Ibland måste man bara pressa sig lite

Jag missade starten på gårdagens löparevenemang igår. Attans så stressad jag blev. Hade tagit fel på starttiden med en halvtimme (gör jag ALDRIG om). Kom dit när startskottet gick. Fort som attan cyklade jag iväg till klädförvaringen och slängde av mig överdragskläderna. Sedan gick ajg till starten och satte igång pulsklockan. De sista gångarna hade kommit över lilla bron när jag kom iväg. Hela vägen sprang jag om fler och fler. Jag vet, farten var antagligen för hög i början. Vi 3km skylten stod klockan på 14,15. Jag fortsatte vidare förbi fler och fler. Såhär fort har jag aldrig sprungit förr, skall det gå vägen? Ungefär halvvägs saktade jag i lite, ville ju orka i mål. När jag sedan passerade mållinjen fick jag en sluttid på 52:14. Min bästa tid på 10km någonsin. Tur att det inte var någon officiell tidtagning. Nu är det ju bara min tid som räknas. Jag hade som mål att komma under 55min, men tydligen är jag bättre än jag trott. Nästa blir väl milen under 50 min och/eller halvmaraton under två timmar.

380 meter ifrån

Om min sträcka i stafettävlingen i torsdags varit 380 meter längre hade jag nog kunnat lägga in personligt rekord på 10000m. Tiden för 9620m var 53:11. Jag är mycket nöjd. För några månader sedan lade jag in som mål för säsongen dels att springa halvmarathon (är uppe i 14km), men också att springa milen under 55 minuter. Jag har hållit på med löpning nu i drygt 2,5 år, men det enda jag egentligen gjort är att ökat längden på sträckorna, inte farten. I torsdags hade jag nog evetuellt klarat det (fart: 5,52 min/km), men det är ändå bara att inse att jag måste lägga in fler intervallpass i min träning. Jag hoppas att min onsdagsträningsgrupp kan hjälpa mig med det, för det är så olidligt tråkigt att köra intervallpass ensam. Hurudana intervallpass är månne bäst att köra om man vill bättra sin tid på milen?

Bloggpaus men inte träningspaus

Det är bara att konstatera att jag är vansinnigt dålig på att uppdatera mig här på Shapelink. Träningen har jag dock inte slarvat med. Minst två löppass per vecka + styrka av något slag (oftast kickboxing).

Gänget som jag tränar med på torsdagarna tränar inför Stockholm maraton. De försökte nog övertala mig att anmäla mig också (det ordnas ju bussresa härifrån). Lite ångrar jag mig nog att jag avstod, men jag vet med mig själv att jag inte skulle ha tid att träna tillräckligt. Jag MÅSTE få mitt examensarbete klart.

Hur kommer det sig att jag inte upptäckt morgonlöpningen tidigare. Hela tiden har jag trott att det var något jag inte var gjord för. Till och med under träningslägret i Portugal så tog jag till stavarna under morgonpasset utan att ens överväga att jogga. Hur det nu kom sig så bestämde jag mig ändå för två veckor sen att prova på, bara för att få in fler pass i mitt schema. Så förvånad jag blev när det var ljust redan klockan 6 och mina ben faktiskt lydde mig. Hela dagen var jag energisk och humöret på topp. Sedan dess har jag bestämt att köra minst två morgonpass (helst tre) utöver mitt vanliga schema. På så vis kommer jag att hinna träna mera utan att det skulle ta tid från mitt examensarbete (jobbet går det ju dessvärre inte att ta tid från).

Nästa lopp är inprickat den 17 maj, en stafett i hemtrakterna. Min sträcka är 9,8 km. Jag skall försöka köra lite extra intervallpass innan dess. Det är något speciellt med att springa stafetter, för en gångs skull springer man även för någon annans skull.

Back in business

Nu har jag alternativtränat i två veckor (cyklat och vattenjoggat) pga benhinneinflammationen. Nu verkar det äntligen som om det skulle ha släppt. Det konstiga är bara att jag kan känna av det när jag går (raskt), men när jag sprang igår gick det hur bra som helst.

Hursomhelst så har jag bestämt mig för att lägga in mer styrketräning i träningsprogrammet. Sedan jag hyrde ut mitt gymkort från 1.9. har jag itne styrketränat alls, bara kört ett och annat pilatespass. Än så länge saknar jag inte gymmet.

Jag skall nog köpa hem ett par hantlar så jag får ut lite mer av hemmaträningen än om jag bara använder kroppsvikten.
Det märks nog att jag blivit svagare i överkroppen (trots att jag simmat).

relativt nyttig helg

Vi var på bröllop i lördags, men jag kände att jag kunde med gott samvete ta mig en kakbit eftersom jag varit på en löprunda tidigare på dagen. Det blev en 8km tur längs en kuperad skogsväg. Av någon anledning lyckas jag aldrig förbättra tiden på dendär "banan" trots att det var en tag sen jag sprang där sist. Men det är väl bara att acceptera att man kan inte hålla samma fart på en kuperad skogsväg som på landsvägen.

Ikväll blir det antingen intervallträning eller en 10km runda, måste se hur det känns då. Sov lite dåligt i natt så det kan vara att jag inte är i toppform då.

Broloppet utan pulsmätare

I lördags fick jag pricka in ännu ett lopp i listan över avklarade: Broloppet (12km). Kändes verkligen som en prestation. Ifjol sprang jag ändå bara halva. Tiden var okej med tanke på att det blåste 17m/s på bron (30m över havet), vilket tog ganska mycket krafter. Första halvan av loppet sprang jag med min kompis P, men jag konstaterade ganska snabbt att min träning hade varit effektivare än hennes (tydligen ger det resultat att springa med marathon-löpare), så när vi skulle över bron andra varvet sa jag Goodbye och stack iväg. Det som harmade mig mest var att jag glömt pulsmätaren+klockan hemma, så jag hade ingen koll på varken tid eller puls. Hur KAN man bara glömma en sån sak?

Premiär

Jag har aldrig skrivit ett enda blogginlägg förut i hela mitt liv, så ikväll är det premiär. Det skulle gälla att veta vad alla knappar här uppe betyder. Igår var jag och sprang med marathongänget. Det blev en sträcka på 14km. Jag som aldrig sprungit längre än 10, men det gick riktigt bra. Kanske jag skulle kunna komma upp till halvmaraton ännu i höst. Nå vi får se. Jag skall ju satsa på simning och cykling också, för att genomföra mitt första triathlon nästa sommar. Kanske inte vintern kommer att bli så olidlig heller, när jag har något att se fram emot därefter.