Ett aktivt val

Ibland är det liksom bara för mycket. Har inte skrivit på ett tag, har inte orkat. Ni hör var min nivå ligger just nu, inte ens orka ta sig i kragen och komma till datorn. Men jag börjar från början, vi skulle komma iväg skapligt på söndagen  hade vi bestämt men det blev ju inte så, min sambo kom och hämtade mig och visade vårat köksgolv på morgonen. Det var ingen rolig syn om vi säger så... det var liksom vågigt, kanterna hade skjutit upp (det är ett ekfaner golv) som man dränkt det i vatten... och ja, det var vatten. Där på köksgolvet, i köksväggen, golvet i hallen, golvet och väggen inne i det stora allrummet. Vårat kylskåp hade fått nåt illvett och stått å avgett mängder med kondensvatten som runnit ner bakom kylen å ner under golvet och letat sig vidare den enklaste vägen, under golv och sugits upp i väggarna. Tre rum hade det dragit med sig som nu är vattenskadade och vi vet fortfarande inte hur det är med bjälklaget (vi har ju källare med).

Detta var alltså våran första semesterdag

Vi bestämde ändå att vi skulle åka. Vi hade gjort vad vi kunnat hemma, torkat och brutit upp golvet och frilagt allt det blöta, kontaktat försökringsbolag etc etc. Men det blev en dags försening redan från början och det kändes helt plötsligt inte lika kul längre.

Sååååå vid 11.00 på tisdagen klev vi in i portalen till Kungsleden i Abisko. Lite modstulna men ändå förväntansfulla. Dagen bjöds av ett härligt regn så efter första dagsetappen på ca 1,7 mil var jag totalt genomsur :D

Allting tar såå mkt längre tid här än vad man tror. Och det är ganska svårt för en tidsoptimist att acceptera detta faktum. Att vandra med 18 kilo på ryggen i denna miljö TAR tid. Det har jag lärt mig nu. Vi hade nog att göra i 6-7 timmar denna första dag i myggpinad björksly.

Onsdag dag två... Sjön som syns där nere är Abiskojaure har vi lämnat bakom oss och vi vandra uppåt med en stigning på ca 400 meter på mkt kort tid. TUNGT!! men samtidigt helt undebart att få lämna denna björksly bakom oss.

Fjällvärlden öppnar sig och man kan ana sprickor i molnen denna dag. Inget regn ;)

Allesjaure sjöns början.

Å så kom solen :D

Nu är vi snart vid slutet av Allesjauresjön och där väntar en STF stuga. Vi kom fram till stugorna efter ca 8 timmars vandring denna dag. 2,2 mil kändes ganska bra i fötterna kan jag säga... Här konstaterar vi att vi aldrig kommer hinna den planerade rutten och att vi måste ta ett jobbigt beslut. Så fort man lämnar Abisko tappar man kontakten med omvärlden - telefonen är stendöd. Efter lite tidsberäkningar på scenarion och lite hälsocheck på både psyke och kropp så bestämmer vi att vända mot Abisko igen. Sorgligt men sant. Och det främst pga tiden.

Det vankas middag i Absidkaoset :D

 Det är sååå vackert där ute så man kan gråta faktsikt... kvällssol över Allesjaure

Tältplats natten onsdag-torsdag

Torsdag. Bjöd på solsken och värme. Även denna dag dryga 2 mils vandring som kunde slutat riktigt illa. Jag missade uppsteget på en spång, hårsmån från ett brutet lårben. Resultat = svrtblått lår och lårkaka...Nice Men jag avslutade dagen tappert - jag badade av mig i en jokk , JAG den största badkrukan i världen. Men det var uppfriskande kan jag lova!

Fredag.Tack och hej Abisko för mig denna gång. Återkommer med en bättre tidsplan och bättre psykiska förutsättningar nästa år - Och då ska jag ner till Keb!!!!! Nu väntar 24 timmars bilkörning hem. YIiiipppiieee :P

Summeringen av detta äventyr blir:

• Allt tar mkt längre tid här än det gör hemma


• Jag måste packa lättare, max 10 kilo, min kropp klarar inte 18


• Kolla av tillbakatransporten från Nikkaloukta noggrant med tider


• Lägg på en vandringsdag för oförutsett. Vila eller om det är oväder.


• Torra fötter är hela fötter


• Tåg spar tid

Nä nu är det det dags att sluta. Må så gott!