Som nyårslöfte bestämde jag mig att under det kommande året skulle jag ändra mina kostvanor och gå ner i vikt. Den 2 januari 2007 drog jag på mig ett par träningsbyxor, satte på lite up tempo musik och började göra några lättare övningar i ungefär en halvtimme. Jag blev helt slut, men gav inte upp. Från den dagen har jag hela tiden haft i bakhuvudet att det var något som jag var tvungen att göra, att jag inte kunde ge upp. De första dagarna var de värsta, eftersom min kondition var urusel kändes det som om det var en stor elefant som rörde på sig, jag kände mig bara klumpig. Efter några veckor med utövade övningar som jag hade snappat upp på tv, började jag tappa några kilo i vikt. Jag började till och med känna att jag hade fått i gång konditionen, det var en lång väg kvar att gå, men jag hade i alla fall börjat, och jag hade inte gett upp. Efter några månader började jag byta ut övningarna till morgonpromenader. Främst för att förbättra min kondition ytterligare ett steg, men också för att gå ner mer i vikt. När jag hade fått upp konditioner, och orkade mer, började jag kombinera promenaderna med styrketräning och cykling. Efter ungefär ett halvår hade jag gått ner närmare 20 kilo sammanlagt. Jag hade fått tillbaka mina fina former som jag tidigare haft. Mina kostvanor hade gjort en helomvändning. Från att bara leva på pizza, hamburgare, färdigmat och annan skräpmat till att bli vegetarian och äta sallad till varje måltid. Jag hade börjat äta regelbundet och vid fasta tider. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag, varje dag. Hyn blev bättre och jag såg och kände mig friskare. Min vision om att få tillbaka min slanka och fina kropp och all ork som jag hade tappat under åren, hade gått i uppfyllelse. Allt var som en enda stor dröm, jag hade lyckats.