peters blogg

Igår stod jag på mina skidor igen, Stråkenloppet i Mullsjö skulle avverkas, 40 km klassiskåkning. Seedningslopp iför vasaloppet. Min målsättning var att ta mig runt på 3:20 - 3:30 ungefär. Det smög sig, smög sig big time! Det tog min trötta kropp knappt 4 timmar att avverka de 14 varven på konstsnöslingan i Mullsjö. Förutsättningarna var minst sagt värdelösa. Åtminstone för en skåning med lite för dålig teknik.

Kort om loppet
500 deltagare, konstsnöbana på 3 km, 14 varv, någon/några plusgrader med stundtals lätt duggregn. Inga vidare förutsättningar för att bana ska hålla sig i något vidare skick. Efter två-tre varv var spåren i stortsätt borta i uppförsbackarna och efter ytterliggare några varv var de extremt dåliga i även när det var slätt och utför. Ytterliggare några varv började det bli genomslag på sina ställen och spåren började bli bruna av både jord och barr. Skidorna gled rundor i spåret och det var mer än en gång som jag höll på att stå på öronen men lyckads stå på benen alla gånger utom en då mina 196 cm sträcktes ut i spåret och skor och handskar fylldes med snö.

Jag ska nog inte försöka skylla ifrån mig så mycket för folk åkte fort, mycket fort där och de hade inte bättre förutsättningar än jag hade. Jag hade väl dålig uppladdning och missade formtoppen en hel del antagligen. Dessutom gick jag nog ut rent för hårt med en snittpuls på säkert 155 bpm i början. När jag kommer hem ikväll ska analysera mitt lopp när jag fått ut datan ur min klocka. Men det är inget ont som inte har något gott med sig. Nyttiga erfarenheter inför Vasan fick jag. Fick öva på att byta spår ofta samt köra i trängsel och det lär bli mycket av den varan ifrån 10:e startled om en dryg månad.

En liten snabb analys av puls- och hastighetsgrafen visar att jag gick på lite väl hårt efter en kvart, det var då det lättade upp lite i fältet. I det läget hade det nog varit bra att hålla igen lite för att kunna hålla tempot uppe genom hela loppet. Fast jag måste säga att jag är lite förvånad över hur bra jag lyckades hålla pulsen uppe, hade inte alls den känslan under själva loppet. Det jag ska försöka göra nästa gång det blir ett långlopp är att hålla nere tempo och puls i början och inte stressa på. Det är så lätt att man rycks med av orutin, lite samma fenomen som jag "råkade" ut för förra året på Lidingöloppet.

Här är jag med nummer 554, ser stadigt ut Peter...