Jag bestämde mig igår för att springa Lidingöloppet. Realistiskt fixar jag 2:30-2:40 i tid på 30km. Dröm tiden är såklart under 2h:15min. Jag ska försöka få ihop 8 timmar träning per vecka. Dessvärre kommer mycket tid att ligga på cyklen då det är mitt transportmedel till och från jobbet, men hoppas att det hjälper mig att dra igång pumpen. Det blir intevall på löpmaskinen och backar i Hellas i Nacka.

Jag skulle själv gärna springa loppet, men min ekonomi tillåter inte det. Trevligare lopp får man leta efter. Oerhört härlig terräng och bana som dessutom bjuder på en fantastisk publik. En bra tävling att återkomma till och förbättra sin tid. 

Kommer istället att göra min debut på marathon i Oktober. Allt över 3.30 kommer jag se som en besviklese, även om jag inte bestämt mig för att maxaloppet.

Lycka till alla som väljer att springa på Lidingö, ni har en härlig resa framför er.

Sprang Stadsmaran i Luleå i Maj och gick i mål på 1.31.xx Det var dock över 26 grader den dagen och tidigare hade det inte varit varmare än 18 så kroppen fick en chock. Sen fick jag problem med krampande mage efter 13-14km på grund av sportdryck (Red bull) som innehöll kolsyra. Det kan vara i kombination med värmen givetvis.

Sprang LL ifjol på 2.23.xx och förbättrade mig med drygt 20min. Så 4.45 tempo bör vara realistiskt på en mara. Sen har jag givetvis förbättrat mig den här säsongen också så omkring 3.15 - 3.20 vore väl en realistisk målsättning. Att springa terräng går som av sig självt men att hålla upp tempot under asfaltlöpning sliter mer mentalt kan jag tycka.

Jag är beredd att hålla med, även om jag inte sprungit en mara ännu men jag kan föreställa mig. Lidingöloppet är varierat och går som av sig självt på grund av terrängen. En halvmara är som ett 10km lopp fast lite lugnare och lite längre, med andra ord överkomligt. En mara känns lång och tröttsam och mentalt jobbig redan innan. Ingen variation utan bara ett evigt långt nötade i högt tempo. Fast Stockholm marathon ska jag nog se till att göra någongång under livet. Annars ser jag med spänning fram emot maran i Kalmar.

Hehe... well... det är kanske bara jag som är vek i köttet... Eller så har jag en tendens att överskatta mig själv, vilket gör att jag går ut för snabbt, vilket gör att jag inte orkar mot slutet... Hmmm...

kul att det är en tråd om detta lopp. jag anmälde mig i juli och har legat i rätt bra träning sen mitten av maj. jag kör en kombo på intensivpass och egen löpning (12-15km) i lilljansskogen. råder ni till något mer eller bara köra hårdare på dessa? det blir första gången jag springer lidingöloppet. tänkte även pröva att köra testloppet den 6:e september.

hur tar man abborrbacken enklast tex? :)

full fart framåt nu!

Infrva: http://www.lidingoloppet.se/start/article.cfm?Art_ID=839&SupSec_ID=1

Tänkte på om man går i abborbacken, funderar på om man blir "trött" för att man just går. Hmm vad menar karln? Jo, ibland kan det kännas lättare att trippa uppför. Men att man just går, segar ner tempot ytterligare tycker jag. Men sen är det ju en fråga om HUR brant aborrbacken är? Är den jättebrant? I så fall, så kanske det är bättre att gå upp istället för trippa.

Med andra ord, är backen väldigt brant? Lång? Känns som jag frågat detta tidigare, alzeimers? hmm =)

hm, det är så jäkla svårt att ge ett bra svar på frågan om aborrbacken - allt är ju relativt och beror på hur tränad man är och hur man brukar springa....

När jag sprang Lidingösträckan för dryga två månader sedan joggade jag uppför den vid två tillfällen; efter 8 och 16 km. Den andra var rejält svårare än den första, av naturliga skäl och jag kan tänka mig att en tredje gång vid 24 km hade varit mycket jobbigare. Det är alltså inte backen i sig som är jobbig (så jäkla brant tycker inte jag att den är, men jag springer å andra sidan ganska mycket terräng, så det blir ännu mer subjektiva åsikter) utan det faktum att du har 25 km i benen.

DOCK var den inte en mastodontbacke som kändes oöverstiglig. Om du backtränar/intervalltränar/bentränar på gym mycket- jogga uppför den men ta det lugnt (spring inte). Om du kör längdpass/mängd så gå/lunka uppför den. Jag kan dessutom gissa att många går uppför den vilket gör att man kanske tvingas gå mot sin vilja...vilket kanske är bäst i längden.

Summan av kardemumman är att man får tänka över hur man har tränat under de senaste månaderna. Personligen är jag bättre nu än tidigare på att stanna och sedan komma igång igen efter att ha gått lite. Det hade inte funkat tidigare. Så jag kan tänka mig att gå (även om jag vill jogga igenom hela loppet av principskäl) för jag vet att jag kommer igång igen. Om du inte tror att du kan köra efter att ha gått ett tag...då får du jogga/lunka/trippa uppför.  Å andra sidan har jag lite backar i benen som kanske gagnar mig och gör att jag kan springa.

FAST om du går upp och sedan orkar springa de resterande 5 km, är du bra mycket snabbare än de som springer/joggar uppför backen och sedan behöver ta det lugnt efteråt för att de tog slut. Det är iaf säkert!!

Ush, detta svar blev ju ingen klokare över...sorry!

Om 26 dagar har vi facit =) kan tänka mig att det inte spelar så stor roll backen måste vi ju ta på ett eller annat sätt =/ För egen del tror jag att det bästa är att hålla konstant frekvens och bara ändra steglängden framförallt inte köra på i backen och med lite tur lär det finnas fler i backen så tempot blir som det blir.

Att tänka på är att väl uppe på krönet är det bara en liten bit kvar tills vi har tagit två inteckningar i klassikern (mig & Hilda då i första hand vad jag vet =))