Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Jag har gjort ett antal galna saker i min träningskarriär:

1. Åkt Vasaloppet utan att någonsin ha stått på ett par längdskidor

2. Sprungit Lidingöloppet utan att ha tränat mer än två gånger innan

Tja, hela Klassikern var väl ganska idiotisk av mig. Men jag skaffade fickvän efter att jag anmälde mig och innan loppen började. Det gjorde att min träning inte var det jag prioriterade det året.

Nu är jag singel igen sen ett tag tillbaka och därmed börjar galenskaperna igen. I måndags på JoggCrossen träffade jag en kille som höll på att springa ultramarathon (typ sisådär 10-30 mil). Lättinspirerad som jag är föll jag för det och nu har jag anmält mig till mitt första ultralopp: Lidingö Ultra 50k.

Dags att öka löpsträckorna...