Hej!

Har sökt efter lite motivation för min träning den närmaste tiden. Blev utmanad av en kompis att springa Stockholm Marathon, men har haft problem med brosket i mitt ena knä och opererat det två gånger, marathon kanske inte är det lämpligaste då.

Har länge varit sugen på triathlon men undrar om det är realistiskt att t ex ställa upp i olympisk distans då jag jobbar heltid och har småbarn. Hur mycket krävs det för att få ut något av träningen? Min ambitionsnivå vad gäller resultat är inte speciellt hög, skiter i placering annat än att jag gärna slipper komma sist...:-)

Realistiskt kommer jag nog kunna träna tre-fyra gånger per vecka. Ibland kanske mer, men inte mindre än tre.

Triathlon kan nog fungera.

Fler alternativ kan ju vara multisport för att slippa att nöta asfalt både i löpningen (om du nu har brosk i knäna...) och på cykel (skojigare att väja för träd än för bilar)
Körde Hestras korta bana för några år sedan, mkt skoj tävlingsform.

Exempel saxat från Kolmården Adventure Race:

Tvåmannalag (dam, herr, mix)

Tävlingsschema Långa banan (start kl 09.00)

• Löpning/Orientering – ca 23 km
• MTB/MTB-orientering – ca 50 km (cyklad väg)
• Paddel-orientering – ca 12 km
• Äventyrsmoment ca 10 min
• Totalt ca 80 km.

Tävlingsschema Korta banan (start kl 12.00)

• Löpning/Orientering – ca 10 km
• MTB/MTB-orientering – ca 20 km (cyklad väg)
• Paddel-orientering – ca 5 km
• Äventyrsmoment ca 10 min
• Totalt ca 35 km.

(Jag väntar på den optimala multitävlingen med  mountainbike xc+downhill, simning, bänkpress, hinderbana, apnea och klättring. Tipsa gärna mig om den finns)

Klart det går att kombinera!! Träning hinner man alltid med. Endera hem från jobbet, eller efter att dom små gått och lagt sig.

Beroende på hur mycket jag hinner träna till nästa år, så kommer jag nog köra Kalmar Ironman igen. Känner jag att jag inte får nog mycket mängd, blir det annars endel tävlingar över olympisk distans.

Jag tror att det är jättebra att ha idrottsmål när man är småbarnsförälder. Jag har passerat detta stadium, och har nu 14 och 16 åring, och en av dem är elitlöpare. Men småbarnsåren var katastrof, med helt andra prioriteter än träning och god kosthållning... Plus 20kg på tio år ca....

Med idog bantning och successiv ökning av träningen har jag nu gått ner ca 15 kg och har lyckats komma igång att springa igen. 8km på 43 minuter knappt duger just nu, men är mycket sämre än innan barnen kom till världen.

Jag tror att det viktigaste i ditt läge är ju att inte hamna där jag hamnade, dvs BMI på långt över 25 och urusel kondis. Det är bättre att träna lagom, träna till din nivå, och undvik att kasta dig över ouppnåeliga mål. Träna så mycket som arbetsliv och privatliv tillåter. För mig hade triatlon bara krossat mig, det vet jag. Jag var aldrig riktigt duktig på att springa riktigt långt i din ålder, men jag gav mig ändå på att springa maran. Skulle aldrig gjort det, skador och brist på motivering blev resultatet. Och så kom småbarnen. Vilkte tillsammansledde till plus 20kg i vikt och brist på träning, dvs urusel kondis.

Som sagt, nu är jag på gång igen, men på en väldigt mycket lägre nivå än jag var på när jag var 29 typ. Målet är milen under 50 minuter nästa år. Och jag skall kämpa för att nå dit, och blir nöjd om jag gör det. Jag är ju för f-n 53 då, och har gjort de "onyttiga resan" :)

Lycka till, satsa lagom

Min erfarenhet är att det inte handlar om barnen utan den du lever med, jag har inga problem att låta min fru träna 1h per dag om hon skulle vilja. Vara själv med småbarn 1h är ingen större match, frågan är om det är ömsesidigt...

Klokt resonerat wagge. Jag tror det är så jag med. Tycker man att det är viktigt med träning så ställer man upp för varandra under den tiden.