puppe 
Blogg
48år, Malmö, SverigeRöda tights
en friskisledares bekännelserPassångest!
Har inte nått passångest riktigt än, men så här i slutet av sommaren när deadlinen på nya passet kryper närmre börjar man alltid fundera på varför man är tränare. Passångesten kommer liksom ett brev på posten. Man börjar tvivla på om musiken man valt verkligen kommer att funka och om den där låten man hört hela sommaren även kommer att hålla under höstterminen också. Sedan ska det väljas övningar och då känns det som man redan använt alla som finns. Som grädde på moset ska det även testas och övas in. Puh!
Det är när man tvivlar som mest som man plockar fram alla härliga minnen med motionärer som dyblöta av svett kommer fram och tackar en för ett bra pass, eller de som aldrig säger något men som står där troget varje vecka på samma plats vecka efter vecka. Det är därför man gör det om och om igen.
Som vanligt väntar man till sista sekunden med själva passmakandet. Jag har ju kört pass hela sommaren, så jag har inte riktigt haft tid att göra något nytt. Jag hade tänkt att jag skulle ha tid nu när vikariatet tog slut i fredags, men det blev ju förlängt till sista oktober. Dessutom verkar det som om jag lyckats landa en fast tjänst, så jag antar att det inte blir bättre tid än det är just nu. Det blir en utmaning att göra nytt pass den här gången, men jag förlitar mig på att jag fått så pass mycket rutin att det går av bara farten om jag bara får tummen ur.
Min egna träning har inte gått bra de senaste veckorna, men det är bara att ta nya tag. Den här veckan siktar jag på skivstång i morgon och fuego på onsdag som är friskis nya danspass som kom förra året men jag inte hunnit testa än.
JessicaW
När man ska skapa något som ska presenteras för andra människor infinner sig väl alltid lite ångest innan man är klar med det som ska visas. Det gäller säkert för de flesta och om det mesta. Och visst ska man alltid vänta tills det inte går att skjuta på det mer. Varför frågar man sig... :) Äsch, jag är säker på att all den där tiden som man går och drar på det, då behandlas det man gör i huvudet och kvaliteten blir bättre än om man gjort allt på en gång.Det verkar som ändå som du tycker att ångesten är värd att genomleva när du ser att deltagarna gillar det du sätter ihop. Gör du alla dina pass själva? Det är väl ändå rätt kul? Har själv aldrig lett pass, men min syster leder spinning, body balance och yoga. Vissa av passen är ju sådana som skapats i förväg, och jag tycker att det verkar lite trist att inte kunna anpassa dem efter deltagarna och vara tvingad att köra efter mallen.
Du kan säkert ta nya tag med din egen träning nu. Höstarna brukar ju vara som gjorda för nya vanor och rutiner.
proppan2
Förstår din ångest men är säker på att du fixar det. Som jag skrivit tidigare så skulle jag mer än gärna vilja gå på nåt av dina pass. :-)Grattis till fasta tjänsten! Vad jobbar du med?
puppe
Jag brukar också trösta mig med att jag förmodligen bearbetar passet i huvudet under tiden. ;)I friskisvärlden gör man sina egna pass efter upplägg som Riks tagit fram. Jag hade nog inte grejat att leda LesMills där det är främst topplistemusik som ingår.
Det löser sig alltid, men det är alltid den där känslan som gnager i en inför ett nytt pass.
Jag är layoutare på tidningen Allers. Går allt som det ska är jag fr o m 1 nov biträdande layoutchef. :D