kattiws 
Blogg
55år, Täby, Sverigekattiws's Blogg
Stress och GI
De ukrainska naturmedlen kanske hade någon effekt i alla fall? Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt, men nu är jag i alla fall ganska så pigg igen, men jag har fortfarande ont i halsen. Det börjar kännas som ett normaltillstånd, så jag tänker strunta i det så gott det går.
I torsdags kväll fick jag ett hysteriskt utbrott när jag skulle äta den GI-korrekta renskavs/bacon/creme fraiche-grytan till middag. Jag tittade på tallriken med kött och grädde och bara ville inte. Jag var både hungrig, grinig och småkrasslig (kanske lite PMS också?) och kände att jag hade kött, ägg, grädde och bönor ända upp till öronen. Jag tuggade ändå i mig av grytan, men sen började jag lite förstrött peta i mig små bitar av barnens pannkakor. Ni vet de där smörfrasiga kanterna runt pannkakorna som är så goda? Särskilt om man doppar dem i hallonsylt... På fredagen fortsatte jag kolhydratsfrosseriet av bara farten med att äta en makalöst god vedugnspizza med salami till lunch. Jag blev mätt och belåten, och på så oändligt mycket bättre humör än på torsdagseftermiddagen. Lite fundersam blev jag ändå: Det har ju fungerat så bra med GI-maten, just för att jag har hållit mig mätt mycket bättre än med "vanlig" mat, och att jag har varit piggare. Varför blev det då plötsligt så här?
I lördags pratade jag med en kompis som är läkare, och när jag beskrev hur min vecka hade varit med en massa jobb och sjuka barn och hur jag sedan hade börjat äta pannkakor helt okontrollerat, så tyckte hon inte att det var speciellt konstigt. "GI-kost fungerar jättebra, men inte om du stressar för mycket!" Stress ställer tydligen till insulinutsöndringen så att man reagerar precis som jag gjorde: Måste Ha En Massa Kolhydrater Nu!!! Är det för att våra kroppar fortfarande tror att stress = måste kunna springa från farliga vilddjur? Jag får läsa på lite mer om det där. Det var skönt att få en fysiologisk förklaring (jag är ju ingenjör, så jag vill så gärna hitta logiska samband) och en välbehövlig påminnelse om att stress är dåligt för kroppen.
Den här veckan ska jag ta det lugnare, och hitta tillbaka till kosthållningen igen. Och bli av med det onda i halsen.
Lisa1
Intressant! Själv följer jag alltid ett tydligt mönster: PMS=frosseri? Är sugen på att göra något åt vikten, kanske GI kan vara något i alla fall?Lotti
Uschja, stress och PMS är inte att leka med, men jag måste säga att min PMS har blivit mycket mildare med GI-kost. Förut var jag deppig, trött och grinig för allt. Och godissugen om få. Kunde trycka i mig en stoooor påse smågodis efter en rejäl middag (med mkt kolhydrater). Detta är i pincip borta, visst, jag kan fortfarande vara ganska sur och tvär, men om du frågar min man så skulle han säkert svara att det i alla fall inte märks lika tydligt längre :-). GI funkar bäst av allt jag har provat, tycker jag.kattiws
Lisa: Du kan väl prova en inte alltför hysterisk GI-variant, det går hyfsat snabbt att komma in i det. Maila gärna så kan jag ge de recept vi använder (vi = min man lagar, båda äter)Lotti: Jag har också tyckt att mitt humör (särskilt PMS-humöret) har blivit mycket bättre med GI-kosten, det var därför jag blev så förvånad att det spårade ur sådär. Det gäller verkligen att passa sig för att stressa, det påverkar så många saker negativt.