Tjerneng Blog
Kamp
mitt livs match med mig själv som motståndareNågot väldigt obehagligt....
Medic!!!
Man down! Man down!!!
Jag åkte till kungsholmen och hämtade Calle.
Vi pratade om massa intressanta saker och var båda på muntert humör.
Anlände till Sats i Farsta runt 09.30. Satte oss på roddmaskinerna och fortsatte vår intressanta diskussion om kvalitetsarbete, mindre talangfulla chefer, skillnader mellan kvinnor och män i arbetslivet och lite annat.
Efter en kvart begav vi oss ned till gruppträningslokalen. Drog på oss mitsar och handskar och tog varsin matta.
En trevlig och energisk grabb, vars namn jag ej kommer ihåg eftersom det var kinesiskt och inte helt lätt, hälsade oss välkomna.
Sen blev allt svart....
57 minuter senare ser jag orangea klinkerplattor med grå fog. Det tjuter om mina lungor när jag andas. Klinkern ändrar nyans av kroppsvätska som f-o-r-s-a-r från mitt huvud.
Till en början känns det som att jag sitter och titar ut genom ögonen på en annan person, eftersom jag inte kan påverka kroppens rörelser. Men inom kort försvinner den illusionen då kroppens nervsystem börjar bombadera hjärnans smärtcenter. DET GÖR SÅ ONT!!!!
Vad hände?
fick jag en stroke? var det någon som slog mig med en hantel i huvudet? störtade en rånarhelikopter in i lokalen? Var Calle en självmordsbombare?
Nej... Boxersize hände
aCookie
Det är rätt, boxning skall vara hårt:-D