Jag, en löpare?

2013-06-30 20:46   0 Boostningar   1 Kommentar   0 Bilder

Dela med dig

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag hatar tydligen inte alls att springa.:O Det går faktiskt över förväntan och jag kan känna att det är synd att skoltiden aldrig lyckades att förmedla det som jag nu upplever med löpningen. Så tråkigt att jag har förlorat en massa år med löpning. Visst har jag sprungit någon gång då och då, men vad jag förstår nu alldeles för långt och i ett alldeles för högt tempo i förhållande till löparvanan. All cred till Runkeeper som fått mig att träna på rätt sätt.

Har precis avslutat vecka fyra i träningsprogrammet, 8 km i 6:50 - 7:18 tempo och jag höll 7:03 i snitt genom passet. Så. Jäkla. Nöjd. Detta trots att jag har haft två omgångar förkylningar i juni och därför ligger tre veckor back i programmet. Det är bara att springa på och försöka klämma in ett extra pass per vecka resten av tiden. Tuffast blir det nog nästnästa vecka då vi ska till Grekland. Hur ska jag palla att springa 11,7 i den värmen?

Sen har det ju tillkommit en del andra störningsmoment... Vi har nämligen köpt hus och ska flytta från Malmö. Så det är mycket annat som ska ordnas med nu. Detta innebär ju även att jag har blivit tvungen att säga upp mig från Friskis & Svettis-ledarskapet. Det finns ett Friskis, men inte lika nära som nu och inte lika stor förening. Vi får väl se om jag går dit. Jag lär väl inte göra det så länge jag har träningen inför Tjejmilen i alla fall. Men efter det kanske suget kommer.

Nu väntar en ny vecka med härlig träning! :D

Efter regn kommer solsken

2013-05-26 20:34   0 Boostningar   1 Kommentar   0 Bilder

Dela med dig

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag blev sjuk i slutet av mars och tyvärr höll sjukan i sig i nästan två månader. Det var flunsor, förkylningar och alla baciller som cirkulerade för tillfället. Stressen som blir när man inte bara har sig själv och tänka på utan även alla pass man skulle hållit och måste ställa in, samtidigt som man hela tiden hoppas att man ska bli frisk, är hemsk. Det blev tyvärr många inställda pass och mycket surande från mitt håll. Jag som hade tänkt smyga igång löpträningen, låg istället på sofflocket. Vågen vände uppåt igen och jag var totalt orkeslös.

Förra veckan smög jag igång med ett skivstångspass. Det gick bra, men herregud vilken träningsvärk! Jag kände varje muskel i kroppen. Härligt att känna att kroppen är frisk och att den fungerar!

Den här veckan blev väldigt intensiv. Förutom mina tre egna skivstångspass (2 egna + vik) startade också Runkeepers program för att springa milen på en timme lagom till Tjejmilen. Det blev fyra löppass alltifrån 3,4 till 6,4 km, så den här veckan blev verkligen en rivstart. Jag har tränat varje dag med ett leende på läpparna. Har t o m joggat på lunchen. Det trodde jag aldrig skulle hända! Jag är glatt överraskad över hur lätt det trots allt varit. Nu springer jag ju aslångsamt i början, men jag följer programmet och jag tror att det är det som gör det. Tidigare när jag varit ute och sprungit 5 km har jag rivit av dem i ett högt tempo och sedan dragits med onda fötter och knän. Det kan nog bli bra det här! :)

Nu blir det välförtjänt blåbärspaj med glass och ett avsnitt Downton Abbey innan sängen kallar. 

Mer, mer, meeeeeer!

2013-03-19 20:23   0 Boostningar   4 Kommentarer   0 Bilder

Dela med dig

Senaste veckorna har jag fått till ett skönt flow i träningen. Känner mig frisk, stark och fastare i kroppen. Härligt! Vågen rör sig inte nämnvärt, men bara det att jag känner en skillnad är mycket värt för motivationen.
Enda nackdelen är ju att man blir så jäkla beroende av träningsendorfinerna. Önskar att jag kunde träna oftare. Den här veckan får jag tyvärr bara till ett pass, men ibland får man gilla läget för husfridens skull. Hade det varit lite varmare och ljusare hade jag stuckit ut och sprungit, men storm och mörker lockar icke. Kanske kan jag hinna med ett pass på fredag. Vi får se...

