Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Sitter nu hemma i värmen och dricker varm nyponsoppa och tycker att den lilla skidturen inte var så jobbig. Men försöker jag komma ihåg hur den kändes, väl där ute, så tyckte jag den var otroligt jobbig.

Det började med att jag missade bussen ut till Ågesta och fick gå ett par kilometer. Detta var dock ingenting mot vad som komma skulle. Totalt körde jag väl ca 28 km och jag kan lova att det brände i korsryggen och höftena en stor del av tiden. Man skulle kunna tro att bara för att man är en duktig löpare så borde man kunna skida snabbt men det är så otroligt mycket teknik och ovana muskler som man måste kämpa emot.

Men det gick bättre och bättre under dagen och jag början faktiskt bygga upp något som med lite god vilja skulle kunna kallas teknik. Visserligen många fall, korsade skidor och akrobatiska konster men jag känner att jag håller på att bli bättre.

Och får jag köra några gånger till så ska nog ryggen och höften stärkas så mycket att de inte begränsar mig heller. Och då djävlar, då ska jag susa fram. :-)

Men nu, efter 4,5 h i spåret så är jag ganska slut. Vägde mig både på morgonen innan turen och nu när jag kom hem. Har gått ner 2 kg. Och då har jag ändå ätit en skål med müsli och två stora mackor och druckit ett par dl vatten. Snacka om att jag måste svettats något kopiöst. Men nu har jag i alla fall satt i mig en liter nyponsoppa. Det är vad jag kallar en god början till återhämtning.

Tänkte gå och spinna och sen köra KiBox idag ocskå men jag nöjer mig med att sova någon timme istället.  Om jag känner mig piggare efter den tuppluren kanske jag bakar chokladmuffins.