Lat, blek och jämnfet.

Tjänstledig brandman som ska tillbaka till jobbform.

Jag gör ett nytt försök att skriva om ultramaraton de los andes, jag deltog i Lördagens lopp på 50km skrev en hel liten novell här om kvällen, men den försvann i något härligt teknikfnatt.

Hemsida http://www.ultramaratondelosandes.cl/ finns mer foton från loppet där.


Lördagen började kl 03:50, grannarna hade party i trädgården ,det hade inte riktigt slutat än, men var bättre än kl 00:20 då jag vaknade av Rick Astleys i never gonna, hade lite svårt att somna om efter det.
Men nu var det altså dags att klä på dig, c:a 4° ute så på med förstärkningsplagg över löpkläderna, ut i köket och ordna en lätt bra frukost, vart yougurt mysli, och te och rostmackor efter.

04:45 på plats vid start och målområdet, börjar kolla in motståndarna, se hur de var klädda och känna efter lite själv.
Hade förberätt med långa tights, men då många var klädda i korta och det enligt uppgift skulle bli varmt på dagen ändrade jag mig.

05:30 börja så smått värma upp och strecha lite.

05:45 sista toa besöket och på med korta tights och shorts, av med alla förstärkningskläder, och på med väskan. Resten in i garderoben, och dags att ställa upp sig lagom långt fram i gruppen för start.

06:00 starten går och vi drar alla iväg i mörkret med våra pannlampor, det fanns ett par flaskhalsar med diken och trånga passager direkt där fältet drogs ut. Jag kom igenom dessa ganska smärtfritt.

Efter 1km börjar första uppförslutet, det följs av ett par km fin sträcka längs en bevattningskanal, med santiago i ljus utbrett nedanför oss.
Det börjar sen gå uppför på allvar, har nu dragit fram stavarna för att kunna gå på lite hårdare uppför, det verkar fungera bra, tar en hel del positioner de närmsta kilometrarna.

Vid 7½ km vänder det tvärt och börjar gå nedför, och det känns inte alls bra, känns som om jag springer på glaspinnar.
Stel och öm i vristerna, ont i utsidorna på knäna, det går stappligt och långsamt, folk börjar rinna förbi.
Var jag kall i musklet och leder?, 4° och hade inte gått jättehårt uppför, ville ju hålla hela loppet, tänker att det blir nog bättre.
Omvärderar målet på en bra tid till sub 9 timmar iaf.

Vid 12 km vänder det upp igen, nu känns det riktigt bra igen, får upp tempot och tar igen det jag förlorade utför nyss, och lite till.
Är urstark går som tåget uppför, och det rullar på till loppets högsta topp.

Vid 18½ km vänder det nedåt igen, lite mmildare övergång denna gången känns ok på toppen, men när jag vänder nedåt igen går det ännu sämre än förra utförslöpan, får nu ont i hela knät, på sidan och upp över hela knäskålen.
Kan nätt och jämnt stappla ner stödd på stavarna, använder dessasom kryckor, börjar nu fundera på vad som gått så fel, tror fortfarande att det är för dålig genomblödning och för kallt.

Vid 24½ km blir det lite platt igen efter en knapp km kan jag köra på igen, börjar nu bli lite varmare i luften också, men vid första lilla utförslutet är jag tillbaka på noll igen, och får ännu svårare att komma igång igen efter det.

Vid 27 km går det skarpt uppför igen, lyckas åter igen dra ifrån lite, men känner mig håglös.
Jag har redan tidigare omvärderat mitt mål med tävlingen, nu vill jag bara lyckas ta mig i mål, motivationen sviktar.

Vid 30 km är jag på bottnen av vad som bara kan beskrivas som en hemsk och smärtsam utförslöpa, nu hoppas jag bara att det ska vara mindre utför nu.
Det är det inte utan går mest upp och ner hela tiden, uppför går fortfarande bra, även om det börjar kännas en del då med.
Börjar nu tvivla på allvar om huru vida jag ska klara mig i mål.

Vid 47-48 km blir det asfalt en och solen ligger på bra, börjar så smått släppa i benen.

Vid 49 km kan jag öka farten för att på ganska lätta ben springa i mål.

Tid i mål blev 8:26:02, så klarade 9 timmars gränsen, och kom i mål 2 mål uppnådda.

79 av 182 som gick i mål

7 timmar och 29 minuter före sista i mål.

Så nästan en bra tid också..;-) 2½ mål uppnådda mao.

Tills nästa gång, träna och ha kul kompisar.