Kamp

Idag var min bror på besök.
Han behöver komma i form lite mer än vad jag behöver. eller... han är lite längre därifrån om man säger så.

Så idag var jag på honom och sa att; "nu jävlar är det dags!" ungefär.

Då kläcker han ur sig - Squash!

Ja för fan! det är ju sjukt roligt och jobbigt. Har inte spelat sen min far höll igång med det. På den tiden var jag som bäst tränad. Spelade innebandy och fotboll och aktiverade mig ca 11 gånger i veckan. Jag trodde ju självklart att gubben kommer inte ha en chans och trädde på mig guldmedaljen innan jag ens knytit skorna. Men oj oj oj vad fel ute man kan vara. Farsan ägde mitten och styrde runt mig över hela planen. Jag vann väl en eller två bollar. Jag var helt förstörd, medans farsan såg ut att vara redo för en match till. Han skulle lika gärna kunnat sitta i en gungstol med en Dry Martini och ändå vunnit.

Nu är det lite av samma läge. Bror min har kört några gånger vad jag förstår. Misstänker att han har fått in lite känsla för spelet och kommer leka med mig. Får väl se om det finns någon squash-skola på youtube och förbereda mig bättre denna gång. Guldmedaljen lämnar jag hemma. Det här är ju väldigt viktigt. Bror vs. Bror är ju derbynas derbyn. Att förlora är som att dö i detta läge.  :)

Optime olere occisum hostem