Det är många personer som tidigare i livet gjort SUB40-tider men det sker ting i livet och våra prioriteringar ändras. Plötsligt så orkar man knappt springa 10km. Vissa vaknar till liv igen och vill göra något med sin krassa form, andra låter sig sakta vaggas till sömns i soffan framför tv:n.

En sak har vi alla gemensamt oavsett om vi vaknat till liv eller ligger/sitter där i soffan. Bara för att vi gjorde SUB40 tidigare så är det ingen garanti att vi kommer göra det igen. Där är vi lika långt som "soffa-älskaren".

De som har vaknat till liv igen har iaf en chans och förhoppningsvis en plan på hur det ska göras. Sedan måste man fråga sig, är det realistiskt pga diverse anledningar. Jag är inte personen som ska kasta sten i glashuset, har många orealistiska målsättningar, kanske. =)

En sak har jag lärt mig iaf, man kan inte leva på gamla meriter som man gjorde när man var "ung". Vi måste leva i nuet och skapa mål som vi vill nå utifrån de förutsättningar vi har här och nu. Ärlighet mot sig själv är viktigt för att inte man ska demotivera sig själv igen. Det är lov att vara positiv realist, med det menar jag att man gott kan sätta mål som verkar ouppnåeliga men då måste man vara förberedd på att kanske aldrig nå dem. Klarar man det, fixar man att träna vecka ut och vecka in med en sådan målsättning?

Svarar man ja på allt detta, kör så det ryker. Lycka till och verkligen ge allt för att uppfylla ditt stora mål.

Själv så är jag i den situationen, efter 2 operationer och 14 dagar på sjukhus med en knäckt ankel som satt upp och ner vid sidan av benet. Det var 5 oktober 2005, sedan dess har jag inte sprungit först ifjol 2009 på hösten. Men det som räddat mig är långa vandringar i fjällen, tackar "högre makter" för det. Formen psykiskt var inte fullständigt dålig men psykiskt var det värre. Det är här ärligheten kommer in.

Har heller aldrig gjort milen på SUB40 officiellt på tävling. Så jag har många odds emot mig men nu är jag igång, har en plan och flera delmål på vägen.

Jag är mäkta imponerad på alla som verkligen måste kämpa sig tillbaka, de som inte hade fjället som en räddande ängel. Jag är imponerande av Er insats.

Kör hårt och lycka till, så ses vi vid startlinjen.

Ps. Mitt mål är SUB40 innan 2010 är till ända.