Kost & Vikt
Ny medlem med en sjuhelvetes prestationsångest
 |
You must login to join this group. If you are not a member yet please register for free using the button below. |
 Del  RSS feed |
|
 Ny medlem med en sjuhelvetes prestationsångest
Skrevet 1. jun 2005 10:25
|
|
 Fra: StockholmIndlæg: 36 Medlem: 6816 |
Hej alla... Vart medlem nyss, behöver hjälp med träningen jag har svåra problem med kost och motion. Oavsett hur mycket jag motionerar känner jag prestations ångest. Detta betyder inte att jag joggar 5km per dag utan mer att när jag går en promenad eller liknande så får jag panik för att jag borde kunna springa 5km. Jag går till gymmet och gymmar och oavsett vad så är det minst 2 timmar som gäller,och oavsett hur slut jag än är när jag kommer hem får jag ångest för att jag inte gjort tillräckligt för dagen. Mitt stora "dolda fel" kanske är lätt att förstå nu, jag mår allmänt jätte dåligt över min vikt. Jag är dock inte överviktig och har därför ganska svårt att få hjälp.. Är det någon som skulle kunna bara tala om vart man kan vända sig,finns det nån man kan ringa och prata om ångesten med? Hur lång tid tar det innan träningen visar resultat? Det stora bekymret är inte siffrorna på vågen utan valkarna i spegeln,några tipps? Någon som är med om liknande eller samma som orkar prata om det? Uppskattar verkligen all hjälp jag kan få nu... Snälla hjälp jag driver både mig själv och min omgivning till vansinne... |
|
Deleted user |
Skrevet 1. jun 2005 13:52
|
| Hjälp, det där låter riktigt allvarligt. Det skär i hjärtat att läsa vad du skriver. Du kanske skulle kolla om det finns någon rådgivning, vårdcentral eller liknande nära dig, där man kan snacka av sig? Jag sökte efter ångest på vårdguiden, i högra spalten finns en länk där man kan söka hjälp i sitt närområde. Hoppas det var till någon hjälp. Mvh -Peter |
|
Känner igen känslan.
Skrevet 1. jun 2005 15:02
|
|
 Fra: ÖrebroIndlæg: 53 Medlem: 5862 |
jag känner igen mig. jag är inte ett dugg överviktig, jag är snarare väldigt vältränad. men man kan få hjälp ändå. Problem som ätstörningar och annat kommer sällan från att man är tjock, de har oftast en annan bakgrund som sedan bearbetas med att kontrollera sin mat, sin vardag, sin träning. Jag har grym prestationsångest, pratade med min psykolog om det förra veckan. Jag kan inte ens läsa skönlitterära böcker utan att räkna hur många, hur fort jag läst ut dem etc. Det finns inget jag gör som inte är prestationsinriktat. Jag förstår att du tycker det är jobbigt att leva med den, jag vet att det är det. Man är aldrig nöjd med sig själv, aldrig. Jag tycker du ska som peter sa här ovan, ta kontakt med någon som kan hjälpa dig. För det går faktiskt. Och överdriv, för gör du inte det, då kommer du inte ens nära sanningen. och bor du i en stor stad kan det vara väldigt långa kötider. Säger man då att man mår lite dåligt, då blir du typ "prio sist", och du mår uppenbarligen inte lite dåligt, snarare väldigt dåligt. Vill du ha någon att prata med så är det bara att skicka ett meddelande. mvh Linda |
|
Tack
Skrevet 1. jun 2005 16:17
|
|
|
Fra: Stockholm Indlæg: 36 Medlem: 6816 |
Tack snälla ni för era svar..Jo jag bröt ihop och masade mig till skolkuratorn igår efter att jag upptäckte gått upp 13cm (sammanlagt) Jag har haft kurator men han slutade så nu har jag fått en ny och så ska gamla och nya kuratorn ta kontakt med läkare osv osv..Det här händer nu jag har gått hos kurator sen i julas då jag slutade äta helt och tappade 17kg total. Men jag vet inte hur jag ska våga äta på riktigt jag har börjat med en annan grej en som kanske låter helt sjukt för nån som är rädd för fett men jag är så rädd att jag ska sluta förbränna så när jag inte ätit nånting på en dag kan jag helt plötsligt gå upp och hämta nånting med jätte mycket äckligt fett i exempelvis en chokladkaka eller liknande för att jag inte ska "sluta förbränna" Och efter det så får jag ännu mer panik.. Jävligt jobbigt och väldigt pinsamt,jag anser att jag borde ha en kontroll där men så är det inte... Har suttit sen 9 imorse och försökt leta upp en fungerande metod exempelvis viktväktarna eller liknande men jag ringde dom och hon som svarade undrade om jag skulle fråga det jag ville nångång,så jag frågade som det var att jag undrade om det kanske skulle kunna hjälpa mig som haft ätstörningar och inte vill gå upp men vill kunna äta och gå ner..Men hon svarade att några sånna som mig är inte välkomna i viktväktarna... Vilka tipps som helst vore underbart jag känner mig bara så hjälplös och rådlös,det snurrar i huvudet ät det,ät inte det,man blir tjock om man äter för mycket,man blir tjock sen om man börjar äta när man ätit för lite,om man äter för lite så kan man inte gå ner i vikt.... Och så kommer kuratorn med sitt du är så fin om du är? |
|
Skrevet 1. jun 2005 20:26
|
|
|
Fra: Örebro Indlæg: 53 Medlem: 5862 |
Vad bra att du masade dig iväg till skolkuratorn, verkligen. och om de fixar en läkartid till dig är det super. Såg att du bor i sthlm. Jag vill inte vara negativ, men att få hjälp här är inte det lättaste (jag har försökt), även om det finns mer resurser så är det också många fler som behöver hjälp. Så stå på dig, överdriv, helt allvarligt, inget fjant om att det är _lite_ jobbigt.
