TriathlonLarssons blogg

Det finns inget mysigare än när lill-tjejjen börjar morra och knorra 05.00 på morgonen. Man sätter sig upp och tittar på henne. Där möts man av en klarvacken varm blick. Jag fiskar upp henne. Lägger henne på bröstet. Hon ålar och far. Bökar och stökar. Men så hittar hon en skön ställning. Suckar och somnar.

06.30 ringer klockan. Jag vaknar med lill-tjejen sovandes på bröstet. Det är varmt och mysigt. Jag lägger ned henne i spjälsängen. Hon sover djupt. Jag äter frukost. 07:20 går jag hemifrån. Pussar på lillan. Säger hej då till frugan. Sedan sitter jag på jobbet hela dagen och längtar hem. Hem till jollret, de runda kinderna och den mjukan hyn.

Idag spang jag hem 18km från jobbet på 81 minuter (dvs. 4:30 fart - medelpuls 140 slag/min). Jag försökte hålla hyfsad styrfart, och tryckte på lite extra mot slutet. Skönt.

Framfotalöpningen i mina tunna dojor börjar kännas allt mer naturlig. Problemet är att nedre delen av vaderna tar lite stryk. Framförallt när man springer snabbt utför. Har ganska ont nu. Men det kommer nog att gå till sig med tiden. På fredag blir det dock häl-löpning i mina gamla dämpade dojor.

Intressant (men småseg) analys av Haile Gebrselassies framfota löpsteg:

På tal om tunna skor. Här är bilder från Bikila. Jag vill också kunna springa utan skor: