I helvetet och vänt

2010-02-17 22:39   0 Likes   1 kommentar   1 Image

Del

');; return false;" href="23052#">

2009 var ett riktigt jäkla skitår. Året innan hade jag fått tummen ur det berömda hålet och var optimistisk inför att starta mitt nya liv med regelbunden träning och nyttig mat. Jag ansträngde mig minst lika mycket på jobbet som i gymmet för att vara så där duktig som jag tyckte att jag borde kunna vara. Det gick bra också, men frammåt hösten började jag tappa greppet, och då menar jag inte enbart med träningen.

Förra vintern brakade till slut allt samman, the higher you climb the harder you fall. Jag blev sjukskriven för utbrändhet eller utmattningsdeppression och helt plötsligt var det inget som fungerade som det skulle i mitt liv längre. Att träning och kost kom på undantag var ju bara en parantes i sammanhanget.

Nu har det snart gått ett år och saker och ting har börjat se ljusare ut. Jag är fortfarande sjukskriven, men har fått den hjälp jag behövde för att börja få krafterna tillbaka. Under hösten har jag börjat träna regelbundet med hjälp av sjukgymnast i ett projekt på min lokala träningsanläggning som kallas "aktiv", och det har hjälpt mig att få lite energi och struktur i tillvaron. Jag fick kontakt med Aktiv genom min sjukgymnast som skrev ut fysisk aktivitet på recept åt mig. Nu är projektet över, men jag har bestämt mig för att köpa ett kort på träningsanläggningen så jag kan fortsätta att gå där. Med fysisk aktivitet på recept så kostar det bara 800:- för 3månader och då ingår gym, gruppträning och simmning.

Imorgon ska jag börja arbetsträna på en praktikplats som jag verkligen brinner för, och som jag hoppas ska bli första steget på väg mot en ny karriär som jag tror jag kommer trivas med utan att riskera att bränna ut mig. Känns avgörande på något vis. Låter klyschigt att prata om att "starta ett nytt liv" men det känns lite så, som jag fått en ny chans. Jag har varit i helvetet och vänt och nu kan det bara bli bättre. Inspirerad av detta vill jag också väcka liv i min stresstrasiga och söndertröstätna kropp. Jag har gått upp i vikt under sjukskrivningen och det känns inte kul att se sig i spegeln. Men med mitt nya träningskort i högsta hand så känner jag mig taggad att ta nya friska tag och göra något åt saken!

För att ytterligare öka motivationen tänker jag inleda med en pulverdiet på några veckor. Vet av tidigare erfarenheter att just vikten är väldigt svår att rubba och att det är lätt att tappa motivationen när man tränar som en tok och det inte händer något. Tänker byta ut åtminståne frukost och lunch mot pulver, och sedan äta en kalorisnål lagad måltid till middag. Kompletterar med psylliumfröskal i osötad sojamjölk däremellan. Ska prova att hålla det i två veckor till att börja med.

Med andra ord är jag taggad och optimistisk igen för första gången på väldigt länge. Ibland trampar man på en mina, men det är bara att plocka upp resterna och börja om där man slutade. Förhoppningsvis lär man sig något och fortsätter en erfarenhet rikare. 

Attached images

 

Paj i ryggen och bortsprungen PT

2008-10-27 21:50   0 Likes   1 kommentar   0 Images

Del

Lovade ju att blogga om såväl nederlag som framgångar så jag får väl bita i det sura äpplet och erskänna att det inte blivit så mycket träning på sista tiden.

Jag träffade ju min personliga tränare för några veckor sedan och fick ett passchema som kändes jättebra. När mötet var slut och det var dags att boka tid för vårt nästa möte hittade han inte sin kalender, dessutom skulle han resa bort några dagar så vi beslöt att han skulle höra av sig i slutet veckan därpå när han var hemma igen och hade kalendern framför sig. Jag kämpade på duktigt i gymmet och väntade på att han skulle höra av sig. När veckan gått hade han ännu inte ringt, men jag hade mycket att göra och kände att det nog var lika bra att han hörde av sig när han kunde, dessutom hade jag tappat hans visitkort med telefonnummer. Det gick ytterligare några dagar utan något livstecken och jag blev sjuk och orkade vare sig träna eller jaga PT på ytterligare en vecka innan jag piggnade till här i fredags och letade fram hans nummer.

Det visade sig att han hade slutat som PT på mitt gym och lämmnat över alla papper om sina kunder till sin chef på gymmet. Chefen hade ringt alla som han hade ett uppbokat möte med och meddelat att han slutat, men eftersom jag inte hunnit bokas in i kalendern hade jag inte fått något samtal. Blev faktiskt lite sur över att han då inte personligen kunde ta sig tid att slå en signal när han viste att jag väntade på att han skulle höra av sig och inte skulle bli uppringd av gymmet. Lite dåligt där...Något svar på vad som skulle hända med min träning som jag betalt för kunde han inte ge.

Traskade ner till gymmet efter jobbet och frågade istället. Chefen hade gått för dagen och tjejen i infodisken viste ingenting, någon annan PT skulle säkert kunna ersätta han som slutat men vem och när det kunde jag först få reda på när chefen återvänt. Jag skulle ringa igen idag på måndag och höra.

