mariakatarina's Blog

Trodde att jag skulle få pina mig runt Tjejvättern på ren vilja. Jag hade fel. Istället blev det en dag som till största del bestod av ren glädje. Okej, det var lite trist med ösregnet den första milen, och vid fem mil efter andra depån tappade jag nästan sugen på de öppna slätterna där det bara var motvind, och sista milen när vi försökte oss på en spurt och mitt högerknä sade ifrån var jobbig.

Men annars. Stunderna när solen tittade fram, när vi hade medvinden i ryggen, alla leenden, all kämparvilja, alla coola damer i alla åldrar och i alla utstyrslar och på alla sorters cyklar. Pauserna vid de tre depåerna på totalt nästan en timme (vi tog det lugnt!), den lååånga backen upp 180 meter över havet som jag orkade cykla uppför utan problem och massagen när vi väl kommit i mål. En härlig dag.

Är väldigt tacksam över att jag fick låna Arons cykel med en massa växlar och spd-pedaler. Att kunna växla upp och ner hela tiden och att dessutom sitta fast med fötterna var min räddning. Superskönt.

Sex timmar tog det allt som allt. På pricken. Startade 9.14. Kom i mål 15.14...

Yvonne är nu klar med sin Tjejklassiker och jag har börjat om eftersom min snowboardolycka satte käppar i hjulet för Tjejvasan i vintras. Ironiskt nog eftersom det var min idé från början. Oh well, jag blev inte klar innan jag fyllde 30 som jag hade tänkt. Men jag blir förhoppningsvis klar under mitt 30:e år…  Är förresten väldigt glad att jag har Yvonne. Hur kul som helst att göra såna här saker med en av sina bästa vänner!