Kamp

Det sitter inte i benen.
Inte runt midjan.
Inte i den värkande ryggen.
Inte i flåset.
Inte heller i hjärtat.

Det är i hjärnan det sitter.

Det har alltid varit en ständig kamp mot fettet, tider i spåret, flåset på fotbollsplanen, skador i knän, fötter och rygg. Jag har alltid förlorat....i slutändan. Denna procedur har upprepat sig flera gånger om året i snart 20 år.
Jag har alltid ansett mig själv vara en mentalt stark människa med killer-instinct. Detta har jag trott i 20 år - eller snarare försökt övertala mig själv om.

Med åldern och erfaranheten har jag äntligen lärt känna mig själv. Jag var visst bara människa.

Med min omtänksamma fru till hjälp och min nyfunna ödmjukhet skall denna kropp helas. Och det är genom att först och främst trassla upp detta nystan av skräp som virats upp i min skalle.

Jag tror jag är på rätt väg.