Daniels blogg

Känns nästan som ett travrace. Jag har rygg på ledaren, men blir instängd på upploppet. Får aldrig visa min riktiga kapacitet, för jag kommer aldrig loss. Så frustrerande att inte visa vad man egentligen kan!

8 km som skulle klockas runt 38, blev istället nästan 43 min. Svartis är min förklaring. Fy faan! Att inte våga trycka på ordentligt. Trippa ner för backarna. Kasta onda tankar till vallateamet som inte satt på klister i uppförsbackarna och mer onda tankar för att jag inte använde icebug.

Jag som kände mig så lätt. Första kilometrarna, när det var uppvärmning, då var även underlaget ok. Då när jag sprang långsammare, för att inte dra på mig mjölksyra och för att faktiskt förbereda kroppen på snabbdistans. Då var jag lätt. Försökte sedan att pressa hastigheten och det gick bra till en början. Då var jag lätt. Sen frös det på ordentligt. Svårt att se skillnad på fuktig asfalt och is. Då var jag fortfarande lätt, men det gick långsamt. Inget frånskjut. Inget fäste.

Men den sjuttonde dagen av utmaningen är avklarad. Finns mer att ge. Börjar redan skissa vidare på Februari. Den är ju faktiskt två dagar kortare än Januari. En lätt månad.