Tjejmilengruppen på jobbet har kommit igång fint med cirkelfyspasset jag satt ihop och det klagas på träningsvärk från alla möjliga håll. Jag är nöjd! :P Det planeras för fullt för resor, boende och annat skoj.
Tyvärr tycker en del manliga kollegor att det är det roligaste som finns att håna oss för detta. Det hånas på varje kafferast och lunch. Jag är så jävla trött på jargongen! Så tråkigt att de inte kan vara stöttande. Det tycker jag alltid man kan kosta på sig att vara gentemot någon som försöker förändra sin livsstil. Även om jag själv är van vid träning och kör ett par tuffa pass i veckan, så blir jag lack på detta beteendet och det förtar lite av glädjen. 

Jag längtar så efter att komma igång med löpningen nu. Trodde aldrig jag skulle göra det, har ju alltid hatat att springa, men det skulle ju göra att jag kunde träna så mycket som jag önskar. Är det förresten någon som har bättre koll än jag på löpning och kan rekommendera ett program? Är inne på att köra enligt Runkeepers program, men tar gärna emot tips.

Over and out!

Resan tillbaka till mig själv

2013-02-27 22:33   0 Boostningar   2 Kommentarer   0 Bilder

Dela med dig

Ja, vad ska man säga... Det här med jobb, pendling, familj och träning är inte helt lätt att få ihop. Ofta tänker jag på att det är tur att jag verkligen gillar träning, för annars hade jag nog gett upp för länge sedan.

Så, vad har hänt sedan sist. Lilla S är nu en trotsig två-åring som sätter sina föräldrars tålamod på prov, jag har en fast anställning på Sveriges största familjetidning och släpar tyvärr fortfarande runt på några extrakilon. Trots att jag har försökt komma igång på allvar ett par ggr har jag förr eller senare halkat tillbaka.

Men, så bestämde jag mig för att öka antalet pass jag har, för det har många ggr varit det som gjort att jag överhuvudtaget tränat. Visst finns det veckor när man inte är så poppis hemma, vi har t o m diskuterat om ledarskapet ska läggas på is, men det gäller att lyfta blicken förbi den dagliga tröttheten och se de långsiktiga vinsterna istället. Jag lyckades få till att jag delar två pass med en annan ledare som också ville frigöra mer tid till annat än ledarskapet och få lite mindre inrutat liv och så har jag ju ett helt eget. Detta gör att jag vissa veckor får till tre pass jag leder och andra bara ett, men då har jag ju å andra sidan möjlighet att träna själv. Och det har blivit mer träning. Och jag har blivit starkare och fått bättre kondis.

Med så var det det här med vikten... Även om jag aldrig har varit en lite balett-tjej, så har det sedan graviditeten varit åtminstone fem kg för mycket och jag hade inte tackat nej till att släppa ifrån mig åtta. Det här har verkligen varit en segdragen historia för mig. Jag vet ju att jag äter bra, men jag äter lite för mycket i förhållande till hur mycket jag tränar idag. Svårt att ändra på för en som alltid är hungrig. Ligger man dessutom lite minus på sovkontot, som alla småbarnsföräldrar gör, så är det ännu svårare. Äter ju ingen frukost hemma längre och det har gjort att jag inte orkat fixa med gröt till frukost och då har det blivit mackor och kaffe på jobbet. Men så snubblade jag över saltås dinkelgröt och bestämde mig för att prova igen. Visst blir det lite meckande med frukostlåda, men vilken skillnad. Sötsuget blev som bortblåst och jag håller mig mätt fram till lunch. På köpet har jag fått en viktminskning på ca ett halvt kilo i veckan utan nämnvärd ansträngning. Som alltid när jag gör en sådan förändring tänker jag att om jag hade vetat att det var så enkelt hade jag gjort det för länge sedan. Aja, bättre sent än aldrig!

