Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Så var det äntligen Dagen L.

Fattar inte varför jag alltid ska vara ute i sista minuten. Var i startgrupp 6 och var tvungen att hämta ut nummerlappen senast kl 12.35. Efter att ha suttit inlåst i en gratisbuss som sniglade sig fram mot Lidingövallen fick jag nummerlappen utlämnad runt 12.30.

Sen hade jag glömt bort hur långt det var till starten så jag tog det lugnt på gräset lite väl länge. Fick jogga ganska snabbt till startfållan. Som om inte 3 mil vore nog! Kom fram till startlinjen 13.19 - en minut innan start. Han sträcka ut ena låret och ena vaden och sen kom starten.

Jag låg nästan längst fram i min startgrupp så början kändes jättebra. Avverkade de första två km på 9 minuter, precis enligt plan. Men efter ytterligare ett par km började det gå långsammare. Backarna var bra mycket jobbigare än jag hade väntat mig.

Sen började vägarna bli smalare och jag började komma ifatt tidigare startgrupper. Tänk er att man försöker tömma ett McDonalds bollhav genom ett rör stort som en BigMac (ursäkta analogin men jag har inte ätit lunch ännu och är hungrig!). Tänk er sedan att ni är bollen längst bak och försöker ta er förbi alla de andra bollarna. Inte så lätt!

Blev ju hes av att ropa "Håll till höger tack!". Men alla var jättesnälla och lämnade plats när det var möjligt. Men det blev lite väl mycket intervallöpning runt öppningarna mellan bollarna ... löparna menar jag. Det tog på benen!

Konditionen hade jag. Det var bara vid ett par av backarna jag kände mig anfådd men benen och fötterna kunde ha mått bättre. Jag är i alla fall glad att jag tränade vaderna lite med mina barfotaskor (Vibram FiveFingers) i veckan, ananrs hade benen totalt säckat ihop tror jag.

Bortåt 25 km blev jag omsprungen för första gången. Fan, jag skulle ifatt honom. Och jag kom förbi honom - två gånger. Tyvärr sprang han om mig tre gånger. Killen kom i mål en ynka sekund innan mig. Retligt värre. Men jag är inte den som ska klaga, kom i mål på 2.28.07 vilket jag är grymt stolt över. För två år sedan sprang jag Lidingöloppet och kom väl 3 timmar blankt så det här var en förbättring med 30 minuter! Kan man vara annat är överlycklig då!?

Nu dagen efter känns låren som vedklabbar och vaderna som fiolsträngar - helt underbart skönt! Hmmm, undrar om jag ska köra KiBox idag eller kanske nöja mig med att gymma överkroppen. Eller kanske det blir att sänka sig ner framför datorn resten av dagen dra igenom ett par avsnitt av The Big Bang Theory. Det kan jag vara värd...