Eftersom jag varit sjuk tog jag det lungt och tränade inget i helgen, var hemma och pysslade med lite smått och laddade batterierna- trodde jag. Som en blixt från klar himmel började jag känna värk i ryggslutet på lördagen, trodde först jag hade sträckt mig men det blev värre frammåt kvällen. Hela söndagen blev jag sängliggandes, kunde inte räta på ryggen och därmed inte gå, stå eller sitta rakt utan att det gjorde fruktansvärt ont. Idag haltade jag iväg till jobbet frammåtlutad som en gammal gumma och trodde jag skulle smälla av på kuppen, men det gick på ren envishet. Min chef skrattade åt mig och gav mig nummret till sin osteopat som hon brukar gå till när hennes rygg är kass och jag fick komma dit redan efter lunch. Osteopaten tryckte, klämmde och drog i mig, så beskymrad ut och muttrade något om att det inte såg bra ut och att jag klämt till något i ryggraden ordenkligt. Han ordinerade mycket vila och varnade för överansträngning och förhoppningsvis ska det räcka, om det inte är något allvarligare...

SUCK! med andra ord lär det dröja innan jag pumpar på i gymmet igen. Å andra sidan behöver jag träningen mer än någonsin när min rygg repat sig så jag kan förebygga att jag råkar ut för något sånt här igen. Bara jag hittar en ny PT snart.... :-P

Jag- ett medicinskt under?

2008-10-07 12:52   0 Likes   5 kommentarer   0 Images

Del

Jag trodde först inte det var sant när jag vägde mig i fredags, tänkte att det måste vara något fel på vågen- garanterat.

Sist jag vägde mig var i mitten av juni, strax innan jag gick på semester. Då pekade vågen på +70 kg och jag kände mig helt modfälld över att min intensiva träning inte gjort mig ett gram lättare. Jag hade då tränat mer under två månader än i hela mitt liv dessförinnan, ätit nyttigt regelbundet och medvetet, räknat kalorier, slutat med sötsaker på vardagarna och varit allmänt superduktig. Har inte bantat utan varit noga med att jag fått i mig tillräkligt, har inte gått hungrig en stund men stoppat i mig bra saker. Det hade inte gett något mätbart reslutat vad jag kunde se vare sig på våg eller måttband. 

Så tog jag semester- slutade gå till gymmet, föll tillbaka i gamla (dåliga) vanor, slöade och slarvade. Från mitten av Juni fram till förra veckan hade jag inte tränat något alls, utan bara misskött mig. Jag var livrädd för att ställa mig på vågen för jag var helt övertygad om att jag måste gåttt upp i vikt.

JAG HADE TAPPAT 4 KG! 

WTF?!! :-O

Jag tog fram måttbandet och mätte, men kunde inte se någon skillnad sen innan sommaren, så slutsatsen blev att jag inte kunde gått ner i vikt, det var ju omöjligt- alltså måste det vara min våg som fått fnatt. Idag på gymmet tänkte jag att jag skulle testa gymmets proffsiga digitalvåg för att se vad jag enegntligen väger- döm av min förvåning när den visar samma siffra som vågen hemma!

Hur tusan har detta gått till? Nu funderar jag seriöst att ta ledigt från jobbet resten av året, lägga mig på soffan och käka praliner och sedan trippa tillbaks till jobbet i januari med en kropp som Linsley Lohan. Uppenbarligen gäller inte naturlagarna min kropp.

Ytterligare ett bevis på ovanstående är att alla säger att man ska bli så satans pigg och får energi av att träna. Jag tränade gärnet i morse och kände mig faktiskt rätt pigg när jag höll på, men när jag sedan skulle till jobbet orkade jag knappt upp för trappen till kontoret. Sedan satt jag och kämpade för att hålla ögonen uppe framför datorn och när jag skulle på toa somnade jag nästan på toalettsistsen. Då hade jag ändå ätit både före och efter träningen och sovit bra, och så hysteriskt hårt är inte mitt pass....

Det är något seriöst fel med hur min kropp funkar!

Nu ska fettet brinna!!

2008-10-03 23:04   0 Likes   3 kommentarer   0 Images

Del

När jag började träna i våras var motivationen på topp, jag kämpade på och tränade mer under två månader än vad jag gjort sammanlagt under hela mitt liv innan (vilket iof. inte säger så mycket). När sommaren kom med semester, lediga dagar och resor samt gymmets tråkiga sommarschema så hade jag trots det inte tappat ett kilo eller en mm runt midjan. Jag tog ett litet avbrott i träningen och sedan hittade jag inte riktigt tillbaka när semestern var över och livet återgick till sin normala rytm.

Men skam den som ger sig! Jag kände visserligen att det där med att hålla motivationen uppe tillräkligt länge för att se resultat kan bli kämpigt, men då får man ta in det tunga artilleriet. Därför önskade jag mig ett litet bidrag till en personlig tränare i födelsedagspresent nu när jag fyllde år i september. Gubben och föräldrarna skramlade och hjälpte mig en riktigt god bit på väg, så idag gjorde jag slag i saken och gick med beslutsamma steg till gymmet för att överlämna mig i händerna på min nya PT.

Beviset! (Men vad är det jag betalt för egentligen? PPT:er har jag tillräkligt med på jobbet?)

Det kändes riktigt, riktigt bra att komma igång. Jag har fått ett eget pass som jag ska köra med mycket styrka och lite kondis som jag tror kommer bli super. Vi ska utveckla det under tiden så det blir riktigt effektivt :-)

Nu har jag dessutom uppgraderat till guldmedlemskap så nu ska jag vara duktig och dokumentera min träning framöver. Försöker intala mig att ett helt träningcommunity håller koll på att jag sköter mig så jag måste skärpa mig lite extra! Så känn er välkommna att pm:a och tjata på mig om jag inte presterat tillräkligt duktigt någon vecka. ;-)

Önska mig lycka till!