Att inte äta på en hel dag, det är inte alls bra. och du måste börja äta igen, jätteviktigt. Men jag förstår din oro, till 100%. Och någon annan kan aldrig säga till dig vad du måste göra, det är något du bestämmer själv.
Man kan inte ha kontroll dygnet runt. Jag lever efter mina lappar och mina scheman. Jag har stenkoll på mitt liv (alla skivor, böcker i bokstavsordning, etc etc), tills jag tappar kontrollen. Då äter jag allt, och bara onyttigt, och mycket.
En vanlig söndag kan för mig se ut typ så här (iof inte nu för jag är sjukskriven från mina studier), jag skriver vilken tid jag ska göra allt, så jag inte har en enda minut på dagen dår jag kan slappna av och få lugn och ro. Så jag kan tvätta, promenera 3 timmar under tiden, äta sitta på bibblan tills de stänger, sen träna (styrka + 1 timme förbränning) sen hem. Så alltid kontroll på vad jag äter, hur mycket, vilken tid. Att leva så varje dag, det går inte, så självklart tappar man kontrollen, och efter det har man så mycket ångest att man utan problem bestraffar sig själv, dvs, äta mindre, träna mer. och gärna klanka ner på sig själv hur dålig man är. Dålig för att man inte håller sina scheman (som oftast är så fullpackade att även om man la till ett par timmar på dygnet så skulle det inte gå.)
Ephedra_ODHar suttit sen 9 imorse och försökt leta upp en fungerande metod exempelvis viktväktarna eller liknande men jag ringde dom och hon som svarade undrade om jag skulle fråga det jag ville nångång,så jag frågade som det var att jag undrade om det kanske skulle kunna hjälpa mig som haft ätstörningar och inte vill gå upp men vill kunna äta och gå ner..Men hon svarade att några sånna som mig är inte välkomna i viktväktarna...
Och så kommer kuratorn med sitt du är så fin om du är? Jag tror att viktväktarna har en sådan policy, tyvärr. Jag tycker inte du ska gå ner i vikt, det vore nog bättre att du åt normalt och höll din vikt. Det står i din profil att du väger 55, det är inte alls mycket. Att gå ner vore nog direkt osunt.
Ta istället reda på hur mycket du bör äta, om man får på papper hur mycket mat man kan äta istället för onyttiga saker så brukar det bli mycket bättre. En person med kunskaper om mat och träning kan göra ett sådant åt dig. Genom att sen sprida ut målen på hela dagen så slipper man också de där förbannade blodsockerfallen då det är lätt att ta till hetsätningen.
Jag fick ett kostupplägg av en vän som är PT. Det låg på 1800 kcal om dagen. Min första tanke var "ska jag äta ALLT det här" och då kan jag säga att 1800 om dagen är inte speciellt mycket.
Om du vill kan jag skicka det till dig, men det är inte säkert att det vore det bästa för dig, det är beräknat på hur mycket jag tränar , hur lång jag är och vad jag väger.
Det bästa vore om du verkligen fick prata med någon som har kunskaper om de här problemen. Ta reda på vad problemet egentligen bottnar i, vad som är orsaken.
"du som är så fin som du är"
det var det värsta jag hört. Om du tyckte det skulle du inte ha de här problemen. En bra kurator/psykolog säger väl inte så. Kvinnan jag pratat med nu, är underbar, hon hjälper mig, hon säger inte åt mig vad jag ska tycka. De ska vara som en guide, ställa smarta frågor så att man tillslut nästan tror att det är man själv som kommit på de smarta lösningarna. Det är vad de har utbildning att göra.
Du är bara 18, finns det ingen ungdomsmottagning som du kan gå till? Jag har för mig att man kan gå dit och få prata, inte bara om preventivmedel och sånt. Vore värt ett försök i alla fall. Det brukar oftast vara jättegulliga människor som jobbar där =)
Jag vet att du inte är "tjock" att du inte behöver gå ner i vikt, och jag tror att innerst inne vet du också det. Men kanske är det inte där problemen ligger från början.
nu har jag snart skrivit en uppsats, undrar du något så är det bara att fråga.
mvh
Linda
|
|
Skrevet 29. jun 2005 12:50
|
|
 Fra: ÖrsundsbroIndlæg: 6 Medlem: 6765 |
Sök hjälp hos öppenvården direkt istället för skolkuratorn. Det är uppenbart att du riskerar att få ätstörningar om du inte redan har det. Ätstörningar är oerhört vanligt förknippade med prestationsångest snarare än viljan att gå ned i vikt och bli "smal". Det tråkiga är väl att på kort sikt så ger ju viktminskningen "positivt" resultat i många idrotter. Men på lång sikt så grusar man sina chanser till framgångsrikt idrottande eller motionerande för den delen. Nu är ju sjukvården inte vad den borde vara men där är iaf kunskapen och chansen till advekat vård. Mvh Fredrik |
|
Del RSS feed |
