Riotrun

Då sitter jag 4 dygn efter målgången och med ett fryntligt leende och minns denna urladdning. Har redan skrivit lite om denna explosion, men vill djupdyka i denna summering.

Loppet: Strax innan start träffade jag Carina Borén som likt mig var nervös men jag tror hon hade mera adrenalin påslag än mig, som jag försökte ta till mig, men mest peppa henne i hennes PB jakt. Erfarenheterna från förra året och denna vår, gjorde mig glad, taggad och lite avslappnad. Att sakta virra runt i havet av löpare kändes spännande. Att jag hade start i grupp F, kändes utmanande.

Jag älskar verkligen denna masspyskos å ena sidan, men å andra sidan saxtekniken senare krävde lite extra kraft och piggade upp självförtroendet.

KA BOOMMM. 

Starten dundrade som ett osynlig tryckvåg, små steg som blev större matades på mot de mjuka mattorna där ljudsignalerna pepprade likt en gammal k-pist från andra världskriget. Jag valde mitten filen och gled upp på vägrenen mitt på lidingövägen. Hade fått tips av Bernt att välja höger sidan på Valhallavägen, och där flöt det på riktigt bra. Väl vid Fältöversten ramlade jag nästa in i Håkan Z och Mats Dänzel. Kul att snick snacka lite med lite bekanta ansikten, ganska snabbt insåg jag att min fart inte passade dessa herrar så strax efter högersvängen vid SVT, blev det mittfilen igen och plocka lite placeringar. Skönt att gå ut i ett modesttempo men ändå inte sega i onödan.

Nere vid Dramaten hittade jag lite luckor och pinnade på i mitt 5:30 tempo, lyckades vinka febril till Maria Wiberg som dök i folkvimlet. Jag bommade första vätskan helt enligt plan. Testade att skippa vätskbälte detta år. Med 16 kontroller borde det inte bli några problem. Genom gamla stan rullade det på fint, fick ytterliggare syn på en bekant Helena Ahlqvist som med cykel och allt febrilt letade i folkhorden efter bekanta ansikten. Jag hade bestämt mig för hålla lite koll på klockan och mitt 3:45 armband men inte slaviskt. 

Glider över slussen och imponeras ännu en gång av publiken som verkligen ger järnet, lite tråkig men ändå glad vinkar jag hejdlöst och får lite feedback, vinden biter tag i mig som har siktet inställt på västerbron. Denna bit av banan gillar jag verkligen, hemmaplan detta år med tanke på hur många pass som avverkats på södermalm sedan nyår. Tankarna i huvudet ligger och skvalpar, håll igen håll igen innan halvmaran. Annars blir det som på Aros Marathon eller förra året. Jag njuter och skrattar med publiken som dricker öl och öser på med hejarramsor.

Farten ligger runt 5:30 och jag märker trots den kyliga vinden från mälaren att jag svettas riktigt friskt. Det känns bra och jag fokuserar lite extra på första backen, plockar ett trettiotal löpare uppför, gör en lite tempoökning för att känna ifall kroppen är med och den svara direkt. 

Västerbron försvinner under fötterna, jag letar efter Lars Hjulström en rockrunner som skulle ta tillfället och heja på löparna. Han och Sofia ser frusna ut men jag gapar lite åt dem och de vaknar till. Lägger märke till en norsk löpare som likt mig utrustat sig med den fina gröna fart skylten kvart i fyra. Jag ser även Karin och PG som hejar friskt på sin Jonas Sandberg en skolkamrat till mig som är snabb som en gasell. Vinder biter tag i mig men jag fokuset ligger nu på milpasseringen. Väl nere vid svängen blir jag storögt förvånad då en lättklädd sydamerikans dansgrupp vickar på höfterna.

Speakern vid rålis, har inte en siffra rätt, me vad gör det, lite vatten och span efter Jens. Milen går på drygt 56. Och jag har massor att ge men inte än. Medvinden på norrmälarstrand får mig att fartleka, känner att tempot höjs, men sansar mig dryga tre mil kvar. Följer strömmen och vips är jag uppe vid vasaparken. Det blir lite glesare med löpare på visa breda passager och jag avancerar och super G springer lite. 

Ljudet av otaliga fötter mot asfalten och andningen facinerar. Jag drömmer mig bort, och löpningen går lättare nu då nerförsluten på odengatan hjälper till att öka hastigheten tillfälligt, men jag håller igen. Mantrat i huvudet lyder håll igen till halvmaran, jag sneglar på klockan och armbandet och känner lite trygghet. Planen stämmer.

Något tidigare kommer jag i samspråk men en svart klädlöpare som premiär springer denna tur, han har oxå målet inställt på denna sluttid och jag välkomnar honom att vi skall slå följe. Alltid kul att skingra tankarna och surra lite om ditt och datt. Jag tar lite vatten och utan att blicka ser jag fältöversten igen. Tempot pendlar lite men ständigt runt 5:30. Jag imponeras av publiken som hängivet tjoar och tjimmar. Sneglar på pulsen som lyser 160 och det känns bekvämt. Flytet och steget sitter kalas. Jag surrar lite med Morgan som mannen från Älta heter. Han verkar vara i bra form och vi växel drar lite. Lite mera vatten vid sjöhistoriska och jag börjar yra om halvmara passeringen. Och väl över gärdet flyger fartdemonen i mig och jag lägger mig i höger fil och mosar om, lite vink åt kamerorna strax innan 21 skylten, kroppen är med mig idag och snart börjar nedräkningen.......

Jag inser nu att detta blir lite långdraget så det får bli en del två.....