Röda tights

Ja, vad ska man säga... Det här med jobb, pendling, familj och träning är inte helt lätt att få ihop. Ofta tänker jag på att det är tur att jag verkligen gillar träning, för annars hade jag nog gett upp för länge sedan.

Så, vad har hänt sedan sist. Lilla S är nu en trotsig två-åring som sätter sina föräldrars tålamod på prov, jag har en fast anställning på Sveriges största familjetidning och släpar tyvärr fortfarande runt på några extrakilon. Trots att jag har försökt komma igång på allvar ett par ggr har jag förr eller senare halkat tillbaka.

Men, så bestämde jag mig för att öka antalet pass jag har, för det har många ggr varit det som gjort att jag överhuvudtaget tränat. Visst finns det veckor när man inte är så poppis hemma, vi har t o m diskuterat om ledarskapet ska läggas på is, men det gäller att lyfta blicken förbi den dagliga tröttheten och se de långsiktiga vinsterna istället. Jag lyckades få till att jag delar två pass med en annan ledare som också ville frigöra mer tid till annat än ledarskapet och få lite mindre inrutat liv och så har jag ju ett helt eget. Detta gör att jag vissa veckor får till tre pass jag leder och andra bara ett, men då har jag ju å andra sidan möjlighet att träna själv. Och det har blivit mer träning. Och jag har blivit starkare och fått bättre kondis.

Med så var det det här med vikten... Även om jag aldrig har varit en lite balett-tjej, så har det sedan graviditeten varit åtminstone fem kg för mycket och jag hade inte tackat nej till att släppa ifrån mig åtta. Det här har verkligen varit en segdragen historia för mig. Jag vet ju att jag äter bra, men jag äter lite för mycket i förhållande till hur mycket jag tränar idag. Svårt att ändra på för en som alltid är hungrig. Ligger man dessutom lite minus på sovkontot, som alla småbarnsföräldrar gör, så är det ännu svårare. Äter ju ingen frukost hemma längre och det har gjort att jag inte orkat fixa med gröt till frukost och då har det blivit mackor och kaffe på jobbet. Men så snubblade jag över saltås dinkelgröt och bestämde mig för att prova igen. Visst blir det lite meckande med frukostlåda, men vilken skillnad. Sötsuget blev som bortblåst och jag håller mig mätt fram till lunch. På köpet har jag fått en viktminskning på ca ett halvt kilo i veckan utan nämnvärd ansträngning. Som alltid när jag gör en sådan förändring tänker jag att om jag hade vetat att det var så enkelt hade jag gjort det för länge sedan. Aja, bättre sent än aldrig!

På jobbet är det precis som på de flesta arbetsplatser ett antal som försöker ta lite nya tag och det började snackas om att springa Tjejmilen. Jag som alltid hatat att springa har insett att om jag ska komma upp i önskad träningsmängd måste jag börja träna hemma på något sätt. Efter läggning av lilla S. Efter lite vånda och eftertanke bestämde jag mig för att haka på utmaningen. Det blir ett bra sätt för mig att öka träningsmängden och att komma igång med löpningen på riktigt efter några halvhjärtade försök tidigare år.

Så, har du hängt med ända hit hoppas jag att du hänger med mig på resan tillbaka till mig själv som jag vill vara. Det kommer bli en hel del träning om allt går som planerat.