Casiopeia's Blogg

Lovade ju att blogga om såväl nederlag som framgångar så jag får väl bita i det sura äpplet och erskänna att det inte blivit så mycket träning på sista tiden.

Jag träffade ju min personliga tränare för några veckor sedan och fick ett passchema som kändes jättebra. När mötet var slut och det var dags att boka tid för vårt nästa möte hittade han inte sin kalender, dessutom skulle han resa bort några dagar så vi beslöt att han skulle höra av sig i slutet veckan därpå när han var hemma igen och hade kalendern framför sig. Jag kämpade på duktigt i gymmet och väntade på att han skulle höra av sig. När veckan gått hade han ännu inte ringt, men jag hade mycket att göra och kände att det nog var lika bra att han hörde av sig när han kunde, dessutom hade jag tappat hans visitkort med telefonnummer. Det gick ytterligare några dagar utan något livstecken och jag blev sjuk och orkade vare sig träna eller jaga PT på ytterligare en vecka innan jag piggnade till här i fredags och letade fram hans nummer.

Det visade sig att han hade slutat som PT på mitt gym och lämmnat över alla papper om sina kunder till sin chef på gymmet. Chefen hade ringt alla som han hade ett uppbokat möte med och meddelat att han slutat, men eftersom jag inte hunnit bokas in i kalendern hade jag inte fått något samtal. Blev faktiskt lite sur över att han då inte personligen kunde ta sig tid att slå en signal när han viste att jag väntade på att han skulle höra av sig och inte skulle bli uppringd av gymmet. Lite dåligt där...Något svar på vad som skulle hända med min träning som jag betalt för kunde han inte ge.

Traskade ner till gymmet efter jobbet och frågade istället. Chefen hade gått för dagen och tjejen i infodisken viste ingenting, någon annan PT skulle säkert kunna ersätta han som slutat men vem och när det kunde jag först få reda på när chefen återvänt. Jag skulle ringa igen idag på måndag och höra.

Eftersom jag varit sjuk tog jag det lungt och tränade inget i helgen, var hemma och pysslade med lite smått och laddade batterierna- trodde jag. Som en blixt från klar himmel började jag känna värk i ryggslutet på lördagen, trodde först jag hade sträckt mig men det blev värre frammåt kvällen. Hela söndagen blev jag sängliggandes, kunde inte räta på ryggen och därmed inte gå, stå eller sitta rakt utan att det gjorde fruktansvärt ont. Idag haltade jag iväg till jobbet frammåtlutad som en gammal gumma och trodde jag skulle smälla av på kuppen, men det gick på ren envishet. Min chef skrattade åt mig och gav mig nummret till sin osteopat som hon brukar gå till när hennes rygg är kass och jag fick komma dit redan efter lunch. Osteopaten tryckte, klämmde och drog i mig, så beskymrad ut och muttrade något om att det inte såg bra ut och att jag klämt till något i ryggraden ordenkligt. Han ordinerade mycket vila och varnade för överansträngning och förhoppningsvis ska det räcka, om det inte är något allvarligare...

SUCK! med andra ord lär det dröja innan jag pumpar på i gymmet igen. Å andra sidan behöver jag träningen mer än någonsin när min rygg repat sig så jag kan förebygga att jag råkar ut för något sånt här igen. Bara jag hittar en ny PT snart.... :-P