Kamp

Efter en stark start på veckan med totalt 6 mil cykling måndag-onsdag, tappade jag sugen lite grann.
Man är inte så kaxig 04.30 på morgonen när vädret utanför hotar och mörkret ligger som en elak huvudvärk över ögonen. Det är tyvärr inte varje morgon man klarar av att ladda igång för 2 mil rövmisshandel.

Blev inte av någon mer cykling efter det. hade planer på löprunda eller promenad, men det uteblev. Min usla självdiciplin gjorde sig påmind.

Dränkte min ångest igår med en halv påse gott&blandat, några glas CocaCola, en rulle menthos, två ölkorvar och när det inte räckte...PANG I MAGEN! - Tacos.
Ångest kom tillbaka så fort jag slog upp jacken imorse. Veckans mätning fyllde på med ännu mer ångest.... Sen kom den stora ångestfinalen - jag låg långt efter i min och Verlons utmaning. sisådär 160 minuter träning efter.

Nu sitter jag i soffan med min kära shapelink-blogg och mår 1000 gånger bättre. 60 minuter löpning har man precis avklarat. Den här glädjen är mångsidig. Inte bara har jag knappat in i utmaningen, jag har dessutom sprungit 4 varv i spåret - samma spår som jag, i somras, bara klarade 2 varv i.


Om man bortser från allt vad träning, hälsa och självkänsla heter så har morgonen varit underbar. Det är ju fars dag. Min första fars dag. Fick en Michael Jackson-skiva av min son (?). Och så fick jag en underbar frukost av min ännu underbarare fru. Snart bär det iväg till Lida med mina föräldrar och svärföräldrar för fars-dag-brunch (har aldrig riktigt fattat vad "brunch" är). En heldag med min familj slår allt.

Får se om jag avverkar några minuter till ikväll. Kanske en promenad för att rehablitera min sönderlöpta kropp.

Ad astra per aspera