Peters blogg

Då var del två av fyra klar på min klassikersatsning. Med en mycket öm kropp tänkte jag försöka sammanfatta mina upplevelser I Fäders Spår för Framtids Segrar.

Resan till Sälen
Resan startade i Noosa Heads Australien den 26 februari klockan 19:30 med att jag lämnade hotellet för att köra de 15 milen till Brisbane och ta flyget mot kyligare bräddgrader. 23:45 lämnar jag Australiens röda jord för att anlända Singapore ca åtta timmar senare. Fyra timmar på Singapore flygplats slogs ihjäl med shopping och kaffe. 09:05 den 27 februari lämnar min 747:a Singapore med destination London. Fjorton timmar senare trillar jag ner på Heathrow där jag får slå ihjäl ytterliggare två timmar innan SAS tar mig de sista milen till Köpenhamn där pappa möter mig. 21:30 den 27 februari kommer jag hem, 36 timmar efter det att jag lämnade Australien. Efter att packa upp lite somnade jag i min säng vid midnatt, vaknade igen vid halv sju för att packa skidutrustningen. Tog det lugnt och började ladda med mycket mat och dryck. Kvart över ett avgick Vasaloppståget från Lund C, träffade en massa sköna människor på tåget så den resan gick fort. Vid tio gick vi och la oss i min kupé, alla hade väldig svårt att sova. Jag tror att jag vaknade vid ett halv två och lyckades inte somna om. Vid tre var vi framme i Mora. 90 minuter senare satt vi på bussen som skulle ta oss till Berga by och starten för den 85:e Vasaloppet.

Vasaloppet
Eftersom vi anläde väldigt sent och dessutom på en parkeringsplats långt från utlämningstället av nummerlappar hamnade jag i stort sätt längst bak i 10:e startled. När starten gick klockan åtta den 1:e mars började den otroliga massan av människor sakta röra sig frammåt, väl framme i backen vände jag mig om och insåg att jag var i stortsätt var helt sist. Slutade vara så mesig och tryckte på lite i backen och hade nog ett hundratal eftermig när jag väl kom upp till 2 km, då hade det gått ca 1 timme sen lättade lite och det gick börja åka lite mer i egen takt. 01:48:33 var min tid placeringen var 11 858 i Smågan och värmen hade spridit sig i hela kroppen, en gammal fleecetröja åkte av och resan fortsatte mot Mångsbodarna. Här gick det lite lättare och jag tog i lite extra efter 03:06:23 pep det till runt foten och jag hade avancerat till plats 11 648. Efter 04:14:17 kom jag till Risberg, nu börjar det bli mycket jobbigt med små krampkänningar i framsida av låren. Trots att det kändes tungt tog jag mig fram i fältet lite i Risberg var jag 11 505. Nästa 13 km till Evertsberg var väldigt jobbiga, krampkänningar i stort sätt alla muskler som används vid skidåkning. Vader, framsida lår, höftböjar, ljumskar, mage, triceps och säkert något som jag har glömt. Jag hade seriösa funderingar på att hoppa av men väl framme i Evertsberg bestämde jag mig för att fortsätta, det ska ju enligt utsago bli lättare efter den kontrollen. 05:46:49 var min tid efter 47,1 km, även på denna etapp avancerade jag lite i resultatlistan, 11 379 var min plats. Nästa anhalt på resan var Oxberg, nu gick det lättare trots att krampkänningarna kom och gick på lite olika ställen av kroppen. I Oxberg var jag klockan 15:19:57 och min placering var 11 344, så på även denna etabb avancerade jag lite. De sista 30 km var som de föregående 30 km, kroppen ömmade både här och där men modet var på topp, jag hade bestämt mig att slutföra loppet no matter what. Det enda som skulle stoppa mig var att utrustningen eller jag själv gick sönder. Klockan 18:42:58 passerade jag mållinjen i Mora efter att slitit i 10:42:58. Väl i mål kom jag på placering 11 325. Aldrig har jag varit så trött, aldrig har jag haft så ont i kroppen, aldrig har jag varit så lycklig över att något är över.

Summering
Jag är mycket nöjd över att jag överhuvudtaget tog mig i mål, uppladdningen var inte den optimala. Förutsättningarna för loppet var fantastika, några minusgrader och mulet, mot slutet började snön falla lite men det var inte något som störde direkt. Spåren höll sig väldigt bra och det var bara att kämpa på. Jag var oförberedd på att det skulle göra så ont i benen, trodde på förhand att det var ryggen som skulle ta slut först och inte benen. Blir det fler Vasalopp i framtiden ska det förberedas bättre med fler mil på snö, 10-11 mil räcker inte som det känns just nu. Jag är dessutom rädd att min tid för årets lopp inte kommer räcka till något annat än 10:e startled, men den tiden den sorgen. Nu är det förhoppningsvis snart vår och cykling på agendan. Det kommer nog bli en minst lika tuff uppgift den 13:e juni som är nästa delmål på klassikern.