Kamp

Man blir ju lite skadad av shapelink.

Det är en väldigt tillfredsställande känsla när man varit ute och sprungit, cyklat, boxats, vadsomhelst.... och man får gå in på shapelink och notera passet man utfört.
Det spelar ingen roll att det bara är ETT till pass man utfört, jag MÅSTE ändå gå in och titta på statistiken. Jag vet precis vad det kommer utvisa, men jag måste ändå titta - hur många pass denna vecka, månad. Antal % på de olika typerna av träning. Hur många kcal jag bränt. Och även fast jag bara noterar vikt och mått en gång i veckan så måste jag även titta på denna statistik... varje dag.
Jag MÅSTE läsa alla nya blogginlägg. Jag måste kolla flera gånger om dagen ifall någon kommenterat mina inlägg, eller om någon svarat till mina kommentarer. Jag har något fel tror jag.

Detta blir helt outhärdligt när jag då blir sjuk. Jag har inget jobb som måste göras. Laptopen ligger där på vardagsrumsbordet och lockar... hela tiden.
Precis som jag så verkar alla andra ha arbeten att gå till på dagarna - detta ger ju en fruktansvärd torka på blogginlägg.
När jag är sjuk så kan jag inte träna - jag har inget nytt att notera. Jag har ingen statistik att uppdatera. Men ända så tittar jag till den, som om jag skulle upptäcka något nytt.

Sedan har jag de favoritbloggarna man läser. Det blir främst marcus, håkan och Madde J. Marcus är duktig, det kommer något varje dag. Men när Håkan får för sig att åka och jaga och Madde helt plötsligt byter bloggplats. Då blir det ju kapitalfel! Tänkte ni inte på mitt begär!? skaffa en iphone håkan! :) Inga mer såna avbrott, tack.

Jag ser på detta med delade känslor. Det är ju väldigt sunt att jag vill så mycket nu med min träning. Att få resultat.
Men denna shapelink-abstinens kan inte vara bra för min hjärna.

Men ärligt talat... jag skiter i det. För det är så jäkla kul.
Jag får nog kalla mig shapelink-nörd snarare än shapelink-beroende.

Nu måste jag kolla hur många cm jag förlorat över rumpan. Det kommer förmodligen stå samma sak som igår.

Nulla dies sine linea