På jobbet är det precis som på de flesta arbetsplatser ett antal som försöker ta lite nya tag och det började snackas om att springa Tjejmilen. Jag som alltid hatat att springa har insett att om jag ska komma upp i önskad träningsmängd måste jag börja träna hemma på något sätt. Efter läggning av lilla S. Efter lite vånda och eftertanke bestämde jag mig för att haka på utmaningen. Det blir ett bra sätt för mig att öka träningsmängden och att komma igång med löpningen på riktigt efter några halvhjärtade försök tidigare år.

Så, har du hängt med ända hit hoppas jag att du hänger med mig på resan tillbaka till mig själv som jag vill vara. Det kommer bli en hel del träning om allt går som planerat.

Snoriga träningsdrömmar

2011-09-22 12:54   0 Boostningar   1 Kommentar   0 Bilder

Dela med dig

Ligger i soffan, snorig som aldrig förr och drömmer om träning. Planen som var att leda två pass och en heldag med Friskisinspiration på söndag fick ändras när förkylningen slog till på allvar. Håller tummarna för att jag ska bli tillräckligt frisk för träning på söndag.

Nya passet börjar sätta sig och jag ska köra det några ggr till innan jag ger mig på ytterligare finjusteringar. Man kan verkligen hålla på hur mycket som helst och putsa på sitt pass. Kastade mig ju lite ut på osäker mark när jag hade premiär för nya passet, men det gick bra tycker jag. Målet var att jag trots att jag kände mig osäker på alla byten skulle klara av att leda passet och nå deltagarna. Gick 50/50 ungefär. Veckan efter lyckades jag ännu bättre, så det går snabbt framåt. Skönt att känna att man utvecklas som ledare! Speciellt härligt för egot är det dessutom med stammisar som kommer trots att jag numera leder pass på onsdagar. Då blir man extra glad.

När jag blir frisk ska jag skärpa mig med träningen. Har varit för mycket annat hela tiden, vilket gjort att träningen fått stå tillbaka. Tur att jag har mina onsdagspass, för annars skulle det nog inte blivit någon träning alls vissa veckor. :O

Tummen ur!

2011-09-04 20:36   0 Boostningar   5 Kommentarer   0 Bilder

Dela med dig

Så fick man äntligen tummen ur och gjorde klart passet. (Hurra!) Upptäckte tyvärr i veckan att min startlåt var alldeles för snabb. :O Med en vecka kvar till premiär är det lätt att bryta ihop totalt. Särskilt när man går in på passbokningen och 10 pers redan bokat sig på passet. Hua!

Tur då att man har en mycket musikintresserad man som tar beställningar på passlåtar. Till honom kan man säga jag behöver en startlåt med tryck i 110-120 bpm och han plockar fram en. <3

Hela fredagskvällen (och halva natten) och så några timmar på lördagskvällen gjorde susen och nu är passet så gott som klart. Var och testade det idag och det behövs några finjusteringar bara. Lär inte hinna lära mig alla byten, men jag har spelat musiken så många ggr att jag vet ungefär hur jag tänkt upplägget.

Så lite mer pluggande på byten och sedan smäller det på tisdag. Wish me luck!

Passångest!

2011-08-21 21:40   0 Boostningar   3 Kommentarer   0 Bilder

Dela med dig

Har inte nått passångest riktigt än, men så här i slutet av sommaren när deadlinen på nya passet kryper närmre börjar man alltid fundera på varför man är tränare. Passångesten kommer liksom ett brev på posten. Man börjar tvivla på om musiken man valt verkligen kommer att funka och om den där låten man hört hela sommaren även kommer att hålla under höstterminen också. Sedan ska det väljas övningar och då känns det som man redan använt alla som finns. Som grädde på moset ska det även testas och övas in. Puh!

Det är när man tvivlar som mest som man plockar fram alla härliga minnen med motionärer som dyblöta av svett kommer fram och tackar en för ett bra pass, eller de som aldrig säger något men som står där troget varje vecka på samma plats vecka efter vecka. Det är därför man gör det om och om igen. 

