Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Usch och fy och blä och hu - vilket underbart spinningpass jag var på med VilseGris idag. Varmt var det ute och bastu var det i spinningsalen (vad det var i bastun vågade jag inte tänka på, än mindre undersöka). Efter fem ynka minuter så började jag blöta ner golvet nått kolossalt. Och då hade jag ändå Communitytröja, model stor och med stor förmåga att suga upp svett.

Efter att första halvan av passet ha kört intervaller i position 3 varvade med position 1 så trodde jag det skulle fortsätta så i andra halvan när vi gick upp i position 3. Så jag vred upp motståndet tills hjulet började glöda och benen började smälta och pressade (både upp och ned) tills mjölksyran sprutade (vilket tog ca 5 sekunder). Men "intervallen" bara fortsatte, och fortsatte och fortsatte. Tänkte hela tiden "nu måste den ta slut" och så pressade jag lite till. Men inte FAN tog den slut. Den djäveln bara fortsatte och fortsatte. Jag började härma olika djurläten (gris, muskelbyggare, orangutang etc) för att passera tiden men inte gick tiden snabbare för det. Till slut dog jag och och ett tag efter det vek jag ned mig.

Efter att ha låtit mjölksyran surna så var det bara att fortsätta men med en aning mindre press för något annat än potatismos fanns inte i benen längre. Helt otroligt jobbigt var det.

Sen de sista två minuterna la jag på så mycket motstånd att det knappt gick att trampa runt och sen körde jag så knogarna vitnade. Efter två SL-minuter så var mina ben bara 3-minutersnudlar kokade i 48 timmar. Kände en hel del av träningsvärken mellan låren från lite Kettlebell Swings på Cirkelfysen under gårdagen så det blev Cowboygång efter det.

Tror aldrig jag varit så svettig efter ett pass (långspinningpassen då svetten pressas upp och ned mellan tårna är ett självklart undantag). Efter jag duschat var det en pöl av svett under bänken som jag lagt min tröja på. Det var bara att gå in i duschen och vrida ur döda havet ur den.

Med andra ord - ett mycket lyckat spinningpass.