När jag började jogga i våras startade jag någonstans runt noll (att springa 1 km i sträck utan att dö) och för någon vecka sedan tog jag mig igenom min första mil :) Efter lite googlande kom jag fram till att tiden inte var någonting att tala om.

Så nästa mål hade jag tänkt skulle vara att komma under 60 min när det gäller 10 km. Det är ganska långt dit känns det som just nu.

Är väl en behaglighets-joggare. Gör det i lagom takt för att jag mår bra av det och tycker det är roligt. Men så fort jag försöker pressa mig själv lite så dalar motivationen. Jobbigt=tråkigt.

Någon som har ett tips på övningar/tekniker som får mitt luffsande att formas till lite mer löpning?

Det finns många bra tekniker för att bli en snabbare löpare, men att hålla det roligt och bekvämt är svårt. Jag vågar till och med gå så långt att påstå att det är omöjligt att göra det utan att det blir jobbigt.

Att hålla jobbiga saker roliga så är det min uppfattning att det är lättast att göra det tillsammans med någon. Man kan tävla med varandra, man kan stödja varandra och planera träningen tillsammans. Jag gör dock kanske ett tiotal pass med andra under året och det funkar inte för mig i längden.

Min lösning har snarare varit att hitta något som är jobbigare än att springa i en takt som är obekväm. Till exempel få en riktigt dålig tid på Göteborgsvarvet som jag springer varje år, eller att vara tjock när badsäsongen börjar. Ibland hjälper dock inte det heller och vissa år har både mina tider och midjemått varit rätt usla. Det är helt klart svårt det här med att tvinga sig att springa utanför bekvämlighetszonen.