Som vanligt väntar man till sista sekunden med själva passmakandet. Jag har ju kört pass hela sommaren, så jag har inte riktigt haft tid att göra något nytt. Jag hade tänkt att jag skulle ha tid nu när vikariatet tog slut i fredags, men det blev ju förlängt till sista oktober. Dessutom verkar det som om jag lyckats landa en fast tjänst, så jag antar att det inte blir bättre tid än det är just nu. Det blir en utmaning att göra nytt pass den här gången, men jag förlitar mig på att jag fått så pass mycket rutin att det går av bara farten om jag bara får tummen ur.

Min egna träning har inte gått bra de senaste veckorna, men det är bara att ta nya tag. Den här veckan siktar jag på skivstång i morgon och fuego på onsdag som är friskis nya danspass som kom förra året men jag inte hunnit testa än.

Avbrott

2011-08-11 22:09   0 Boostningar   1 Kommentar   0 Bilder

Dela med dig

Äsch, jag kom av mig både med bloggandet och ätandet. Jag vet att jag var med och lovade bättring, men vart tar all tid vägen?

Träningen har gått bra, men det har inte blivit lika mycket som jag önskat p g a bröllop två helger i rad. Puh! Nu är vi hemma två helger, så jag ska nog få till något extra pass utöver de två jag fått in i veckan.

Vikten står och stampar lite, men jag är övertygad om att det kommer ett skutt så småningom. Eller så går det bara lååångsaaaamt, men förhoppningsvis åt rätt håll.

Jobbmässigt har vikariatet har blivit förlängt t o m oktober, så det är bara att bita ihop och försöka peta in så mycket träning som möjligt trots pendlingen. Därmed blir det inte heller någon semester i år, om man nu kan kalla det semester när man inte har ngt fast jobb. 

Hur har ni det?

Skam den som ger sig!

2011-07-18 22:19   0 Boostningar   4 Kommentarer   0 Bilder

Dela med dig

Jag har ingen ursäkt, eller jo det har jag nog förresten. Det är helt enkelt för mycket begärt att man ska orka ägna tid åt att räkna kalorier när man har en liten som tar all ledig tid. Att jobba 100% (med pendling ca 90 min/dag) och försöka klämma in så mycket träning som möjligt samtidigt som man gärna vill umgås med bebisen (läs mata/byta/söva), är inte så lätt. Det har helt enkelt resulterat i att jag struntat i kaloriräkningen. Därmed inte sagt att jag inte sköter min kost, men det är med största sannolikhet så att jag kanske äter lite för mycket för att få en snabb viktnedgång.

I den takten jag har nu kommer det dröja ett tag innan jag kommer i min vanliga garderob. Målet är mina gamla jeans, helst till hösten och tyvärr är jag alldeles för baktung för dem som det ser ut nu. Men, träningen å andra sidan går lysande och jag känner mig mindre och smidigare, så jag väljer att fokusera på det. Försöker få in tre pass i veckan och långpromenader däremellan. Har minskat ett par centimeter i midjan, så något händer ju helt klart. Jag blir dessutom piggare och starkare för varje pass och kondisen har förbättrats avsevärt. Det enda som inte återhämtar sig lika snabbt är de djupa coremusklerna och bäckenbotten, men skam den som ger sig.

Nääää...

2011-07-04 22:32   0 Boostningar   6 Kommentarer   0 Bilder

Dela med dig

Andra veckan med viktklubb var verkligen inget att skryta med. Usch vad jag fuskat i helgen. Tänk att jag vet precis vad som krävs, men ändå inte gör det. Tröttsamt.

Träningen har i alla fall gått bra, fast det är frustrerande att inte kunna träna så mycket man vill. Hade gärna klämt in ett pass på torsdagen, men då sa maken stopp och jag fick snällt ta med S ut på promenad istället. Rätt nöjd med att det ändå blev en mil i rask takt. Ringde en kompis som hängde på en sväng och han var imponerad över tempot, så det var inget fel på det i alla fall.

Vikten går tyvärr spikrakt uppåt, men jag väljer att inte bry mig så mycket. Huvudsaken är att jag är igång med träningen. Viktminskningen brukar komma automatiskt. Det gäller bara att hålla sig i rörelse så mycket man hinner med.