Kamp

Vänta nu... var det där jag som sprang?

5.6 km. 39min.
Vad är det som är så otroligt med det då? ingenting egentligen.
Men att jag jag aldrig stannade, kände mig lätt och pigg. Mådde jäkligt bra helt enkelt. Det var jäkligt otippat. Det var ju första löprundan sen Miami Vice ungefär. (Don Johnson, inte Colin Farrel... eller hur dom nu stavar.... underar om Colin Farrel nånsin gått med stavar..... ok, nu svävar jag iväg lite)

Känns hursomhelst sjukt bra. Vet inte hur det kommer sig, men jag tänker inte heller överanalysera det.

Har dåligt samvete för att jag jobbar över massa, tar mig tid och tränar, men stackars frun får inte så mycket tid till sånt hon vill göra. Ska kompensera henne massor efter onsdag när det här projektet är avklarat. Det är det dags för massa fru-time.

Det är svårt sånt här i ett förhållande - att hitta balans, jämlikhet och rättvisa. Men jag tror att vi är rätt så bra på att säga till varandra hur vi känner , och ger varandra det vi behöver. Fru är bäst.

Lite TV och avkoppling, sen sova.