Vägen till min första IRONMAN

... så kör väl några rader. Idag var det helt sjukt stressat på arbetet, och jag ville få färdigt ett "ärende! som jag höll på med, men också hinna träna och vara hemma vid en viss tid... 18-tiden för att vara exakt. Att jag ville vara hemma före 18-tiden berodde på att jag ville umgås så mycket som det går med familjen denna och nästa vecka, för sen bär det av för fältprov i Arjeplog Norrland. Så mina tankar kämpade lite med om jag skulle jobba över (fast till saken hör att jag inte får göra mer övertid, då jag har passerat gränsen för detta år enligt avtal) men man kan ju alltid lägga tiden i flex. Men så tänkte jag att den finns inte en chans att bli färdig idag om jag inte sitter till sent på kvällen, så jag beslutade mig för att träna istället och gick till arbetets omklädningsrum, drog på mig träningskläderna och drog till Skidstugan Vänersborg (jobbar i Trollhättan). På schemat idag gällde rullskidor 10km stakåkning. Under tiden jag var på väg dit ringde jag min sambo, och som den förstående kvinna hon är var det okej att jag kom lite senare, och hon peppade mig att köra detta pass... skönt! Okej tänkte jag, kör lite kvalitétstid med barnen när jag kommer hem efter passet. När jag kom fram till skidstugan drog jag på mig rullskidorna och drog iväg (klickade förstås igång Garmin 305 också). Men ack va tungt det var, och troligtvis berodde det på att vägen var riktligt utrustad med grus... gruset hade ju hamnat där efter snöfallet vi hade för dryga veckan sen, men som försvann lika fort som det kom ner. Men skönt i alla fall när passet var avslutat, jag drog hem för att duscha och umgås med barnen men det blev inte så mycket för båda lillkillarna (6 & 10 år) låg utslagna i soffan sovandes... jaha sjuka barn. Så är livet, och imorrn blir det hemma istället --> VAB... natti på er!