Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Idag var det vilodag för pulsen (cirkelgym och uttagningsjogging i går och stationsjympa och bowling i morgon) så jag stack och bouldrade på Solna Klättercentrum. Fick inte med mig någon så det fick bli att gå själv.

Och gaaaa, vad frustrerande det är!!! På boulderväggar markeras varje led med en färg. Det börjar med blått som är enklast, sen kommer rött och sen... tja, kommer inte ihåg längre, det är liksom irrelevant för mig i vilken ordning svart, vitt och grönt kommer.

Blått har jag klättrat nu i snart ett år och det går riktigt hyfsat. Jag har lärt mig att slapna av och arbeta med raka armar och jag fixar till och med överhäng helt OK. Men jag vill ju bli bättre ju så jag försöker mig ju självklart på röda också. Och det är dem som skapar min gaaaa-frustration. Jag fattar inte hur det kan vara sån milsvidd skillnad mellan blått och rött. De har liksom krymt greppen till något som man pincett för att greppa och sen har de liksom plockat bort vartannat grepp!

Jag fixar liksom de flesta blåa utan några problem men de röda jag fixat under det senaste året kan räknas på ena handens uppfläkta fingrar. Gaaa! Jag säger som Terryfromtheblock: Bullen, hjälp mig!

--

PS  Fick ett stort tjockt kuvert där det stod Stockholm Marathon på i brevlådan idag. Min första tanke var "Oj, har jag anmält mig till det och glömt bort det? Ja ja, det kan nog bli skoj." men den visade sig vara felaktig. Istället så var det T-shirten från Tjur Ruset 2011 som anlänt. Det är verkligen ett lopp jag ser fram emot!