Familjecross

Testade en ny grej idag. Friskis och svettis vid Lindhagensplan har utomhuspasset "familjecross" som är anpassat till att vuxna och barn ska kunna träna tillsammans. Det lät kul och jag fick med alla mina tre barn. Till och med tioåringen som mest sitter framför datorn när han inte hoppar studsmatta.

Som vanligt är det jobbigt mentalt att testa något nytt. Man vet inte vart man ska eller vad man ska göra. Vi hittade dit iallafall och det stod en liten grupp där som skulle träna. Jag trodde man skulle vara precis utanför men det började helt sonika med jogging till Rålambshovsparken. Barnen kämpade på bra tycker jag. Det är ganska festligt att kolla på dem. De verkar sakna förmågan att jogga. Det är antingen spurt eller gå som gäller.

Väl framme var det banankull och korvkull som uppvärmning. Sedan litet olika övningar där barnen skulle vara vikt och vi vuxna träna. Vi körde krabbgång med barn i knä eller situps med barn i famn. Sedan litet andra övningar där också barnet tränade.

Jag gillade passet. En bra grej att göra tillsammans. Däremot var det litet svårt att ha med sig 3 barn. De flesta övningarna var till för ett barn och en vuxen. Ledaren var dock bra på att ta hand om mina barn så de var inte sysslolösa. Är man som jag van med aerobic-disciplin=alla gör allt samtidigt samma antal gånger så var det här litet rörigt. Alla var överallt och gjorde litet hursomhelst. Men jag tror det ger sig mer när man kan övningarna bättre. Vi var alla väldigt nöjda efter passet i alla fall. Det får 4 upphopp av 5 möjliga på min skala.

Funktionell löpning

Jag har blivit frälst. Funktionell träning passar mig exakt. Var på ett föredrag om ämnet häromveckan. Föreläsarens ledord var: Instabilitet och rotationer. Lägger man in det i sin träning stärker man de inre musklerna runt rygg och mage.

Instabilitet kan vara stå på ett ben, stå på en boll, kliv om kring i krånglig terräng. Allt som påverkar balansen. In med armarna till kroppen och bålmuskulaturen måste jobba mer. Rotationer stärker de diagonala musklerna. Man blir stark i rörelsen.

Jag var tvungen att testa på min löprunda. Har en liten skogsbacke med ett nedlagt elljusspår där jag bor. Sprang dit men lämnade spåret så fort jag kunde och kastade mig in blåbärsriset. Satte kurs mot en låg gren som jag var tvungen att huka mig under för att ta mig förbi. Upp och ner för backarna. In i ett buskage där jag var tvungen att springa sicksack. Efteråt var jag piggare än någonsin.

Total mindfulness eftersom jag inte kunde tänka på något annat än var jag satte fötterna. Kände av rumpan ordentligt dagen efter, kändes jättebra! Ryggen var också trött vilket gissningsvis beror på dåliga magmuskler. Suverän träning att fortsätta med alltså men troligen inte överdriva i början.
Sådana här pass kommer att bli grunden i min styrketräning framöver. Då slipper jag tänka på att jag borde lyfta skrot så mycket. Kan bli en och annan hantel ändå.

Attached images

Löpning som livsstil

Min första bloggpost. Rubriken känns redan skräckinjagande och uppmanande. För mig är löpning den perfekta träningsformen och en del av en livstil. Men jag kan ändå känna Luther på axeln. Du springer väl inte tillräckligt för att kalla det livsstil. Det finns många som är bättre än du.

Som förälder till 3 barn gäller det att vara tidseffektiv.

• Löpning kan starta direkt utanför dörren. Ingen transportsträcka till någon träningslokal.


• Löpning är också meditativt. Jag är ensam med mina tankar och kan fokusera på det jag vill.


• Löpning är också avstressande. Bekymren känns mindre allvarliga efter en löprunda.

Många saker på en gång=perfekt!. Jag har en basambition (eller skamgräns) att springa 3 ggr i veckan. Uppdelat på långpass, intervaller och vanliga pass. Inte så hög träningsdos men jag försöker vara seriös i det jag gör. Jag har bestämt mig för att få kalla det en livsstil. Det är inget special utan en del av livet.

Jag är ingen snabbspringare. Får man kalla det löpning? Eller är det jogging? Jag kallar det löpning. Det gäller att hålla fanan högt.

Löpning är mitt sätt att hålla kontroll på vikten. För att vikten ska gå neråt skulle jag behöva öka träningsdosen vilket jag också gör periodvis. Ökningen måste dock vara en del av livsstilen. Cykla till jobbet är en bra grej men det orkar jag bara delar av året. Jag har 1,4 mil till jobbet och fysiskt är det inget problem. Men jag blir så trött i huvudet av att koncentrera mig på trafiken att jag tröttnar.  Tydligen behöver jag den där avslappningen på pendeltåget. Här behöver jag hitta livsstilen som passar med cykling. Jag har inte hittat den riktiga motivationskicken.

Tips mottages tacksamt!

Som sagt, löpning som livsstil är nog olika för var och en. Jag struntar i Luther och berömmer mig själv för det jag gör. Andra har andra förutsättningar i det de gör och är lika berömvärda.