FrknLewis 
Blogg
Amanda Lewis, 34år, SverigePassion will make us crazy, but is there any other way to live?
En liten blogg om min värld och de saker som fyller den.Äntligen!
Ikväll var det äntligen dags för ett HIT-pass igen. Och jösses vad jag har längtat efter detta plågsamma, gör-mig-så-andfådd-att-jag-tror-jag-ska-dö- men ack så effektiva pass. I love it! HIT fungerar som sagt ungefär som crossfit fast istället för att köra så många reps du bara kan tills du stupar som man gör i crossfit, är HIT tidsbegränsat. Passet är uppbyggt kring 4 stationer med 3 övningar på varje station. En station kan exempelvis bestå 8 upphopp med medicinboll, burpees till andra sidan hallen, där man gör en utrullning på knä med en pilatesboll x8. Sedan kör du burpees tillbaka till upphoppen igen och upprepar proceduren så många gånger du kan i 4 minuter. Sedan är det 1 minuts vila och sen kör du nästa station. Ett varv kör man. Sedan brukar instruktören Anders lägga till 2x2 övningar på slutet också. Låter kanske inte så jobbigt? Det tyckte inte jag heller när jag skulle testa första gången. Hah, så fel man kan ha.
Varje onsdagkväll ser likadan ut för mig; innan passet försöker jag hitta på ursäkter för att inte gå. Under passet vill jag lägga mig ner och dö. Efter passet ligger jag ner och är helt euforisk över hela situationen. Att jag orkade ta mig igenom skiten, ännu en gång. Min kropp är stark, uthållig och kan ta sig igenom vad som helst (känns det som). Det är denna känslan jag hela tiden vill återkomma till. Det är denna känslan som gör hela träningen.
Det är roligt när man tittar tillbaka på varför man började träna. Vissa vill kanske gå ner i vikt, andra vill få magrutor eller bli snygga inför beach 20XX. Men efter ett tag inser man, att de där sakerna är inte allt. All den energi och det välmående som i de allra flesta fall kommer med träning, hamnar istället i fokus. Man fortsätter träna för att man mår så bra av det. Och helt plötsligt är den snygga, starka eller smala kroppen bara en bonus som kommer på köpet. Så har det i alla fall varit för mig. Jag får ofta höra kommentarer om att jag tränar för mycket, att jag aldrig vilar, att jag är träningsnarkoman och att jag har problem osv. Men saken är den att efter ett tag så nöjer man sig inte. Kroppen vänjer sig och vill ha mer. Mer variation, större doser. För mig är det inte konstigt att träna 6 pass i veckan. Men så har jag också tränat i tre år. Jag kör hellre 6 varierande pass i veckan där varje vecka ser olika ut, än att träna 2-3 pass i veckan på samma dagar, vecka ut och vecka in. Varje vecka ser likadan ut och man testar aldrig något nytt. Men kroppen är inte dum mina vänner, den vänjer sig snabbare än man tror. Därför gäller det att hela tiden chocka den. Det är då man ser, och framför allt märker, allra bäst resultat :)
Självklart är all träning bra träning, men utifrån mitt perspektiv är det såhär det funkar. Jag upplever tyvärr att jag ofta får försvara mig när det kommer till min träning. Men här har ni alla fall min syn på det hela, svart på vitt.
Nu finns det varken ork eller plats till att börja skriva det där mat-inlägget som jag pratade om tidigare :) hehe. Får bli imorgon istället. Har precis satt i mig lite filmjölk med jordgubbar i alla fall. Alltid viktigt att äta efter träning, glöm inte det!
Nu säger jag godnatt - vi hörs imorgon igen!
Varje onsdagkväll ser likadan ut för mig; innan passet försöker jag hitta på ursäkter för att inte gå. Under passet vill jag lägga mig ner och dö. Efter passet ligger jag ner och är helt euforisk över hela situationen. Att jag orkade ta mig igenom skiten, ännu en gång. Min kropp är stark, uthållig och kan ta sig igenom vad som helst (känns det som). Det är denna känslan jag hela tiden vill återkomma till. Det är denna känslan som gör hela träningen.
Det är roligt när man tittar tillbaka på varför man började träna. Vissa vill kanske gå ner i vikt, andra vill få magrutor eller bli snygga inför beach 20XX. Men efter ett tag inser man, att de där sakerna är inte allt. All den energi och det välmående som i de allra flesta fall kommer med träning, hamnar istället i fokus. Man fortsätter träna för att man mår så bra av det. Och helt plötsligt är den snygga, starka eller smala kroppen bara en bonus som kommer på köpet. Så har det i alla fall varit för mig. Jag får ofta höra kommentarer om att jag tränar för mycket, att jag aldrig vilar, att jag är träningsnarkoman och att jag har problem osv. Men saken är den att efter ett tag så nöjer man sig inte. Kroppen vänjer sig och vill ha mer. Mer variation, större doser. För mig är det inte konstigt att träna 6 pass i veckan. Men så har jag också tränat i tre år. Jag kör hellre 6 varierande pass i veckan där varje vecka ser olika ut, än att träna 2-3 pass i veckan på samma dagar, vecka ut och vecka in. Varje vecka ser likadan ut och man testar aldrig något nytt. Men kroppen är inte dum mina vänner, den vänjer sig snabbare än man tror. Därför gäller det att hela tiden chocka den. Det är då man ser, och framför allt märker, allra bäst resultat :)
Självklart är all träning bra träning, men utifrån mitt perspektiv är det såhär det funkar. Jag upplever tyvärr att jag ofta får försvara mig när det kommer till min träning. Men här har ni alla fall min syn på det hela, svart på vitt.
Nu finns det varken ork eller plats till att börja skriva det där mat-inlägget som jag pratade om tidigare :) hehe. Får bli imorgon istället. Har precis satt i mig lite filmjölk med jordgubbar i alla fall. Alltid viktigt att äta efter träning, glöm inte det!
Nu säger jag godnatt - vi hörs imorgon igen!
 0 · Boosta 0 · Lägg till ny kommentar |
Skrivet för 591 veckor sedan |
