I form igen som nybliven mamma

Min kropp är fortfarade inte min. Kanske inte riktigt min hjärna heller, men främst är det kroppen som inte alls är som den var. Nu menar jag inte bara utseendet, som naturligtvis inte är lika snyggt som innan jag blev gravid, utan jag menar hur kroppen fungerar.

Att ha en liten son som inte ens är tre månader att ta hand om, gör mig fruktansvärt trött. Sömnbristen - visst påverkar den, men det är den mentala tröttheten som är värst. Jag som under graviditeten längtat och föreställt mig hur jag skulle sätta igång och träna och komma i ordning med maten, jag orkar inte alls allt som jag trott. Att få ordning på kosten kräver ett fokus som jag inte har ork till just nu, och när jag är på gymmet orkar jag inte ens de vikter jag tränade med som höggravid. Finns inte tillräckligt med energi.

Så jag har bestämt mig för att släppa mina krav under september. Ska inte läsa träningstidningar, inte notera mina resultat från träningen, gömma vågen, inte titta så noga i spegeln, ta bort alla förbud när det gäller mat bara äta vettigt och normalt. Undvika alla situationer där jag kan jämföra mig själv med något/någon. För mycket som tidigare har inspirerat mig och jag blivit glad av, gör mig faktiskt bara ledsen nu. Ledsen eftersom jag inte funkar som jag brukade.

Jag hoppas därför att september blir en månad med många sköna träningspass, men utan några krav på resultat. Och jag hoppas att maten ska smaka bra, och jag tänker inte ha dåligt samvete för att en och annan godsak slinker ner. I oktober kanske min Gustav inte är lika krävande, eller att jag har återfått lite balans, så att jag kan börja ta i när jag tränar och så får vi se hur mycket jag orkar fokusera när det gäller min kost. Det viktigaste nu är ändå att jag ska må bra psykiskt. Försöker tänka att kroppen måste få ta lite tid...